Amandamagi i min teve

Kulturprogrammet Sverige! gjorde ett reportage om en dag i Pär Wikstens liv, där vi även fick se en hel del av Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Just denna dag flög Pär och Amanda till Norrland, för att uppträda på festivalen Piteå Dansar Och Ler den 25 juli.

Vi börjar hemma hos Pär i hans lägenhet vid Odenplan. Jag kommer att tänka på att jag i vintras skämtade om att Amanda Jenssen bodde i en liten etta på Bondegatan. Jag tyckte helt enkelt att denna del av staden skulle passa henne. Lustigt nog sade Amanda senare att hon sökte bostad i just det området, så min gissning var inte helt fel. Var hon till slut hamnade vet vi inte och vill inte veta. Men Amanda har berättat att hon (föga otippat) bor någonstans på Södermalm.

Pär ringer till Amanda. I det troligen fejkade samtalet tycker Pär Amanda verkar så morgontrött som vi tror att hon ska vara. När de senare ses på stan är hon dock pigg och glad, klädd i en liten trikåklänning och sandaler.

Det känns lite konstigt att inte allt ljus är på Amanda, att hon så att säga råkar dyka upp i en film om Pär. Amanda framstår även som mer lågmäld och tillbakadragen än vanligt, när det är Pär som får hålla låda. Redan i tunnelbanan, på väg till mötet  med Amanda, slår dock Pär an tonen för hela dokumentären. Pär säger att han trivs med att vara Jenssens sidekick och att det är ganska spejsat med en 19-årig tjej som på ett självklart sätt domderar med sex vuxna män.

Radarparet Pär och Amanda är egentligen en ganska osannolik kombination. Pär säger att han är en gammal trött indiegubbe från Norrland och hon en ung get (!) från Skåneland. Ändå har de samma musiksmak och samma humor påstår han - och det verkar som om han har rätt. Pär säger även att deras vänskap känns som en förälskelse och att Amanda är hans bästa kompis. Han lärde känna henne genom teve och när de såsmåningom träffades IRL stämde allt. De skrev lite låtar, drack kaffe och sedan skrev de lite mer låtar. Amanda kände doften av framgång och frågade om Pär ville vara med i hennes band. Först sade han nej, men senare ändrade han sig och resten är som man säger historia.

Samarbetet, som gav världen Greetings From Space, blir åtminstone lite mindre mystiskt efter det här tio minuter långa inslaget. Pär (det är ju bara han som pratar) säger att han inte vill röra vissa av Amandas låtar. Halvfärdiga låtar kan de däremot bolla mellan varandra och då uppstår det ljuv musik.

Reportagets höjdpunkt är när vi får se en ny låt födas. Amanda sjunger en låt som börjar med "When you're lonely" till eget  gitarrackompanjemang. Både hennes melodi och Pärs andrastämma hoppar mellan olika tonarter och det blir lite spexigt. Så lossnar det och Amanda tar i lite grann med riv i rösten. Då uppstår plötsligt amandamagin och gåshuden kommer som ett brev på posten.

Det verkar som om Amanda ständigt producerar stora mängder låtar, oavsett om hon är på turné eller inte. Allt Amanda sagt om den kreativa konstnärens behov av att åstadkomma saker tycks få sin bekräftelse. Inslaget slutar med att Amanda och det något uppspelta bandet sitter och relaxar efter kvällens spelning. Amanda vänder sig till Pär och säger att de ska gå till hans hotellrum och jobba med den nya låten. Pär säger det ska bli kul att testa en lägre tonart.

Vad kan man vänta sig av nästa album? Den här låten påminner en hel del om My Raspberry Man och Someday. Först tänker man kanske på Miss Lis kabaretpop, men skillnaderna är större än likheterna. Snarare är det en mix av Elvis (årsmodell Wild in the country) och tradjazz. Jag kan inte tänka mig att Amanda Jenssen lyssnar på Elsie Carlisle, men likheterna med pre-swing hits som Pu-leeze Mr Hemingway är faktiskt  slående. Tradjazzen ligger nog mest i arrangemanget, My Raspberry Man blev både rockigare och modernt jazzigare efter att ha spelats ett tag på sommarens festivaler.

Det andra Amandas fans ständigt undrar över är väl hur Amanda "egentligen" är. Idol byggde på att vi fick följa deltagarna utanför scenen, det är ju där såpakvaliteten i programmet ligger. Då åkte andra deltagare ut och alla visste att  de själva kunde åka ut när som helst, utlämnade till jury och telefonröstare. Därför blev det en del blandade känslor.

Nu är Amanda en hyllad artist, som skriver sin egen hyllade musik och är på turné med sin egen hyllade show. Att vi får se en mer självsäker, glad och kreativ Amanda än i tidigare dokumentärer är därför inte så konstigt. Dessutom verkar det som om hon och Pär (och resten av bandet) har väldigt kul ihop. Amanda är lite pillemarisk och imiterar Pär på norrländska: -Jag är en liten lapp som tyckte det kunde vara spännande att flytta till storstaden...När Pär säger "Ät lite renkött och var som en människa" verkar vegetarianen Amanda tycka detta är rätt kul.

Det här inslaget kommer, trots att fokus ligger på Pär, att bli en klassiker, ungefär som de tidiga dokumentärerna med The Beatles och Bob Dylan. Egentligen får Amanda inte ta särskilt mycket plats eller säga så mycket, men ändå fyller hon hela teveapparaten med sin magiska personlighet.

Detta tevehistoriska ögonblick är för all framtid, på ett lite old-fashioned sätt, fruset i min VHS, på riktigt och utan några möjligheter att editera.


Kommentarer
Postat av: Ellen

de underbara med de hela va ju just att amanda inte va in the light och mitten av allt.

så härligt att få höra pärs syn på saker.

2008-09-18 @ 17:18:51
URL: http://amandalover.blogg.se/
Postat av: Roger Krook

Ellen: Javisst, det är ju inte ofta man får hans version av hur deras samarbete fungerar. :)

2008-09-18 @ 17:34:39
Postat av: Sasty

För min del får gärna Pär Wiksten fortsätta vara Amandas låtskrivarpartner/producent/bandmedlem/sidekick/bästa kompis för evigt - eller i varje fall så länge resultatet blir så bra som det hittills blivit.



Personkemin mellan dem är uppenbar och det är ganska lätt att spegla sig i Pärs dopaminstinna förälskelsetillstånd - han verkar ha fått en klubba i skallen någon gång förra hösten precis som jag själv. Och varav hjärtat är fullt talar munnen, och det är antagligen därför som det väldigt mycket känns som ett reportage om Amanda. Och som ett reportage man längtat efter att se.



Sedan är det ju roligt att som Amandaspelningsjunkie få en bakom kulisserna-glimt. Och att själv bli bevarad för eftervärlden några sekunder i denna "blivande klassiker".



Förresten Krook: Amanda kan mycket väl lyssna på Elsie Carlisle. Jag börjar lära mig nu att man inte ska utesluta någonting när det gäller Amanda. Framför allt ska man aldrig, aldrig tvivla...

2008-09-18 @ 23:06:06
Postat av: Roger Krook

Sasty: Ja, när du säger det så är det väldigt lätt att se sig själv i Pärs klubbade uppsyn. ;) Och att själv få vara med i de här tidiga dokumentärerna är väl en nåd att stilla be om?



Det enda förutsägbara med AJ är att hon är oförutsägbar och man kan aldrig utesluta något. Jag menar bara att rent statistiskt borde en 19-årig rocktjej inte lyssna på Elsie Carlisle - eller se ut och låta som en swingsångerska från drömmens värld...



Det där med tvivel är väldigt intresant. Ärligt talat tvivlade jag lite på att hon skulle få skriva sitt debutalbum själv, toppa listorna, bli geniförklarad, sjunga Swing it, magistern!, uppträda på Globen, Scandinavium och Chinateatern, bli turnédrottning och mycket annat det första året av sin karriär. And mama look at her now!



Till mitt försvar kan jag citera vad John Lennon sade 1963: -Jag tror faktiskt att The Beatles kan vara stora så länge som kanske fyra år. ;)



2008-09-19 @ 14:50:19
Postat av: Sasty

Är numera förevigad för tv i minst tre, troligen fyra Amandasammanhang, och om du sett henne live hade chansen att du också dokumenterats varit ganska god och inte en nåd att stilla bedja om...



Beträffande statistiken för 19-åringar är vi nog rätt överens om att Amanda på mycket få sätt lever upp till vad som normalt förväntas av 19-åriga (numera 20-åriga) tjejer. Hon är osannolik på de flesta sätt så varför skulle hon inte vara osannolik på det sättet att hon lyssnar på Elsie Carlisle?



Tvivlat har jag också gjort: på att DYLM skulle ge henne framgång, på att skivan skulle bli så bra som den blev, på att hon skulle fixa låtarna live. Senast tvivlade jag på att hon skulle klara att ta över den publik som nyss öst till hårdrockshits i Eksjö, men det blev ju "overkligt fantastiskt" för att citera Vimmerby Tidning. Sedan har jag funderat lite över hur det ska gå att på höstturnén spela inför nykter sittande publik som betalat massor för att se just henne.



Men numera slår jag bort sådana tankar ganska snabbt. Amanda reder ut vad som helst, har erfarenheten visat. Och om Pär är lite ledsen över att Wannadies kanske inte kommer att ta över världen - så har han ju fortfarande chansen som Jenssens sidekick.

2008-09-19 @ 22:15:26
Postat av: em

herregud människa, va mkt du skriver =)

2008-09-19 @ 22:19:24
URL: http://emmanorgrens.blogg.se/
Postat av: Evelina

kolla gärna in min blogg ;)

2008-09-19 @ 22:32:21
URL: http://tigerlina.blogg.se/
Postat av: Roger Krook

Sasty: Tack för ännu en upplyftande kommentar! Jag menade faktiskt att just eftersom Amanda bryter mot all sannolikhetskalkyl, så är det klart att tjejen lyssnar på Elsie Carlisle! :) Att hon lyssnar på Coldplay är å andra sidan precis vad man väntar sig av en 20-årig tjej - och därför helt oväntat!



Ang att Amanda ständigt klarar sådant man tvivlat på att hon skulle kunna: AJ beskrevs ju tidigt som en som gör det som inte borde vara möjligt. Det är kanske just detta som, tillsammans med oförutsägbarheten och annorlundaheten, är en del av den magi hon skapar på scenen, i teve, i media och i människors själar och hjärtan.



Av gammal vana tvivlar man ändå lite ibland, men som du säger är det bara att slå bort sådana tankar. Eller sätta sig i ett hörn och vänta tills anfallet går över. ;)

2008-09-20 @ 13:58:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0