Pu-leeze, Mr Wiksten! (hela storyn)

(Här kommer hela storyn, arkiverad i kategorin Amandanoveller.)

Amanda Jenssen i

"PU-LEEZE, MR WIKSTEN!"



Amanda: God morgon!
Joan: På vilket sätt är den god?
Ginger: Veckan börjar dåligt, sa han som hängdes på en måndag.
Ruby: Det ordnar sig, flickor! Jag ska på audition på onsdag. Snart har vi jobb allihopa!
Ginger: Förra veckan var jag på fyra auditioner.
Ruby: Blev det något?
G: Nej. Det kallas depressionen, kära du.
A: Ja, det var bättre på det glada tjugotalet.
J: Då var väl du knappt född!
A: Äh, det är faktiskt bara 1933!
J: Jag fick min senaste roll för bara två månader sedan.
A: Hur gick det?
J: De lade ner föreställningen. Inga finansiärer.
G: Apropå finansiering...jag tror jag ska gifta mig med en miljonär.
J: Var ska du träffa en miljonär? I det här kyffet?

Dick Wiksten: Knackelibank på dörren!
A: Vem där?
D: Hannibal!
A: Vilken Hannibal då?
D: Han i baljan där borta är min farfar! Hej flickor! Varför så dystra?
A: Får jag presentera den store schlagerkompositören Dick Wiksten...Hälften svensk, hälften idiot.
D: Du är på ditt vanliga spexhumör hör jag... Jag har komponerat en ny melodi till dig, Amanda. Den kommer att bli en stor hit på Broadway.
A: Eller i en ljudfilm.
D: Ljudfilmen är överskattad. Folk vill se shower på riktigt. I färg.
J: Har du inget till mig?
D: Jag trodde inte du ville ha något av mig.
J: Det vill jag inte. Men det är ändå orättvist att bara Amanda får en sång.

A: Vilken tur att hyresvärden lämnade kvar ett piano här.  Sätt dig ner, spela din melodi och var som en människa, Dick!
D: Det behöver du inte säga två gånger.
A: Vad heter sången?
D: Den har inget namn ännu...och ingen text. Okej, så här går den...

(Melodin Pu-leeze Mr Wiksten  spelas på piano)

A: (sjunger) Mmmm-m-m Mmmm-m-m M-m-m-m-m-m-m Pu-leeze Mr Wi-iksten!
D: Bra, fortsätt! Det svänger!
A: Kan du ta en lite lägre tonart?

(Melodin byter tonart)

A: (sjunger) Jag vill ha en flott man, men inte någon grottman...
D: Bra!
A: Var cool, var sval, men var inte sentimental...nej.
D: Vi tar om refrängen! En gång till!
A: (sjunger) Mmmm-m-m...

Harry Winston: Knackelibank på dörren!
G: Vem där?
H: Harry!
G: Vilken Harry då?
H: Harru knäck i lurarna? Ha ha ha? Nej, det är Harry Winston!
J: Om du kommer från hyresvärden så ska vi betala när vi fått jobb.
H: Jag kommer inte från hyresvärden, jag kommer från Broadway.
R: Och vad vill du oss?
H: Busby Berkeley skickade mig.
A: Menar du DEN Busby Berkeley? Den galne koreografen?
H: Ja, min gode vän Busby Berkeley ska sätta upp en legshow och erbjöd mig att köpa en andel i föreställningen. Att köpa hela föreställningen, faktiskt.

G: Nu börjar det låta intressant! Och vem är du?
H: Äh, jag jobbar bara med ett trist företag i Sydafrika, långt från Broadways glitter och glamour som ni flickor är vana vid.
G: Vilken bransch är du i?
H: Diamanter.
G: Och det säger du inte förrän nu? Kom och sätt dig, det finns plats bredvid mig i soffan, Mr Winston!
H: Åh, jag ber...säg Harry.
G: Kom och sätt dig, Harry! Jag heter Ginger. Vet du vad som ger en man sex appeal?
H: Nej...
G: Att han sitter på en säck diamanter!
H: Ha ha ha ha!

D: Hej Harry! Ni behöver inte lite nyskriven musik till showen? Jag råkar vara schlagerkompositör.
H: Några sånger man känner till?
D: My Handy Man om den är bekant.
J: Dick, den enda låt du har skrivit är "Dra över i klöver"!
H: Ha ha ha ha! Dick, var det din musik jag hörde i trapphuset?
D: Ja, det var en ny komposition.
A: Och det var jag som sjöng. Jag heter Amanda, förresten.
H: Angenämt att få göra din förtjusande bekantskap, Amanda!
G: Klä på henne med blicken igen, Harry! Flickstackaren fryser ju.
H: Ha ha, ni får mig att minnas min ungdom.
A: Den måste ha vuxit upp och ha blivit stor vid det här laget!
H: Ha ha ha. Jo, min gode vän Busby sade att ni flickor kunde övertala mig att finansiera showen. Kan ni det?
J: När tigrar kvittrar och kanariefåglar ryter...så kan vi inte övertala dig!
H: Jag tror bestämt jag har hamnat i ett gäng med riktiga golddiggers.
G: Guld? Var det inte diamanter du sysslade med?
H: Ha ha. Nå, ska vi ge oss iväg till teatern då? Min chaufför väntar på gatan.
A: Home James, and don't spare the horses!

Busby Berkeley: Är det dags att komma nu? Vet ni när vi börjar på den här teatern?
A: Nej, ni har alltid börjat när jag kommer.
BB: Jag undanber mig dumma skämt. Jag försöker sköta ett företag. Okej, hissa upp kjolarna!
A: Skämtar du, eller?
BB: Ska ni bli balettflickor måste ni ha snygga spiror. Kom igen, minst halvvägs till knäna! Sådär ja...okej, ni duger. Tag plats på scenen!
R: När blir det lunchpaus?
BB: Klockan tolv. I morgon alltså, vi har mycket att göra och kör hela natten. Du där, komikern! Vad heter du?
A: Amanda.
BB: Skynda på, blir du inte trött på att gå och dra benen efter dig så där?
A: Jo ibland, men då sätter jag mig ner och vilar.
BB: Snabbt! På en rak linje! Ett, två, tre, kick! Ett, två, tre, kick! Fortsätt! Se gladare ut!

(pianist spelar)

J: När får vi betalt?
BB: Håll tyst och dansa! Nå Harry, vad tycker du? Harry, vakna!
H: Vad? Jo...vackert, mycket vackert.
BB: Och hur tycker du att de dansar?
H: Kan de dansa också?
BB: Nå unge man, vad tycks om musiken?
D: Jodå, det är en toppenlåt, men jag har hört den förut.
BB: När då?
D: 1914.
BB: Mycket lustigt.
D: Det här är corny. Ni skulle behöva lite ny och modern musik.
BB: Och du vet förstås var jag kan få tag på sådan?
D: Jag trodde att du aldrig skulle fråga. Jag skriver lite schlagers, ja ihop med Amanda alltså.
BB: Så komikern är kompositör också?
D: Och textförfattare. Och sångerska.
BB: Okej, i den här branschen måste man kyssa många fula grodor för att hitta en prins.
A: Groda kan du vara själv!
BB: Nästa gång vi tar paus får ni visa vad ni har att komma med. Håll takten, ett, två, tre, kick!
J: Han är inte klok, tvinga oss att dansa flera timmar i sträck!
R: Det är kanske därför han kallas Den Galne Koreografen.
BB: Tyst i ledet, det här är ingen flickskola! Gladare! Mer känsla! Vi fortsätter tills det sitter perfekt eller ni bärs ut på bår.

Berättaren: Mycket senare

BB: Okej, ta fem minuter.
J: Aj, mina fötter!
A: Jag har ont överallt.
BB: Komikern och musikgeniet, visa vad ni kan! Pianot står där borta. Gör mig fascinerad.
A: Vi tar den där nya låten.
D: Men vi har ingen text.
A: Lugn, jag hittar på vartefter.
BB: Blir det något?
D: Javisst, Mr Berkeley. Kom Amanda, ställ dig bredvid mig vid pianot.
BB: Vi har inte hela natten på oss.

(Pianot spelar intro till Pu-leeze Mr Wiksten)

A: (sjunger)
Han var en krigsman
Som aldrig prata strunt
Nu är han en tricks-man
Som lovar runt och håller tunt...

BB: Jag är fascinerad! Fullständigt fantastiskt faktiskt. Okej, slut på rasten!
A: Får jag sjunga den i showen?
BB: Nej, det ska vår primadonna göra. Än så länge är du bara en balettflicka.
D: Amanda ska sjunga, annars får du inte låten.
A: Fåna dig inte!
BB: Just det, fåna dig inte. Men låten är bra, kabaretkänsla och lite lagom jazzig, precis som jag vil ha det.
A: Tack Mr Berkeley, ni kommer inte att ångra er.
D: Just det, ångra er kommer ni inte att göra.

Berättaren: Och så närmade sig den stora premiären.

Primadonnan: Jaha, då är det dags för premiär igen. Ja, nu kan inget stoppa mig.
D: Break a leg!
BB: Se upp för bananskalet där!
P: Vilket bananskaaaaaa...aj!

BB: Hur gick det?
P: Stå inte bara där! Ring ambulans, jag tror jag har brutit benet.
BB: Primadonnan har brutit benet och premiären är imorgon. Vi får ställa in.
Alla: Nej, inte ställa in!
BB: Och vem ska göra primadonnans roll då om jag får fråga?
A: Mr Berkeley...
BB: Vad är det, Amanda?
A: Jag kan alla sångerna. Ja, det är ju faktiskt jag som har skrivit dem.
D: Och jag!
BB: Tror du verkligen att du skulle klara av det?
A: Absolut, jag lovar.
BB: Vad har jag för val? Okej, vad väntar ni på? Då kör vi genrep med Amada som primadonna! Sätt fart!

Berättaren: New Yorks elit sitter i salongen. Orkestern spelar ouvertyr och Amanda gör sig beredd att gå upp på scenen.

Dick Wiksten: Amanda, nu gäller det. Var inte nervös. Tänk inte på att allt hänger på dig. Mitt liv, ditt liv, hela ensemblens liv, Busby Berkeleys heder, Harry Winstons pengar. Allt står och faller med hur du lyckas när du går ut på scenen nu. Tänk inte på det. Gå bara in som en vanlig ung tjej och kom ut  som en stjärna. Break a leg.

Amanda: Inga fler benbrott, tack. Ja, nu ska jag gå in och ta alla med storm.

BB: Stå inte där och dröm, Amanda! Du ska in. Om du inte är bra mördar jag dig.

(Orkestern spelar intro till Pu-leeze Mr Wiksten)

A: Okej, Dick. Hur det än går nu, så var det roligt att skriva låtar med dig.

(applåder)

Amanda (sjunger)

Han var en krigsman
som aldrig prata strunt
Nu är han en tricks-man
som lovar runt och håller tunt
Förr när han tog fram en stor kanon
Det var en vinst värd minst en million
Nu så är han rena straffet
och han sätter blott på kaffet
-Pu-leeze, Mr Wi-i-ksten!

Han var en brandman
som blåste på min glöd
Han var en handman
nu ser han ut som han var död
Ja han var en mycket händig man
Men hans händighet försvann
Nu så ler han underdånigt
Men om han beter sig fånigt
-Pu-leeze Mr Wi-i-ksten!

Jag vill ha en flott man
det är mitt ideal
Men ingen grottman
för en sån kan vara för brutal
Han ska göra allt en kvinna vill
kunna allt och lite till
Han får gärna va gigantisk
Men om han blir för romantisk
-Pu-leeze Mr Wi-i-ksten!

Busby Berkeley: Titta noga nu allihopa, för ni ser en stjärna födas.
Harry Winston: Betyder det att mitt riskkapital är säkrat?
BB: Tja, det beror på vad kritikerna skriver också, men det här kommer säkert att bli en succé. Alla älskar en over-night sensation. Amanda kommer att bli hela Broadways lilla älskling.
Ginger: Hörde du Harry? Så bra, då kan vi gifta oss.
H: Gifta oss? Med varandra?
G: Ja, men du vet inte om det ännu.
H: Gör jag inte?
G: Nej. Men får du gifta dig med en balettflicka för din mamma?
H: Min salig mor ler nog på andra sidan när hon ser vilken fin flicka jag hittat.
G: Hittat? Det var ödet som förde oss samman. Vi hör ihop, du och jag. Vi är skapade för varandra. Tvillingsjälar. Var det i Sydafrika din diamantgruva låg?
Joan: Ni är ett perfekt par - i genomsnitt är ni lagom medelålders.
G: Fåna dig inte Joan, blondiner föredrar gentlemen.

Ruby: Nu är det väl ingen risk att föreställningen läggs ner? Det här är nästan för bra för att vara sant - jag står på scenen igen.
BB: Stående ovationer inför öppen ridå i första akten, då torde risken för nedläggning vara minimal, unga fröken.
R: Unga fröken? Säg Ruby nu när vi ska bli kollegor, Mr Berkeley.
Dick Wiksten: Och min...vår...Amandas musik kommer att visslas av varje springgrabb på fyrtioandra gatan.
J: Är det Amandas musik nu?
D: Äh, jag är helt nöjd med att vara Amandas sidekick. Det är inte många 18-åriga balettflickor, som kan gå rakt in på scenen och domptera en hel premiärpublik med både Rockefellers och Vanderbiltar. Det är det som gör henne så alla tiders.

R: We're in the money.
J: We're in it honey.
G: And when we see the landlord, we can look that guy right in the eye.
R: Men man blir väl inte direkt rik på en balettflickas lön, förstås...
G: Nej, men på att gifta sig med en miljonär.
H: Skulle du älska mig lika mycket om jag vore fattig?
G: Jo, men då skulle jag nog ha svårare att visa det.

BB: Nu kan bara en stor och oväntad katastrof hindra vår succé.
Brandman: Elden är lös! Utrym lokalerna! Ingen panik, alla på en gång!

Berättaren: Senare på Busby Berkeleys hotellrum.

Harry Winston: Pengar är inte allt.
Ginger: Nej, det finns ju diamanter också.
Dick Wiksten: Vem vill bli en stor kompositör och erövra hela världen? Det är säkert bara jobbigt med alla trista cocktailparties och efterhängsna skandaljournalister. Och alla unga, blonda, kurviga, fnittrande, helt underbara golddiggers. Jag är faktiskt helt nöjd med att få "sätta på" kaffet. Förresten är det lika bra att det inte blev något, eftersom jag är helt värdelös.
Amanda: Nej, nu är du orättvis. Det är jag som är helt värdelös.
Busby Berkeley: Stopp och belägg, ungdomar! Om det är någon som är värdelös, så är det jag!
D: Ja, när du säger det så kanske du börjar bli lite omodern...
BB: Jag är inte lite omodern, jag är helt passé. Folk har tröttnat på att se balettflickor marschera omkring i formationer, som rekryter på en kaserngård.
D: Men folk vill se balettflickor. De struntar i vem som har skrivit musiken, bara showen har tillräckligt med "dames". Därför är det så meningslöst att skriva musik till shower. Jag är faktiskt glad att det gick som det gick.
A: Du ser inte särskilt glad ut.
D: Jag ser ledsen ut på utsidan, men jag skrattar inom mig.
A: Gör du verkligen det?
D: Nej, ärligt talat så gråter jag inom mig. Förr hade jag åtminstone en framtid, nu har jag framtiden bakom mig. Det kan helt enkelt inte bli värre än så här.
R: Var inte så pessimistisk. Det kan säkert bli mycket värre än så här!
Joan: Då kanske det enda som återstår är att vi hoppar från Brooklynbron allihopa?
D: Ett utmärkt förslag. Ska vi rösta?
BB: Jag röstar för.
A: Alltså, det är väl inte över förrän den feta damen har sjungit?

Hotelldirektören: Knackelibank på dörren!
Alla: Vem där?
HD: Sara!
Alla: Vilken Sara då?
HD: Sa ra' ha en snyting? Allvarligt talat, så väntar pressen på ett uttalande. Hela lobbyn är full med journalister och fotografer. De vill höra primadonnan berätta hur hon överlevde katastrofen. Med alla hjärtknipande detaljer. Och så vill de veta när showen öppnar igen, nu ska tydligen hela New York se showen alla pratar om. It's the talk of the town!

D: Alltså...Busby, jag menade inte det där med att du börjar bli lite omodern...Du förstod väl att jag skojade?
BB: Inga hårda känslor. Och jag ska sluta kalla dig babian.
D: Varför det?
BB: För att det är en förolämpning mot babianerna.

HD: Ursäkta att jag avbryter en diskussion mellan två genier, men pressen börjar bli otålig.
BB: Okej, Amanda! Nu är det putting on the Ritz som gäller! Och sätt lite rött på läpparna, nu ska du möta pressen i ditt livs största roll - som Broadways hetaste stjärna. Sa jag Broadways? Jag menade förstås Amerikas!
G: Fixa till dig nu, Amanda! Vätesuperoxiden står i badrummet, kära du.

Berättaren: Efter ett mycket långvarigt besök i badrummet möter Amanda den församlade pressen. Den förtjusande ingenyn poserar först för fotograferna, som om hon aldrig gjort något annat.

(Klicka på "Amanda-kollen" i menyn för att se en bevarad bild från detta historiska tillfälle, FRA-agentens anmärkning.)

Berättaren: Avbryt inte, jag försöker skapa en dramatisk stämning här! Då fortsätter vi... Amandas skönhet, mänskliga värme, intelligens och charm gör henne omedelbart till hela medias kelgris. Alla vill höra Amanda berätta allt om sig själv, sin musik och den dramatiska premiären. Inte ett öga är torrt, blixtarna blixtrar och pennorna raspar mot de snart fulltecknade anteckningsblocken.

Journalist: Bara en fråga till, Amanda: HUR KÄNNS DET?

Väckarklockan: RRRRRRRRRING!

Amanda Jenssen: Shit, typiskt att man alltid ska vakna när drömmen börjar bli bra!

Telefonen: RRRRRING!

AJ: Hallelu...hallå. Amanda speaking.
Claes af Geijerstam: Spikar du plank?
AJ: Vad är det för idiot?
CAG: Elsa.
AJ: Vilken Elsa då?
CAG: 'elsa dom där hemma, hälsa far och mor...Jaussa, jaussa!
AJ: Skulle det där vara roligt? Och du låter som den där Clabbe.
CAG: Det kan bero på att jag är den där Clabbe. Jaussa, jaussa!
AJ: Varför ringer du och väcker mig?
CAG: Jag ska bara övertala dig att ställa upp i det utmärkta teveprogrammet Idol. Jaussa, jaussa!
AJ: Okej, övertala mig!
CAG: Du kan bli en stor stjärna, få möta pressen och posera för fotograferna i balla kläder.
AJ: Har fotograferna balla kläder? Men att möta pressen och posera för fotografer har onekligen en viss charm...
CAG:  Verkligen?
AJ: Ja, när jag berättade att Rockefeller snubblade på Vanderbilts höga hatt så det blev panik, kunde man höra en knappnål falla. Vid närmare eftertanke säger jag ja.
CAG: Yes, yes, my baby said yes yes, My baby said yes, yes, instead of no, no. Jaussa, jaussa!
AJ: Men på ett villkor.
CAG: Vadå?
AJ: Min första låt i Idol ska vara en schlager från början av 1930-talet.
CAG: Du är en stenhård förhandlare Amanda, men okej då.
AJ: Och vad händer nu?
CAG: Åk till Stockholm, så hämtar jag dig med min stadsjeep på Centralen.
AJ: Okej, då ses vi. Är du med i juryn i år?
CAG: De hotar med att ge mig sparken, men det vågar de nog inte göra. Hej då, vi ses!
AJ: Hej då Clabbe, sköt om dig. Mamma!

Mamma: Ja, vad är det min lilla flicka? Är katten sjuk?
AJ: Nej, mamma. Det är goda nyheter. Jag ska till Stockholm och vara med i Idol.
M: Men du sade ju att Idol inte var något för dig.
AJ: Jag vet, men jag har ändrat mig. Jag trivs i rampljuset och där kan jag tänka mig att bo. Jag vill bli Broadways, jag menar Sveriges, hetaste artist och stå framför alla fotografernas blixtrande systemkameror. 
M: Vad ska du ha på dig då? Behöver du få något tvättat  och struket?
AJ: Idol håller nog med kläder. Men jag behöver något till den första auditionen.
M: Då ska jag stryka den rosa klänningen, du är så söt i den.
AJ: Mamma jag vill inte vara söt, jag vill vara cool.
M: Sade jag söt? Jag menade naturligtvis att de ser cool ut i den rosa klänningen.
AJ: Okej, stryk den då. Jag måste blondera håret och plocka ihop lite prylar.
M: Glöm inte din medicin.
AJ: Nej då, mamma, jag ska inte glömma den.
M: Hittar du i Stockholm då?
AJ: Det behövs inte. Claes af Geijerstam kommer och möter mig.
M: Claes af Geijerstam? Lever han fortfarande?


EPILOG

Hur gick det sedan för vårt glada gäng från 1933? Ett gulnat exemplar av The New York Times från 1934 ger oss svaret på denna fråga. Våra vänner satsade tydligen på tidens melodi: Ljudfilm.

Published: August 16, 1934


"Dames," Warner Brothers' latest musical film, had its première at the Strand last night, and perhaps the best way of dealing with it is to report that most members of the first-night audience left the theatre humming or whistling "I Only Have Eyes for You" and were able to look, with eyes grown accustomed to brilliant spectacle, into a battery of arc lights trained upon the theatre's entrance.


In the cast are Amanda Jenssen, Joan Blondell, Dick Wiksten and Ruby Keeler for romance, and Guy Kibbee, Zasu Pitts and Hugh Herbert for comedy. Busby Berkeley engineered the song and dance numbers and the Jenssen-Wiksten writing team turned out the music.


After this expansive introduction, it is only fair to hint that the picture does not quite attain the standard set by "Forty-second Street," even though it is amply eye-filling. There is a deal more comedy, but a deal less good music. Miss Keeler's chief asset, her dancing ability, is not given much leeway; her speaking voice, which seems a bit flat, gets too much. Amanda Jenssen sings pleasantly, as always, but "I Only Have Eyes for You" is the only really tuneful melody.


Speaking of the spectacles-which, after all, are the essence of "Dames" and its ilk-the black-and-white effects in the "Dames" number certainly are as striking as any ever filmed. It is almost unforgivable to say that the audience gasped. However, "the audience gasped."


 


Amanda Jenssen Sweet Nineteen

Precis när ni trodde det var över... Galne Gunnar och Jag är tillbaka! Galnare än någonsin!

Jag: Asså det var ju hur länge sen som helst sen vi lira lite schyrre loppmarknadsband!
Galne Gunnar: Säj nå mååår! Och när lira vi en schysst EP-skiva senast? Jag bara undrar.
J: Ja, det var inte igår.
GG: Jag köpte en dvd med Rockande Samen på Ica igår. Trettionio spänn.
J: Var det den från Tyrol? Den har jag på en VHS från 1988.
GG: Lyllo dig!

J: Ja imorgon fyller du-vet-vem tjugo år.
GG: Tjugo år till om Gud så vill!
J: Oh boy, vilken fin dikt!
GG: Tack. Ja, man gör så gott man kan.
J: Idag är sista chansen att rimma på teen.
GG: You are only nineteen...
J: But you're my teenage queen
GG: You're the prettiest, the loveliest...
J: girl I've ever seen.
GG: I don't want a M-16!
J: I just want my teenage queen
GG: Där satt den!
J: Yes!

GG: Det hände mig en kul grej igår.
J: Jääääså?
GG: Jag mötte Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i tvättstugan.
J: Oh boy! Vad sa hon?
GG: Hon sa inget, hon bara skrek.
J: Ja, det kan man förstå, när hon fick se en helt rubbad stalker som du!
GG: Nej jag bara skojar. Hon skrek inte, hon sade: -Om farbror följer med in i torkrummet ska farbror få en pilsner.
J: Och vad hände sen?
GG: Ja, det är klart att man inte tackar nej till en pilsner!
J: Fortsätt! Vad hände sedan?
GG: Hon gick in i torkrummet och jag följde efter.
J: Och?
GG: Och då fick jag se att det inte var Amanda, det var en gammal tvättsäck!
J: Vad var det för tvätt i den?
GG: Mest långkalsonger...vadå, klart jag inte kollade på andras tvätt? Tror du jag är helt pervers?
J: Då var det inte Amanda du mötte.
GG: Brukar inte Amanda förvandlas till en tvättsäck?
J: Nej, det var ... TVÄTTSTUGERÅET!
GG: Åh nej, tvättstugerået! Hur kunde jag vara så lättlurad?
J: Ja, där gick du på en nit.
GG: Men jag borde ha förstått att det inte var Amanda. Hon hade jeans och t-shirt på sig, det har aldrig Amanda.
J: Smart tänkt av dig.
GG: Ja, man får inte vara dum, då kan man bli FRA-ansvarig i regeringen.
J: Hysch!! FRA lyssnar!
GG: Hej FRA! Jag är ingen rubbad stalker och jag vet inget om Al Qaida! Men tack för visat intresse!
J: Ja du, Gunnar...
GG: Varför säger du alltid "ja du Gunnar"?
J: För att du heter det.

GG: Men sedan gjorde jag ett verkligt fynd, en investering för framtiden.
J: Vadå? En stereo-åtta med Lill-Elvis?
GG: Bättre upp! En sten från månen.
J: Från månen?
GG: Ja, när Apollo åkte till månen tog dom med sig en kappsäck månstenar hem. Det här var en av dem.
J: Tänk, ända från månen!
GG: Ja, och det mest fantastiska av allt var att snubben på Sergels Torg bara skulle ha femtio spänn för den!

J: Apropå sten, vet du att Amanda åt småsten när hon var liten?
GG: Nej, åt hon småsten?
J: Yes box alright mama! Småsten var ordet!
GG: Är inte det farligt?
J: Jo, det sa hennes päron också. Sluta äta småsten Amanda, annars blir det avdrag på lördagsgodiset!
GG: Vad sa Amanda då?
J: Hon sade: -Det är orättvist. Det är jätte-orättvist.
GG: Vadå orättvist?
J: Jo hon sade: -Det är orättvist. Jag får inte äta småsten, men ni sa ingenting när brorsan...
GG: And here comes the punchline...
J: Ni sa ingenting när brorsan ÅTVIDABERG!

Amanda Jenssen short stories 3

Tjena alla amandofiler! Dags för en ny upplaga av lite amandahistorier. Här är en novell ur ett större inlägg och båda delarna av Swing it, Amanda! (på min nya blogg) Mycket nöje!


AMANDA JENSSEN I "SJUKT PÅ SJUKAN"


Amanda Jenssen: Hej, är du läkare här?

Sjukhuspräst: Nej.

AJ: Du har satt skjortan bak och fram!

SP: Nej, det är en rundkrage. Jag är sjukhuspräst här.

AJ: Präst? Måste man leva i celibat då?

SP: Bara om man är katolik. Jag är protestant och har faktiskt åtta barn.

AJ: Åtta barn? Då borde du ha satt kalsongerna bak och fram också!



Läkare: Amanda Jenssen! Amanda Jenssen!

AJ: Sluta gå omkring och skrika mitt namn. Jag går inte omkring och skriker ditt namn.

L: Amanda Jenssen? Fröken kan komma in nu.

AJ: (skriker i stetoskopet) HEJ DOKTORN! Ha ha.

L: Öronproppar! He he.

AJ: Vattenpistol! Hi hi!

L: (torkar vattnet av glasögonen) Ho ho, fröken tycks ju åtminstone vara pigg och vaken.



AJ: HR-chefen skickade hit mig på en gratis hälsokontroll. Ser jag frisk ut?

L: Jadå. Låt mig lyssna lite på hjärtat...Oj det var väldigt vad det tickar på!

Väckarklocka: RRRRRRING!

AJ: Väckarklocka i vänster bröstficka! Ha ha.



L: Hör ni bra?

AJ: Vad?

L: HÖR NI BRA?

AJ: Inte förut, men sedan köpte jag en hörapparat på Konsum och nu hör jag perfekt.

L: Det var fantastiskt. Hur mycket kostade den?

AJ: Kvart över tolv!


L: Då ska vi testa synen. Kan fröken se vad det står på nedersta raden på bokstavstavlan där borta?

AJ: Tryckt hos Medi-tryck AB, Malmö.


L: Nu ska jag göra en okulärinspektion av fröken, men det är inget farligt.

AJ: Inte?

L: Nej, jag ska bara fälla ner den här spegeln framför ögat och titta på er genom hålet.

AJ: Vad ser doktorn?

L: Det ser inte alls bra ut. Svårt fall av idioti.

AJ: Verkligen?

L: Ja, ni är helt enkelt vad man kallar en komplett idiot.

AJ: Men doktorn! Du har den där spegeln bak och fram! Du har tittat på dig själv hela tiden!





Amanda Jenssen short stories 2

Här kommer del 2 med Amanda Jenssen short stories, noveller om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen), som jag tidigare publicerat. Nu finns det över hundra inlägg i bloggen och det kan vara svårt att hitta noveller, för nytillkomna läsare. Därför har jag sammanställt novellerna och lagt samlingen under "Amandanoveller".

(Novellerna Rymdinvasion på ICA och Månsken över Texas ligger för sig.) Stilen varierar från fars och satir till tragedi och sentimentalitet, så jag hoppas varje läsare hittar något som passar vederbörande. De äldsta novellerna kommer först.

Mycket nöje!


DEL1 (tidigare del)
1. Amanda Jenssen möter Galne Gunnar

2. Det är inte stofilt - det är vintage!

3. Johnny Kass gör entré

4. Katten Amanda

5. Peggy sue got married :(


DEL 2 (den du läser nu)
6. Sex och spex på Systembolaget


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amanda Jenssen i lustspelet
"Sex och spex på systembolaget"


Berättaren: OM Amanda har fått sprithumor och OM hon läser det här, så kan man "inte inte" bjuda Amanda på lite alkoholrelaterad humor av gammal fin årgång. Spelet kan börja!

 

(sorl i systembolag)


AJ: Jobbar du här?

Föreståndaren: Ja, vad kan jag göra för Er?

AJ: I could think of a million things.

F: (smickrat) He, he, men lilla fröken då, så ni säger...

AJ: Ja, det var naturligtvis ironi. Vilka långa köer till kassorna! (låtsas skaka) Finns det ingen akutkö?

F: Så darrhänt Ni är! Dricker Ni mycket?

AJ: Nej, jag spiller ut det mesta.

(alla i butiken skrattar)

AJ: Förresten, er skyltdocka utanför ingången har ramlat omkull!

F: He, he...jo, jag hörde att Ni var på en hemlig resa?

AJ: Ja, jag åkte en sväng till Vin...

F: Till Wien? Så trevligt!

AJ: ...Vin & Spritcentralen.

(alla i butiken skrattar)

F: Låt oss vara allvarliga  för ett ögonblick! I vilken stjärnbild har Fröken hittat sina ögon?

AJ: I vilket potatisland har farbror hittat sin näsa?

F: Eeeh...apropå potatis, vi har fått in ett fint parti med Brännvin Special...

AJ: Ja, potatisen kan vara god om den är tillagad på rätt sätt...Jo, jag undrar om vi kunde diskutera betalningen?

F: Vad menar Ni?

AJ: Jag kanske kan betala in natura?

F: (host) Ja, det (host) skulle säkert gå för sig...

AJ: Fint, går det bra med en säck potatis?

 

(alla i butiken skrattar)

 

F: (sårat) Har Ni glömt GRUSRÖTTERNA bara för att ni själv inte är SINGEL längre?

 

(alla i butiken applåderar)


AJ: Där fick du mig. Jag var inte beredd, hade väntat mig något med singel och skivförsäljning...

F: Men jag vill fortfarande höra på Er musik. Och om Ni vill träffas lite mer privat kan vi ses inne på mitt kontor.

AJ: Jag har inte tid, här kommer marknadschefen! Säg hej till publiken!

Marknadschefen: Hej till publiken.

F: Vad tycker du om att folk kallar er idioten och sköterskan?

MC: Det var oförskämt! Skulle jag se ut som en sköterska! Jag är väl för bövelen ingen transvestit eller vad det heter!

AJ: (vänligt lugnande) Manlig personal kallas också sköterskor.

MC: Ja, se det var en annan femma! Lägg särskilt märke till hur begåvad min kollega är.

F: Ja, i genomsnitt är ni två normalbegåvade.

MC: Tack, det var snällt sagt.

 

F: Amanda, jag måste passa på och fråga...alla säger att den andra singeln förebådar sprithumor på det kommande albumet. Vad heter det förresten?

AJ: "Spriten dödar långsamt, men vem f-n har bråttom."

MC: Den titeln kommer att bli klassisk.

F: Säkert. Vill Fröken avslöja ett par låtar?

AJ: Tja..."Helan går" och den engelska versionen "Hell and Gore".

MC: Men det är hemligt.

AJ: Du har tystnadsplikt.

F: (skriker i en megafon) AMANDA HAR FÅTT SPRITHUMOR!

Kund: Hörru, jag tappade en vinpava i golvet och kolla, då gick den sönder!

F: Jaså, här ligger en flaska HÄRTAPPAT. Ha ha ha ha ha.

MC: Försök inte, det där är buteljimporterat!

AJ: Det är alltid stimulerande att höra snillen spekulera. Ska du ha något, Mr Market?

MC: Nej jag har redan "tankat" några liter. Nu måste vi dra, Amanda. Vi ska hem och, blink, blink, "lägga upp marknadsplanen för din internationella karriär".

AJ: Mmmm...det ska bli gott!


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Amanda Jenssen short stories 1

Här kommer några noveller om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen), som jag tidigare publicerat. Nu finns det över hundra inlägg i bloggen och det kan vara svårt att hitta noveller, för nytillkomna läsare. (Novellerna Rymdinvasion på ICA och Månsken över Texas ligger för sig.) Stilen varierar från fars och satir till tragedi och sentimentalitet, så jag hoppas varje läsare hittar något som passar vederbörande. De äldsta novellerna kommer först. Mycket nöje!


DEL1

1. Amanda Jenssen möter Galne Gunnar 

2. Det är inte stofilt - det är vintage!

3. Johnny Kass gör entré

4. Katten Amanda 

5. Peggy sue got married :(


DEL 2
6. Sex och spex på Systembolaget
7. Räddaren i nöden

8. Apelsinflickans julafton


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


AMANDA JENSSEN MÖTER GALNE GUNNAR


Igår kväll var jag hos Galne Gunnar och fikade. Vi startade Amanda Jenssen med Do You Love Me och diskuterade livets ljusa och mörka sidor över en Möllers Lyxmocka. Ungefär så här gick snacket framåt natten:


J (Jag): Jag undrar hur det gick till när Amanda träffade skivbolaget första gången.

GG (Galne Gunnar): Marknadschefen presenterade henne för VD och VD sade: Vilken typ av skiva vill Fröken Jenssen göra, nu när Ni ska börja här hos oss?

J: Då sade Amanda: Jag hade tänkt mig en rund med hål i mitten.


GG: Apropå fascinerande kvinnor, har du lyckats glömma Ulla-Bella?

J: Vilken Ulla-Bella?

GG: Jag förstår om det är svårt att glömma henne. Hon var ju så underbar. Hennes pigga, bruna ögon. Hennes mjuka, kastanjebruna hår. Hennes stora, vita tänder. Hennes ljuvliga...

J: Det låter mer som en ekorre!

GG: Ja, jag tänkte nog på Marie Ekorre... men Ulla-Bella var också en jättefin tjej.

J: Jag har tyvärr ingen aning vad du pratar om.

GG: Hette hon Knegoff i efternamn?

J: Nej, det var direktören som hette Knegoff. De var inte släkt, Ulla-Bella kommer från Ungern.


GG: Men Ulla-Bella var verkligen en fantastisk person.

J: Ja, det är därför jag hatar clowner.

GG: Clowner?

J: Ja, hon rymde med en clown på en kringresande cirkus. Jag hörde att hon uppträder som Den Itusågade Damen nu.

GG: Och om det skulle gå fel kan hon uppträda som Damen Utan Underkropp.

J: Ja du, Galne Gunnar...

GG: Varför säger du alltid ja du, Galne Gunnar?

J: För att du heter det.

GG: Jag träffade förresten Ulla-Bellas syster Britt-Allen igår. Hon har fått två ungar.

J: Hur gamla är dom?

GG: Jag frågade henne och då sade hon: Läkaren är fyra och advokaten två.

J: Ja tiden går...


GG: Ulla-Bella var ett hallelujamoment.

J: Jag blev lite kär.

GG: Varför anhöll du inte om hennes hand?

J: Jag tyckte väldigt mycket om Ulla-Bella, men jag tror inte det skulle ha fungerat mellan oss.

GG: Var det åldern?

J: Neeej! Det var mig det var fel på.

GG: Nååå, vad du är gullig!

J: Det var Ulla-Bella som lärde mig att kunna prata om vad som helst.

GG: Som du och jag alltid gör.

J: Just det.

GG: Det är nog för att vi har så bra kontakt med vår kvinnliga sida.

J: Tala för dig själv!


GG: Ulla-Bella var kvinna och hon visade alltid sina äkta känslor.

J: Första gången jag träffade henne sade hon: -Mina föräldrar är alkoholister. -Mina föräldrar är utomjordingar, sade jag. -Du vinner, sade hon.

GG: Var de utomjordingar?

J: Ja, jag var väl kanske fem år. Då sade de att jag var tillräckligt gammal för att få veta vilka de egentligen var. Sedan berättade de att de kom från Mars. -Ni ser inte ut som marsmänniskor, sade jag. -Det beror på att vi dödade dina föräldrar och gick in i deras kroppar, när de var tretton år gamla. Så nu vet du hur det är, sade de.

GG: Blev du rädd?

J: Nej, jag tyckte det var rätt coolt att ha päron från Mars, det var ingen annan i kvarteret som hade det. En dag när jag satt i sandlådan sade jag: -Min mamma och pappa är marsmänniskor. -Du ljuger! De är inte alls marsmänniskor! skrek de andra ungarna. Då förstod jag att mina föräldrar nog inte var några marsmänniskor.

GG: Tack för att du berättar det här, det förklarar väldigt mycket för mig!

J: Hur så?

GG: Jag undrade alltid varför jag kände mig så ovälkommen, om dina föräldrar var hemma när jag kom till dig och lekte. Jag hade ju inte gjort dem något illa. I alla dessa år har jag funderat på det och idag har jag äntligen fått ett svar.

J: Tror du inte att de skämtade med mig?

GG: Du, jag jobbade på psyket flera år. Sånt där är vanligare än folk tror.

J: Så de var helt enkelt sjuka?

GG: Kanske inte hela tiden eller så mycket, men åtminstone lite grann just då.

J: Så då behöver jag inte skämmas?

GG: En bildad och världsvan person som du skäms väl inte över att hans släktingar var sjuka, long ago and far away.

J: Så jag är inte helt fel då?

GG: Du är as-asbra!

J: Inte helt bakom flötet?

GG: Du är så dj-vla bra, helt fucking amazing!

J: Ganska bra för att vara människa?

GG: Jag beundrar dig! Jag ställer mig i din skola och går i din klass!

J: Jag skulle kunna hålla på så här hela natten!


GG: Det är skönt med ett sånt här enskilt och förtroligt samtal ibland.

J: Enskilt och förtroligt? Grabben, jag ska lägga upp vartenda ord på bloggen!


EPILOG


GG: Jaha, då var det klart.

J: En lyckad föreställning.

GG: Den var helt okej.

J: Vi fick in lågt räknat 32 referenser till olika kulturhistoriska källor.

GG: Jag gillade Groucho Marx-citaten.

J: Jag gillade Amanda Jenssen-citaten.

GG: Varifrån fick du det där med utomjordingarna?

J: Från England.

GG: Kan vi ta av oss lösskäggen nu?


   

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


"DET ÄR INTE STOFILT - DET ÄR VINTAGE!"  

(Ljud av sorl  på restaurang. Barpianisten spelar White Christmas.)

  

J (Jag): Barklinkarn kan också spela White Christmas.

GG (Galne Gunnar): Vad bra han spelar!

S (Servitris): Kan jag hjälpa er med något?

J: I could think of a million things!

GG: Har jag sagt att fröken är väldigt lik Amanda Jenssen?

S (smickrat): Nej...

GG: Bra, för isåfall hade jag ljugit.

J: Jag ber om ursäkt för min oförskämde vän. I vilken stjärnbild har fröken hittat sina ögon?

S: I vilket potatisland har min herre hittat sin näsa?

J: (Harklar sig.) Fröken, får jag två White Christmas!

GG: Jag tar också två White Christmas!

J: Ta en White Christmas till barklinkarn också, om han kan spela med ena handen och dricka med den andra.

GG: Har jag berättat att jag blivit av med min cykel?

J: Nej.

GG: Jag har blivit av med min cykel.

J: Här kommer det dryckjom. Tack, fröken. Ja vi säger väl bu, sade spöket.

GG: Tack ska du ha, Galne Gunnar heter jag.

J: Putäll på er, grevar och baroner.

GG: Är det inte Paul Mc Cartney, som sitter därborta?

J: Nej, Paul Mc Cartney är död.

GG: Det är han inte, han rör ju på sig!

(trumvirvel)

J: Man kan hyra oss till barnkalas också.

  

GG: Fast Paul Mc Cartney är verkligen död, det har jag läst på Internet och då måste det vara sant.

J: Allvarligt talat, varför skulle The Beatles ersätta Paul Mc Cartney med en plastikopererad look-alike, för att hålla Pauls död hemlig, och sedan lägga in lågt räknat 87 ledtrådar på olika skivor?

GG: För att då tänker folk precis som du gör nu: Om han vore död skulle de inte vara så dumma att de lade in lågt räknat 87 ledtrådar på olika skivor.

J: Så det gäller att vara ett steg före?

GG: Ja, som i Idol-konspirationerna.

J: Vilka Idol-konspirationer?

GG: Juryn sade att Andreas borde åka ut, men då röstade folk på honom. Då sade de att han var bra, fast han var urdålig i Conga och...

J: Pop goes the weasel!

GG: Sedan ville de att Amanda skulle komma tvåa, så hon slapp stressa ihop ett album till julhandeln. Då sade de att hon var helt fantastisk och...

J: Pop goes the weasel!
 

GG: Jag undrar hur det gick till när Amanda började på sitt nya skivbolag?

J: Tjena Amanda, hur kom du till den här sidan av skivan?

GG: Då säger Amanda: Jag kom genom hålet i mitten.

J: Den var gammal.

GG: Ja, Elslie Carlisle körde den 1932.

J: Refuseras.

GG: Refuseras.

J: Chefen säger: Fröken Jenssen, vet Ni när på morgonen vi börjar i den här studion!

GG: Då säger Amanda: Nej, alla har alltid redan börjat när jag kommer.

J: Refuseras.

GG: Refuseras.

J: Vi får nog hitta på något bättre.

GG: Jag kan imitera George Bush.

J: Får jag se?

GG: Hej, jag heter George Bush och är USA:s president.

J: Den var bra, kan du göra Elvis?

GG: Hej, jag heter Elvis Presley och är kung av Rock 'n Roll.

J: Fantastiskt, både utseendet och rösten är exakt Elvis!

GG: Jag kanske kan köra lite imitationer om vi ska vara med på den här bloggen flera gånger.

J: Det är en ära att bli imiterad, då är man verkligen en kändis.

GG: Christer Lindarw är nog Amanda.

J: Ja, och Lasse Flinckman är Marie Picasso.

GG: En imitatör överdriver det som är typiskt hos någon. Vad är typiskt hos Amanda?

J: Hon är ung, vacker, kan sjunga, dansa, spela teater och tala flytande engelska med puertoricansk brytning.

GG: Är det verkligen Amanda?

J: Förlåt, jag tänkte på kravprofilen för en skådespelare i West Side Story...

GG: För övrigt såg jag att du hade en CD med Amy Winehouse. Hur kan du bedra Amanda med den där spacklade haggan?

J: Men jag gillar Amy bara för att hon påminner mig om Amanda.

GG: Bara därför?

J: Ja, och jag gillar Amanda bara för att hon påminner mig om sig själv.

GG: Men vad är egentligen riktigt typiskt hos Amanda? Ska vi bokstavera hennes namn?

J: A som i Attraktiv.

GG: M som i Mysig.

J: A som i...nej, nu får det vara nog, det är inte rätt att analysera sönder Amanda hela tiden. Vad skulle du säga om Amanda analyserade sönder dig hela tiden?

GG: (Suckar) Jag hade nog blivit världens lyckligaste Galne Gunnar.

J: (Drömmande) När jag ser in i Amanda Jenssens ögon ser jag hela universum.

GG: Bra, då kan du kanske se var min cykel finns? 

Fotnot: White Christmas är en cocktail med äggtoddy, vit kakaolikör och whiskeylikör. Naturligtvis drack Galne Gunnar & Jag den alkoholfria varianten av White Christmas, 8 cl Klorin och några stänk Tipp-Ex.

  

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


JOHNNY KASS GÖR ENTRÉ


Berättaren: Både Galne Gunnar och Jag tycks drabbade av jantelagen, ska räddningen i form av Amanda Jenssen hinna fram i tid?

Jag: Jag mår inget vidare idag.

Galne Gunnar: Det kanske beror på att du läser "Stora Ångestboken".

J: Det är inte bara boken... jag känner mig så tom invändigt.

GG: Ät lite rostad lök.

J: Har du tänkt på att det inte är någon mening att snacka med folk?

GG: Hurså?

J: Jo, antingen tycker dom redan som man själv och då är det onödigt. Eller så tycker dom inte som man själv och då blir dom bara förbannade.

GG: Jaha.

J: Antingen så tycker folk redan Amanda är skitbra och då behöver man inte övertyga dom... eller så hatar dom henne och då blir dom bara förbannade om man tjatar om hur fantastisk hon är.

GG: Skriv en novell då. Eller gör en tavla med Amanda.

J: Ska jag lägga matpengarna på material till tavlor? Vad ska jag göra om jag inte har matpengar sedan?

GG: Du får väl suga på ramarna.

J: Allt man kan göra har redan gjorts bättre av någon annan. Eller så kommer det att göras bättre av någon annan. Man kan lika gärna låta bli.

GG: Det ringer på dörren.

J: Det är öppet! Kom in! Eller stå kvar! Mig kvittar det!

GG: Men det är ju Johnny Kass! Landets kassaste singer-songwriter!

Johnny Kass: Ja, jag sjunger hellre än bra. Jag tänkte pigga upp er med en låt, som jag skrev i morse!

GG: Shoot man, shoot!

J: Okej då.


Johnny Kass: (sjunger) Boss comes up to me with a five-dollar bill,
Says, "Forget that Amanda, boy, and drink your fill."

Get thee behind me, Jante
Travel on down the line.
I am amandophile,
Gonna leave you behind.

A red-headed woman took me out to dine,
Says, "Love me, baby, leave your 'manda behind.

Get thee behind me, Jante
Travel on down the line.
I am amandophile,
Gonna leave you behind.

On the Fourth of July, the politicians say,
"Leave that bitch and we'll raise your pay."

Get thee behind me, Jante
Travel on down the line.
I am amandophile,
Gonna leave you behind.

If anyone should ask you your 'manda to sell,
Just tell him where to go, send him back to hell!

Get thee behind me, Jante
Travel on down the line.
I am amandophile,
Gonna leave you behind.

GG: As-asbra!

J: Fullständigt fantastiskt, faktiskt!

Johnny Kass: Känns det bättre nu?

GG: Det känns toppen!

J: Det känns great! Plötsligt förstår jag hur allt hänger ihop! Tack!

Johnny Kass: Always a pleasure my treasure!
 

-------------------------------------------------------------------------------------------------


KATTEN AMANDA

(aka Amanda Jenssen, Elvis och Johnny Kass)


Jag: Inatt träffade jag Amanda Jenssen.

Galne Gunnar: Vaknade du sen?

Jag: Ja, jag vaknar alltid när drömmen börjar bli bra.

GG: Vad drömde du?

J: Jag drömde inatt att jag hade en katt.

GG: Drömde du inte om Amanda?

J: Jo, men Amanda var en katt. Fast ändå Amanda.

GG: Och?

J: Jag låg på sängen och hon låg på mitt bröst. Hon var så där varm som katter är.

GG: Dom har högre kroppstemperatur än människor typ.

J: Ja och jag kan precis komma ihåg hur varm hon kändes. Som en katt alltså.

GG: Hon var ju en katt. Spann hon?

J: Nej, hon verkade lite dyster.

GG: Varför det?

J: Hon sade...

GG: Pratade katten?

J: Alltså katten var ju Amanda..det var en dröm! Alltså hon sade så här, med sin sorgsna, lite hesa, skånska röst:

GG: Kom till saken!

J: Hon sade: "-Jag är så dålig på..."

GG: Vad var hon dålig på?

J: Jag vet inte, jag vaknade precis då. 

GG: Så du fick aldrig veta vad det var som gjorde henne ledsen?

J: Nej, och jag hade så gärna velat hjälpa henne...om jag hade kunnat säga eller göra nåt.

GG: Vilken konstig dröm!

J: Sjuk dröm, frisk människa.

GG: Är det så?

J: Kanske. Om man drömmer att man klipper gräs och vässar pennor är man väl ganska...

GG: Normalofil?

J: Hämmad, kanske. Eller så har man dålig fantasi.

GG: Har Freud sagt det?

J: Nej det var jag, för tio sekunder sedan. Jag hade dom här kläderna på mig.

GG: Säj nå mååår. 

J: Det var inget konstigt att hon var en katt, men att hon sade så där...

GG: You might have lost her. To the great imposter.

J: Vad säger du?

GG: The Imposter Syndrom kallas det.

J: Vad kallas vad?

GG: Alltså man tror att man är en bluff. Om folk insåg hur dålig man egentligen är skulle dom bli förbannade. Imposter Syndrom kallas det.

J: Hur vet du det?

GG: Det har jag sett på teve.

J: På teve? Ja, då måste det vara sant.

GG: Alltså man tänker: Folk tror att jag är smart, men alla är egentligen smartare än jag. Jag får inte bli avsöjad som bedragare. Imposter alltså.

J: Det är väl ungefär samma sak som jantelagen?

GG: Ja, en inre jantelag. Jag ska inte tro att jag är något, typ.

J: Jo, jag ska tro att jag är en sak.

GG: Vadå?

J: En imposter.

GG: Duktig idiot. Du lär dig snabbt.

J: Ha ha ha.

GG: Ha ha ha ha.

J: Sedan funderade jag på hur jag hade kunnat muntra upp henne, ja innan jag hade vaknat till riktigt alltså. Och typ hajat att det var en dröm.

GG: Vad tänkte du göra? Ta två katter och köra?

J: Var inte barnslig. Kanske skriva en sång till henne. Men jag är ju en urusel singer-songwriter.

GG: En imposter alltså?

J: Just det. Jag måste vara den sämste singer-songwritern  i Sverige.

GG: Nej det är du inte. Möjligen den näst sämste.

J: Hurså?

GG: Jo för den sämste är ju ... JOHNNY KASS!

(dörr öppnas och slås igen)

J: Då var det dags igen.

Johnny Kass: Jag tyckte jag hörde mitt vackra namn nämnas!

GG: Tjenare Johnny!

J: Nämen hej, är det du...ja, du hinner väl inte stanna så länge.

JK: Nema Problema. Ett sång eller två ska jag väl hinna med.

J: Nej, det behövs inte. Inget besvär för min skull.

JK: Det är inget besvär!

GG: Och vad tänkte du framföra?

JK: Jag kunde inte undgå att höra att ni ville muntra upp Amanda. Så jag tänkte framföra en låt med The Fleetwoods.

J: Bra, då går jag ut och sätter på kaffet under tiden.

GG: Nej stanna kvar, vi kan doa.

Johnny Kass: (sjunger)  I stood and watched her fall

Galne Gunnar och Jag: what a doll, whoa-oh-whoa
JK: Couldn't help her at all

GG & J: what a doll, whoa whoa
JK: Poetry so sweet

GG & J: so sweet
JK: Has her at his feet

GG & J: his feet
JK: He thinks she's the one but he has just begun

GG & J: begun
JK: All her friends, they just watch her

eG & J: watch her
JK: For they know the great imposter

GG & J: im-post-er

JK: Vad tyckte ni?

GG: Det lät bra... i pauserna.

JK: Tack, det var snällt sagt. Då måste jag ta en till. Det är en samproduktion kan man säga. Jag har fått lite hjälp av Phil Spector att skriva den.

J: Du ska inte känna dig tvingad att...

JK: This one is for Amanda.

GG: Otippat värre!

JK: (sjunger): To know, know, kno-ow her

Is to love, love, lo-ove her

Just to see her smile...

JK: (talar) Alltså på videon till låten så tänkte jag klippa från mig själv till en närbild på Amanda på "smile". När Kishti säger "Det du gör är mirakel på scenen". Vad är det, är du ledsen för något?

Jag: Nej, jag fick något skräp i ögat. Fortsätt.

JK: Ja alltså på "smile" en närbild på Amanda när hon ler alltså. Det blir väl bra?

GG: Det blir säkert jättebra. Vi ska kolla på videon när du har lagt upp den på Youtube.

JK: Verkligen? Tack, ni måste vara mina största fans!

GG: Du kan ha mer rätt än du anar.

J: Ja, vi är säkert dina största fans. Men nu är gitarren trött och ska ska sova en stund.

JK: Ni är så snälla. Jag tycker också man ska vara snäll. Ikväll ska jag vara snäll när jag ser the omoralisk schlagerfestival.

GG: På vilket sätt ska du vara snäll?

JK: Alltså alla andra kritiserar ju artisternas utseende. Jag tycker man ska försöka säga något snällt om alla.

J: Som vadå?

JK: Ja, tex "han har i alla fall inte för liten näsa". Eller "hon ser inte ut att lida av undervikt. Särskilt inte hakorna".

GG: Och här bryter vi för lite musik.

Pekka Langer: Såja lilla bit, kom hit så ska du få lite Flora på dig.

J: Den här låten är bara sååå bra. 

GG: Den äääger!

JK: Pekkas ljud-jakt är en av Johnny Kass favoriter.

GG: När började du gilla loppmarknadsmusik?

JK: För ungefär tio sekunder sedan.


 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


PEGGY SUE GOT MARRIED :(


Jag: Tjenare Gunnar! Vad tycker du om att Amanda Jenssen har gift sig med Bert Karlsson?

Galne Gunnar: Vilken Amanda?

J: Hon som du skrev en kärleksdikt åt i lördags. Den Amanda.

GG: Amanda? Var inte hon med i Idol? Var det hon som tog någon konstnärs efternamn?

J: Hennes namn är Jenssen. Amanda Jenssen.

GG: Är det den där överskattade sångerskan som jämt sjunger falskt? Lever hon fortfarande?

J: Häromdagen sade du att hon levde i ditt hjärta.

GG: Det måste vara ett missförstånd. I mitt hjärta finns det bara plats för Sibel.

J: Vilken Sibel?

GG: Hon är både söt och duktig. Jag såg henne i Melodifestivalen. Jag blev lite kär.


J: Det leder ingenstans att gå omkring och hata Amanda, bara för att hon gift sig med någon du inte gillar.

GG: Jag hatar inte Amanda, jag älskar Sibel. Alla artister är lika mycket värda, men alla får inte plats i mitt hjärta.

J: Lysande retorik, men bakom det vuxna skriftspråket anar jag hat och bitterhet.

GG: Tala för dig själv.

J: Jag hatar väl inte någon? Inte ens Bert Karlsson, fast han har lagt rabarber på vår Amanda.

GG: Jag förstår inte hur hon kunde ta en pajas med kanintänder, när hon hade kunnat få mig!

J: Men du är ju redan gift och har barn.

GG: Det är inte det, det är principen. Hon borde inte svika sina fans.

J: Svika är väl att ta i...


GG: Det är bara att glömma och gå vidare, men.... Att försöka att glömma det är alltför svårt. När man bär på ett minne så vackert som vårt.

J: Varför föddes du att älska, älska den du aldrig får. Varför tändes i ditt hjärta, kärlek vid så gamla år?

GG: Men jag har glömt henne nu.

J: Har du verkligen lyckats med det? Har du glömt hennes gyllene, silkeslena hår? Hennes röda, mjuka läppar? Hennes mörkblå, vackra ögon? Hennes...

GG: Tack, det räcker. Men det gör inget, nu har jag Sibel.

J: Är du säker på att Sibel inte har någon kille?

GG: För mig får hon gärna ha ett helt fotbollslag. Ingen är perfekt. Jag kan förlåta henne vad som helst. När jag ser in i hennes mörka ögon ser jag hela universum.

J: Det där låter väldigt bekant... Men du måste försöka tänka positivt. Det kunde vara värre.

GG: Kunde det? Hur då?

J: Johnny Kass kunde vara här.


(Dörr öppnas.)


Johnny Kass: Ropade ni på mig?

Jag: Då var det dags igen.

Galne Gunnar: Och vad tänkte du framföra?

JK: Jag tänkte framföra en sång om en kvinna som var min idol en gång i tiden. Jag skrev den i morse.

JK: (sjunger) You look like an angel.

You walk like an angel.

You talk like an angel.

You even sing like an angel.

But I got wise. Kom igen!

GG & JK: You're the devil in disguise. Oh, yes you are!


JK: Vad tyckte ni?

GG: Texten var bra.

JK: Jaha, ska hon heta Amanda Karlsson nu?

GG: Vem bryr sig. För mig får hon gärna heta Fingal Olsson.

J: Sluta nu. Vi måste försöka komma bort från den här deprimerade stämningen. Hon hade kunnat få någon bättre, men hon hade kunnat få någon sämre också.

GG: Ja, Hannibal Lecter, som hade ätit upp henne med en god Chianti. Schhhlurp!

JK: Om hon gift sig med Johnny Depp hade jag faktiskt förstått henne.
GG: Ja, eller Carl-Philip. Då hade hon blivit prinsessa.
JK: Sjunger hon och Bert duett i P3 kastar jag ut radion genom fönstret.
GG: Om de gör en video ihop slänger jag ut teven.

J: Seriöst nu. Vad säger svenska folket? Vi kollar på nätet. Här har vi en positiv:
"Det hade kunnat vara värre, om hon ingått gruppäktenskap med båda Rongedahl."

GG: "Detta är en sorgens dag."
J: Ja, ja, men där är en gratulation!
GG: "Grattis Bert :("

J: Det kan man kalla blandade känslor.

GG: "Skönheten och Odjuret"

J: Förutsägbart.

GG: "Herr och Fru Amanda Jenssen"

J: Otippat värre.

GG: "Idioten och Skötaren"

J: Det var ingen sköterskeuniform, det var en sailoruniform.

JK: Jo, det var en sköterskeuniform.

J: Hur vet du det?

JK: Jo, för Amanda gick fram till Christer Sjögren.

Hon ba: Jag är din syster.

Han ba: Är du sjuk?

Hon ba: Ja, jag är SJUKSYSTER!

Alla: Ha ha ha ha ha ha ha ha


GG: Nu rasar hennes singel på försäljningslistorna. Marknadschefen: Amanda, vi måste ha ett möte och prata om hur ditt äktenskap med Bert Karlsson påverkar försäljningen. Hon ba: Jag har inte tid, jag ska hem och tvätta Berts skjortor! 

JK: Ha ha ha ha ha

J: Där har du onekligen en genusvetenskaplig poäng. En känd konstnär och karriärkvinna måste ha en förstående, stödjande man. När hon får inspiration och stannar kvar i studion till fyra på morgonen får han inte bli sur. Den här effekten kan nog delvis förklara varför så många kvinnor börjar forska, men så få fortsätter till ett nobelpris. De kan inte ge de där sista procenten, som gör skillnaden i konkurrensen. På samma sätt...

JK: Och när hon dricker champagne i limousinen måste han hämta ungarna på dagis.

J: Just det, alla män kan inte klara av den situationen utan att känna sin manliga identitet hotad.

JK: Jag skulle ändå kunna tänka mig att ställa upp.

J: Det skulle lågt räknat två miljoner svenska män kunna göra, men Amanda kan inte gifta sig med allihopa!

JK: Hon borde åtminstone försöka.

GG: Just det. Det är hon skyldig sina fans. Vi röstade på henne, så våra telefonräkningar rusade i höjden.

JK: Och kontantkorten tömdes som smör i solsken...eller nåt.

GG: Och vi köpte hennes skivor. Vi röstade på topplistor. Vi gjorde allt. Och vad blir tacken?

JK: Så skulle Sibel aldrig göra.

GG: Nej, Sibel är tacksam. När hon där Nour eller vad hon heter gav henne Hem till byn blev hon jätteglad och kramade om henne. Hon har inte låtit framgången stiga henne åt huvudet.

JK: I motsats till vissa andra.

GG: Just det. Sibel är en vanlig, glad och trevlig tjej. Hon var så himla gullig när hon sade: När jag var liten drömde jag om att stå i Globen i en lång klänning med släp och sjunga en ballad - and Mama look at me now! Jag blev nästan tårögd. Sibel snackar inte en massa strunt, hon lever sin dröm.

JK: I motsats till vissa andra.


J: Nu måste vi diskutera det här på ett vuxet och moget sätt.

GG: Vuxet och moget? Är känslor vuxna och mogna?

J: Jag vet inte...men man måste tänka logiskt och rationellt...

GG: Är känslor logiska och rationella?

Jag: Jo men det är ju så att liksom...Amanda...alltså hon...hon..alltså det här är helt otydligt men man måste...försöka att..att liksom...alltså...AMANDA, VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG? SNYFT! HUR KUNDE DU? BUUUUÄÄÄÄH!


Väckarklockan: RRRRIIIIING!


Jag: Vilken fruktansvärd mardröm!


(Stänger av väckarklockan med en smäll.)


Jag: Jag förstod hela tiden att det inte var sant. Nu ska jag ta och läsa lite om Melodifestivalens efterfest...Nä men titta, där är ju min lilla älskling i sailorhatt. He he, i verkligheten skulle hon aldrig svika mig. Jag visste det hela tiden. Nu ska vi se...


 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Amanda Jenssen i "Rymdinvasion på ICA" (Hela storyn)

För nytillkomna läsare kommer här hela följetongen "Rymdinvasion på ICA" i form av ett enda inlägg, så ni ska slippa leta efter avsnitten eller läsa historien baklänges. Mycket nöje!


Galne Gunnar & Jag presenterar
AMANDA JENSSEN (aka Amanda Jensen)  I
"RYMDINVASION PÅ ICA"


 

DEL 1:


Sven Svahn (SS): God afton i stugan! Jag ska intervjua Er.

Amanda Jenssen (AJ): Ursäkta, med vem har jag nöjet?

SS: Sven Svahn, jag är ordförande i UFO-Sverige.

AJ: Tjena Mars!

SS: Men det är inte därför jag är här. Idag är jag här i egenskap av journalist. Är det många trista typer som har intervjuat fröken idag?

AJ: Nej, min herre är den förste. Apropå UFO, vet du att jorden kommer att krocka med en annan planet om hundratiotusen år?

SS: Hjälp! När då?

AJ: Om hundratiotusen år.

SS: (Lättat) Puh, jag tyckte precis du sade tiotusen år.

AJ: Förresten, vet du hur man ser skillnad på ett UFO och en igelkott?

SS: Nej.

AJ: Hur kan du då vara ordförande i UFO-Sverige?


SS: Nu glömmer vi det här med UFO. Är det sant som de säger att det finns kannibaler i skivbranschen?

AJ: Nej, vi åt upp den siste igår.

SS: Men det är väl en hjärtlös bransch?

AJ: Vad är hjärta?

SS: Det är det där som bankar under ditt axelhölster.

AJ: Verkligen? Jag undrade just vad det var.


SS: Har du streetcred för den här tuffa branschen? Växte du upp i ett tufft hood?

AJ: Mitt hood var så tufft så dagisbarnen hade maskingevär.

SS: Växte du upp under tuffa förhållanden?

AJ: Förhållandena var så tuffa så vi inte ens hade dusch. Vi fick ställa upp oss utanför husvagnen och sedan sköt morsan skiten av oss med hagelgevär.

SS: Och du har förstås suttit på kåken?

AJ: Självklart, men de var tvungna att släppa ut mig.

SS: Varför det?

AJ: De andra fångarna var rädda för mig.

SS: Varför det?

AJ: Jag sa: I kill for money. Yo're my friend, I kill you for nothing.


SS: Har du börjat tänka mer på pengar än på Konsten?

AJ: Hörru, hur mycket får jag egentligen betalt för den här intervjun?

SS: Är mutor fortfarande det enda sättet att bli spelad på radio?

AJ: Vad skulle det annars vara?

SS: Har du hört talas om kvalitet?

AJ: Nej, vilket skivbolag har han?

SS: Men hur kan du vara säker på att fansen applåderar det du gör?

AJ: Inga problem, vi har en applådmaskin.

SS: Applådmaskin?

AJ: Ja, det är som skratten på teve. Vet du att det är döda människor som skrattar? Inspelningen gjordes 1953.


SS: Men kan du fortfarande sjunga med känsla, när allt handlar om pengar?

AJ: Inga problem, jag blundar och tänker på stålarna.

SS: Men kan du fortfarande sjunga med självupplevd, äkta smärta?

AJ: Inga problem, producenten brukar göra "tusen nålar" på min arm när jag sjunger i studion. Men nu har jag inte tid att snacka med dig längre.

SS: Varför inte det?

AJ: Jag ska hjälpa skivbolaget att sätta ihop ett nytt pojkband. Häng med!


(Fotsteg. Dörr öppnas och stängs. Fotsteg. Ljud av trafik och sorl på gatan.)


AJ: Där går en snygg kille!

SS: Du verkar så förändrad, Amanda...vad är det som händer?

AJ: Du grabben! Ja just du! Kom hit!

Pojke: Nämen, det är ju du, Amanda! Vad vill du mig?

AJ: Kan du sjunga?

P: Nej.

AJ: Bra. Följ med här. Du ska bli stjärna i ett nytt pojkband. Flickfavorit.

P: Jippi! Jag visste det! I morse stod det i mitt horoskop att det här var en bra dag för min karriär.

AJ: Vad heter du?

P: Anton Svedberg.

AJ: Då heter du...Rudolf Valentino från och med nu.

P: Oh boy, vilket coolt namn! Jag har velat ha ett så coolt namn ända sedan jag började i showbiz!

AJ: Vänta ett tag, när började du i showbiz?

P: För ungefär en halv minut sedan. Men är det verkligen säkert att jag kan bli stjärna i ett pojkband?

AJ: Ja, du har allt som behövs: Ett snyggt fejs och en dokusåpafrilla.

P: Kommer brudarna att skrika när de ser mig?

AJ: Ja, vi har en skrikmaskin också. Tag och signera det här kontraktet nu. Med ditt eget blod.

P: Med mitt eget blod?

AJ: Ja, det blir väl bäst så.

SS: Amanda, vad håller du på med?

AJ: Hej då, Sven. See you later alligator. Baiiii!

SS: You're the cream in my coffee, You're the salt in my stew; You will always be my necessity-- I'd be lost without you.
AJ: Herr Svahn, Er närvaro här är inte längre önskvärd.


(Gatuljuden fade out.)


SS: Nu fattar jag ingenting. Du ser ut som Amanda, du talar som Amanda, du går som Amanda...men du är som en helt annan person. Du var så varm och empatisk, så söt och rar. Nu är ditt hjärta kallt som is och du är ärligt talat elak, eller som dom säger i staterna...


(Kuplettbelysning. Musik fade in. Sven Svahn sjunger:)


You're mean to me
Why must you be mean to me?
Gee, honey, it seems to me
You love to see me cryin'


It must be great fun

To be mean to me
You shouldn't, for can't you see
What you mean to me


(Musik fade out. Belysning fade in.)
 

SS: Du är inte Amanda, vem eller vad är du egentligen?

AJ: Jag är Döden. Jag har redan länge gått vid din sida.

SS: Vem är det som ska dö?

AJ: Hela mänskligheten.

SS: Varför beter du dig så känslokallt?

AJ: Det kan bero på att jag är en ödla, alltså en kallblodig reptil, under skinnet.

SS: Vad är det du håller på med?

AJ: Vi ska ta över den här töntiga planeten. Mänsklighetens tid är ute.

SS: Kan ni inte bara åka hem till er egen planet och låta oss vara ifred?

AJ: Vi ger inga uppskov. Er civilisation är finito. Ni har dömt er själva till undergång.

SS: Hur då?

AJ: Först skapade ni atombomben. Sedan skapade ni vätebomben. Sedan skapade ni...

SS: Claes af Geijerstam?

AJ: Just det.

SS: Finns det inget hopp?

AJ: Nej, ni förtjänar att utplånas. Vi finns överallt. Vi håller på att ta över. Vi gör kopior av er, en efter en.

SS: Var finns den riktiga Amanda?

AJ: Hon är på samma ställe som alla andra vi kopierat, nedfryst på Icas Centrallager.

SS: Jag börjar få en känsla av att det är jag som ska rädda mänskligheten.

AJ: Du får gärna rädda mänskligheten.

SS: Verkligen?

AJ: Ja, men jag tvivlar på att du kan göra det när...

SS: Vadå?

AJ: ...när jag ÄTIT UPP DIG! ROOOAAARRRGHHH!!!

SS: YIIIIIAAAAHHH!!!


Jag: OOOOAAAAAHHHH!!! Vilken fruktansvärd mardröm!

-------------

DEL 2


Sven Jerring: Stockholm-Motala. Radiotjänst presenterar nu Grammofontimmen. Vi inleder med stycket Do You Love Me, en foxtrot i amerikansk stil. Refrängsång av Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen).


Galne Gunnar: Oh boy, dom spelar inte den där låten mycket på radio. Närå, inte alls.

Jag: Säj nå måår!

GG: Ja, idag är det fredag igen.

J: Tiden går fort när man har roligt.

GG: Säj nå måår!

J: 'Nuff sädd!

GG: Ska vi lira lite loppmarknadsskivor?

J: Är inte loppmarknadsskivor lite väl ute för två svartklädda kulturpersonligheter som vi? Förresten, varför har vi kulturpersonligheter likadana kläder?

GG: Det är för att vi ska kunna uttrycka vår personliga och unika stil bättre. Vad sa du om skivorna?

J: Ska vi strunta i skivorna?

GG: Ja vi struntar i skivorna.

J: Då är det bara att plocka fram...

GG: LOPPMARKNADSBANDEN!

J: Var du på loppmarknaden i onsdags?

GG: OM jag var! Säj nå måår! Jag hittade ett kassettband med Lapp-Lisas Greatest Hits och ett privatinspelat rullband med Pekkas Ljud-jakt.

J: Köpte du inte Sleepstones Early Recordings också?

GG: Nej, för den har jag redan.


J: Något annat?

GG: Trollkarlen från Oz på betamax.

J: Har du en betamaxvideo?

GG: Nej, men jag fick en på köpet, tolv spänn för klabbet.

J: Vet du att i filmen är alltihop en dröm och Dorothy vaknar upp på slutet, men i boken finns landet Oz på riktigt.

GG: Apropå dröm, hur gick det med din dröm om rymdödlorna som kopierade Amanda?

J: Jag vaknade när den började bli bra. Jag önskar att jag kunde drömma en fortsättning och se hur det gick.

GG: Lucida drömmar kallas det. Att kunna drömma det man vill. Som i filmen med Tom Cruise.

J: Men han var väl död?

GG: Nej, han var nedfryst.

J: Nedfryst...det var Amanda också.

GG: Ska vi ta en amanda-VHS före det stora slaget?

J: Kör hårt!

GG: Okej, bandet går!


Amanda Jenssen: Bob! Boöörds singing in the sycamore tree. Dream a little dream of me!

J: Drömma om dig? Det behöver du inte säga två gånger!


Berättaren: I drömmens värld...

Amanda Jenssen: (sjunger) Stars shining bright above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Say nighty-night and kiss me
Just hold me tight and tell me you'll miss me
While I'm alone and blue as can be
Dream a little dream of me

Stars fading but I linger on dear
Still craving your kiss
I'm longin' to linger till dawn dear
Just saying this

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

(trombonsolo)

Stars shining up above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

Yes, dream a little dream of me


Ödlan: JAG SKA DÖDA DIG!

Sven Svahn: Var ska du skaffa folk till det?

Ö: Gör det inte värre för dig själv genom att reta mig.

SS: Hur skulle det kunna bli värre om du ändå ska döda mig? Ha ha ha ha ha!

Ö: Säg dina sista ord!

SS: Judoslag!

Ö: Aaaahhh...farväl grymma värld! Säg åt min mamma att jag förlåter henne. Skatten ligger nedgrävd under...aaahhhh...

SS: Jaha, det var den ödlan. Det är ingen kvalitet på rymdödlorna nu för tiden. 


(bil tutar)


SS: Hallå! Är det här köttfärsbilen från Ica?

Chauffören. Ja, har du ramlat av eller?

SS: Mycket lustigt. Vart är du på väg?

C: Jag ska lossa två ton blandfärs på centrallagret.

SS: Blandfärs, precis som du själv alltså.

C: Vadå som jag själv?

SS: Hälften nöt och hälften svin. Ha ha ha ha ha!

C: Mycket lustigt. Ska du med eller?

SS: Klart jag ska med. Mot Icas centrallager!


(Countrymusik i bakgrunden)


C: Jaha, då var vi framme vid centrallagret. Där kommer två lagerarbetare.

Lagerarbetare: Vad kommer du med då?

C: Två ton blandfärs på pall. Ska ni lossa det eller?

L: Ja, men vi ska fika först.

C: Fika inte för mycket bara!

L: (irriterat) Varför inte det?

C: Man kan bli fikus! Ha ha ha ha ha ha!

L: Skulle det där vara roligt? Vi ses om en kvart.

C: Ni som jobbar på kyllagret är så ISKALLA! Ha ha ha ha ha!

SS: Ja, då ber jag att få tacka för skjutsen.

C: Vad ska du göra nu?

SS: Jag ska bara rädda jorden från en rymdinvasion.

C: Jaha. Före eller efter fikat?

SS: Tja, vi kan väl ta en fika först.

C: Mot raggarmorsans café!

SS: Raggarmorsans café?

C: Ja, det ligger precis runt hörnet.


(Ljud av skramlande koppar och sorl)


C: Tjaba morsan! Nu är jag här igen!

Raggarmorsan: Tack för varningen.

C: Har ni nåt här som inte är rena rävgiftet?

RM: Jag vet inte, jag äter aldrig här.

C: Då tar jag två java.

SS: Jag tar också två java.

RM: Du måste gilla vårt kaffe.

C: Det suger.

RM: Jaså, igår tog du påtår sju gånger.

C: Jag gillar ert socker.

RM: Varför tar du åtta sockerbitar i varje kopp?

C: Det blir alldeles för sött med nio.

RM: Något annat?

C: Ja, men det står inte på menyn.

RM: Och det kommer det aldrig att göra. Du får nöja dig med kaffe.

C: Okej, utan grädde.

RM: Vi har ingen grädde.

C: Då tar jag kaffe utan mjölk.


SS: Ja, då måste jag vandra vidare. Trevligt att träffas.

C: Tyvärr kan jag inte säga detsamma. Ha ha ha ha ha.

SS: Ja, då går jag nu.

C: Kul att du kom, roligare att du gick. Ha ha ha ha ha.

SS: Hej då.

C: Hej då. Och allvarligt talat, lycka till med att rädda jorden! Här har du kardan.

Buttericks handskakare: BZZZZ!

SS: Oooäää!

C: Ha ha ha ha ha! Gick du på den lätta! JUDOSLAG!


(tystnad)


Röst: Jaha, Sven Svahn, välkommen till Icas fryslager, the home of cryonetics.

SS: Men det är ju DU! Just DU! Grrr... Jag borde ha förstått det!

R: Och du är här för att rädda en så överskattad sångerska som Amanda?

SS: Vad sa du?

R: Överskattad sångerska.

SS: Då hörde jag rätt första gången.

R: Nu ska jag döda dig på ett långsamt och krångligt sätt, för att ge dig en chans att övelerva... INTE! Jag ska döda dig snabbt och effektivt.

SS: Du kommer inte att klara dig. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte makt därmed. Det goda ska segra! Vi ska kämpa på havet, på stränderna, i luften och...

R: Spara dina krafter. Du kan behöva dem när du ska titta på när jag gör slut på din så kallade idol en gång för alla. Sedan ska jag döda dig.

SS: Hur kan du vara så ond?

R: Det började när Joakim Lindengren slutade göra serier om mig. Bortglömd, föraktad, förnedrad av alla. Platsade inte ens som seriefigur. Men jag ska hämnas! Det är jag som bestämmer, jag gör precis som jag vill. Ja, när mina utomjordiska vänner är på det humöret. De har varit schyssta, ställde upp med en kopia i form av rymdödla, så ingen skulle förstå att Amanda var kidnappad.


SS: Så det finns inga fler nedfrysta än Amanda här?

R: Det stämmer. Hon är unik! Ha ha ha ha !  The one and only! Men inte länge till. Med min transmogrifieringsstråle ska jag förvandla henne till en klon av Göran Fristorp!

SS: Nej, inte Göran Fristorp!

R: Plats på scen för Amanda Jenssen! 

SS: Åh nej, tre trallande rymdödlor kommer in med den djupfrysta Amanda! Hur ska detta sluta?

R: Avtäck transmogrifieringsstrålen! Starta nedräkningen!

SS: Men du...finns det inget som skulle kunna få dig att bli snäll igen?

R: Det skulle i så fall vara om jag fick bli seriefigur igen.

SS: Men du kan få bli seriefigur i en riktigt spännande berättelse om rymdödlor, med gästspel av Amanda Jenssen!

R: Varför skulle jag lita på dig?

SS: För att du är med i den berättelsen just nu!

R: Det har du rätt i. Okej, tina upp tjejen. Nu ska jag gå hem. Hej då.

  

---------------------------

DEL 3

AJ (Amanda Jenssen): Shit...det känns som om jag sovit...och kallt är det också...

SS: (Sven Svahn): Okej utomjordingar, nu kan ni återvända till den planet ni kommit från. Det är över.

HR (Högsta Rymdödlan): Alltså, om vi har suttit och åkt 37,000 ljusår så åker vi inte tillbaka bara sådär...

SS: Okej! Då gör jag köttfärs av er!

AJ: Av dom där torskarna? Kan vi inte göra upp på ett civiliserat sätt, civilisation mot civilisation liksom?

HR: Hur skulle det gå till?

AJ: Med en ordduell, ett gammalt hederligt battle. Vinner jag åker ni hem.

HR: Okej då.

AJ: Ni får ett frislag!

HR: Din morsa är så  fet så hennes porträtt är ett flygfoto!

AJ: Din morsa år så fet så hennes midja kallas Ekvatorn!

HR: Din morsa är så ful så om hon tittar i en spegel spricker glaset!

AJ: Din morsa är så ful så om hon går in i vedbon går sågbocken ut!

HR: Okej, du vann. En officer och gentleman håller sitt ord, så vi drar härifrån. Jaha, lika lång väg tillbaka...

AJ: Om ni skulle ha vägarna förbi någon gång kan ni ju alltid titta in!

SS: Tack för att du räddade jorden, Amanda!

AJ: A pleasure, my treasure!


-----------


SS: Amanda, du är en helt enastående kvinna. Får du många erbjudanden om äktenskap?

AJ: Den här veckan har jag bara fått 372 stycken.

SS: Jag måste ändå ställa mig i den kön. Det här låter kanske gammeldags romantiskt, men .... vill du bli min hustru? Ja, vi plockar naturligtvis ur diskmaskinen varannan gång!

AJ: Alltså...jag tycker väldigt bra om dig, men jag tror inte det skulle funka mellan oss.

SS: Är det åldern?

AJ: Neeej! Det är mig det är fel på.

SS: Vad har du för fel?

AJ: Jag färgar håret.

SS: Det gör inget. Ditt hår är så snyggt så man skulle kunna tro att det är en peruk!

AJ: Det är en peruk.

SS: Det skulle man aldrig kunna tro!

AJ: Jag biter på naglarna.

SS: Det finns lösnaglar.

AJ: Jag har löständer.

SS: Sånt händer. 

AJ: Jag är egentligen en glasögonorm.

SS: Det gör inget, jag är djurvän. (viskar för sig själv)  Vad är det hon håller på med?

AJ: Du behöver inte viska, jag är döv också.

SS: Det är bra, då slipper du höra alla dumheter folk säger.

AJ: Men jag är...JAG ÄR EN MAN!!!

SS: Ingen är perfekt.


-------------------


AJ: Jag vill inte gifta mig ännu, varken med dig eller någon annan. Capito?

SS: Okej, jag förstår vinken fast den var fin. Men jag kan väl åtminstone få bjuda dig på middag? Ingen dejt, bara middag?

AJ: Nej, tack.

SS: Jag har vegetarisk köttfärssås på burk!

AJ: Your place or mine?


-------------------


SS: Är det här du bor?

AJ: Ja, välkommen till Bondegatan 27!

SS: Vad mysigt du har det här!

AJ: Ja, men det är inte stort...11 kvadrat.

SS: Det är okej, man begriper lägenheten.

AJ: Det är indelat i ett allrum och...ja, det är ungefär vad det är.

SS: Har du haft inflyttningsfest?

AJ: Ja, alla från skivbolaget var här. Det var kul men trångt. Folk fick gå in och ut genom skorstenen.

SS: Hur gick det med dansen då?

AJ: Det var bara att glida omkring. Jag smorde in gästerna med oljan till salladsdressingen, så gick det ganska bra. Men marknadschefen är så rynkig, så han hade lite dåligt glid i rumban.

SS: Varför är han så rynkig?

AJ: Han blev skrämd av en valnöt när han var liten.

SS: Är det där gitarren du brukar mysa med? I ett snöre runt halsen?

AJ: Just det. Och denna Gibson SG fick jag av jultomten i år.

SS: Där står platinaskivan för Idol 2007!

AJ: Ja, denna är min första platinaskiva.

SS: Och sista.

AJ: Sista?

SS: Ja, i fortsättningen blir det bara diamantskivor.

AJ: Jag ska ha pasta någonstans, men jag kommer inte ihåg var jag lade den.

SS: Amanda, när jag ser in i dina ögon ser jag hela universum...

AJ: Bra, kan du se var pastan ligger?


-------------------------


SS: Smakade det bra?

AJ: Ja, det var jättegott. Du är så duktig! 

SS: Tack.

AJ: Du är verkligen bra på att öppna burkar!

SS: (stolt) Man gör så gott man kan. Det här var väl en lyckad dag?

AJ: Ja, det här gick väl ganska bra!

SS: Vi räddade jorden och du slapp bli en kopia av Göran Fristorp.

AJ: Ja, det var full pott!

SS: Bättre än så här kan det inte bli. Får jag fråga dig en sak?

AJ: Du får fråga vad som helst, men bara en enda fråga.

SS: Får jag verkligen fråga precis vad som helst?

AJ: Ja.


(Radion spelar Do You Love Me)


SS: Det där är för miljonerna där ute, som måste höra dig på radio. Jag sitter här med originalet.

AJ: Ska jag sjunga för dig?

SS: Närå, inte alls! Säj nå mååår!

AJ: Vad vill du höra?

SS: Kan du Min Soldat?

AJ: Min Soldat är en av Amanda Jenssens favoriter. Ulla Billquists eller Karin Juels version?

SS: Ulla Billquists. Oh boy, det här är som en dröm! Jag kan inte tro det är sant!

AJ: Okej, Sven Svahn - this one is for you:


(Kuplettbelysning, radio fade out, musik fade in.)


AJ: Min fästman har var moo-delejon, dääändy, charmör...


Väckarklockan: RRRRRRIIING!!!!


Jag: Jag visste det! Jag vaknar alltid när det börjar bli bra.


GG (Galne Gunnar): Jag är Sköna Helena, Sköna Helenas man. Galne Gunnar speaking. Hallelu..hallå!

J: (Jag): Kråkfarfar. Hej, det är Jag. Måste bara berätta att jag drömde om Amanda inatt!

GG: Oh boy, vilken toppendröm!

Jag: Jag förstod hela tiden att det var en dröm, i verkligheten bor hon på Bondegatan 26 och inte 27!

GG: Vem är det som bor på Bondegatan 26?

J: Amanda Jenssen, om namnet är bekant.

GG: Oh boy, då måste jag dit och ringa på. Vad står det på dörren?

J: "Här bor A. Jenssen".

GG: Tror du hon är hemma nu?

J: Ha ha, gick du på den lätta? Ha ha ha ha! Långnäsa!

GG: Du din...gamle skojare!

J: Ha ha ha ha ha!

GG: Ha ha ha ha!

J: High five!

GG: High five!


-------------------------------

DEL 4

Berättare: Ibland lämnar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) studion och går omkring som en vanlig människa på gatorna. Då kallar hon sig Miss Walker.


AJ (Amanda Jenssen): Shit...denna pågen känner jag.

DB: Tjena Amanda, är  du ute och rör på dig?

AJ: Jag heter Miss Walker.

DB: Försök inte Amanda, jag ser att det är du!

AJ: Nej, det är inte jag.


DB: Framför mig står en superstjärna.

AJ: Jag känner mig inte som en superstjärna och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

DB: Du uppträder på Globen och ligger etta på alla listor. Vad mer kräver du?

AJ: Tja...kanske en egen show på Carnegie Hall.

DB: Hur skulle den se ut?

AJ: Ett storband, Mormonkören, The Rockettes och Jultomten.

DB: Och i finalen?

AJ: Clas af Geijerstam och Göran Fristorp.

DB: Och efteråt bjuder du alla på mjölk och kakor.

AJ: Apropå mat, så börjar jag bli hungrig.

DB: Det ligger en Statoil där, vi går in på den.

AJ: Bara dom inte känner igen mig.

DB: Hur bär du dig åt för att inte bli igenkänd?

AJ: Alltså man måste hålla en låg profil. När Mr Walker går in på en bar och beställer mjölk sticker han ut. Man måste smälta in.


Statoilpersonal: Vad får det vara för vara? Eller snattar ni?

DB: Vi snattar inte. Vad gör ni med folk som snattar?

SP: Vi doppar dom i spilloljetunnan tills dom erkänner.

DB: Men om dom inte har snattat något då?

SP: Det gör inget, bara dom erkänner.

DB: Två bamsegrillare med stark senap och ketchup, stor extrasaltad pommes frites med mycket ketchup, dubbel räksallad och stor Joltcola.

SP: Och till damen?

AJ: Har ni något vegetariskt?

Alla på macken: Ha ha ha ha ha!

SP: Fröken har i alla fall humor.

AJ: Har ni något nyttigt, som man inte blir fet av?

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Är du Babben Larsson eller?

AJ: Nej, jag är Amanda Jenssen!

Alla: Ha ha ha ha ha!

AJ: Men det är hemligt.

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Försök inte, om du vore Amanda Jenssen skulle du inte vara så dum så du sade att du var det.

AJ: Vad smart av dig!

SP: (stolt) Man får inte vara dum, för då kan man bli statsminister i Sverige.

AJ: Jag tar potatismos och rostad lök.

SP: Rostad lök?

AJ: Rostad lök är en av Amanda Jenssens favoriter.

SP: Ni måste vara komiker. Erkänner ni?

AJ: Nej, er känner jag inte. Hur mycket är jag skyldig?

SP: Huset bjuder, vi uppskattar god underhållning på det här stället. 

AJ: Det fungerar varje gång.

DB: Du är as-asbra!

AJ: Tack, tack, tack.


DB: Hur är det på skivbolaget då?

AJ: Det är great.

DB: Jag funderar på att byta jobb. Tror du jag kan börja jobba hos er?

AJ: Nej, de behöver inga fler.

DB: Men jag gör så lite, så det skulle inte märkas.

AJ: Fast det är en grej på jobbet som är skum.

DB: Vadå?

AJ: Det är marknadschefen...

DB: Okej?

AJ: Han ser ut som marknadschefen, han pratar som marknadschefen, han går som marknadschefen...

DB: I min bok låter det helt normalt.

AJ: Men han är inte marknadschefen.

DB: Är marknadschefen inte marknadschefen?

AJ: Yes box. Helt rätt uppfattat.

DB: Men det är ju skumt!

AJ: Ja, jag sade ju att det var en skum grej.

DB: Har han gjort något konstigt?

AJ: Igår hade han med sig en elefant till jobbet.

DB: En elefant?

AJ: Ja, han hade satt fast en kontakt i svansen och påstod att det var en dammsugare, Volta Bolero 1997 års modell.

DB: Hur kunde du se att det var en elefant?

AJ: Jo, han hade gjort ett stort misstag. Han hade använt en ojordad kontakt fast Volta Bolero 1997 års modell alltid har jordad kontakt.

DB: Det var observant av dig!

AJ: Förresten, håll ögonen öppna imorgon!

DB: Varför det?

AJ: Annars ser du ingenting.


DB: Vem är han där med teleobjektivet, han ser skum ut? Det kanske är en paparazzi!

AJ: Men det är ju Sven Svahn, som räddade mig när jag var nedfryst, med sin stjärnkikare!

SS (Sven Svahn): Tjena Amanda!

AJ: Tjena Mars!

SS: Har du sett några slemmiga ödlor idag?

AJ: Nej, min herre är den förste.

SS: Ha ha ha ha ha. Jag älskar din humor.

AJ: Några UFO.n på ingående?

SS: Nej, UFO-aktiviteten är relativt låg för tillfället.

AJ: Vi kanske skrämde iväg dem?

SS: Ja, man kan alltid hoppas det.

AJ: Daniel, säg att det det är du som är Daniel!

DB: Det är du som är Daniel.

SS: Angenämt.

DB: Ann Genämt? Då kanske du är släkt med Sven Genämt från Vagnhärad?

AJ: Sluta nu, innan någon skrattar ihjäl sig.

DB: Sven, vet du vad det är för skillnad på statsministern och en slemmig ödla från yttre världsrymden?

SS: Nej.

DB: Vad tror du statsministern tycker om det?

SS: Ha ha ha ha ha

DB: Man kan hyra oss till barnkalas också.

Sens moral: You toucha my 'manda - I smasha your face!
Tack till alla referenser, som mina bildade och världsvana läsare säkert hittat i texten!

SLUT I RUTAN


RSS 2.0