Amanda Jenssen-koden knäckt av forskare?

Många försöker förklara varför Amanda Jenssen är så bra. Poängen i sammanhanget är att om detta gick att förklara, så skulle hon inte vara så bra som hon är. Vår hjärna gillar att jobba och dras till sådant som ger den något att tänka på.

Vi fascineras därför av det mystiska: Var tar rymden slut, vad händer efter döden, vad tänker katter på, vad är meningen med livet, varför är Amanda Jenssen så bra? Hittar Amanda Jenssen sin inspiration till nya låtar på morsans repiga LP-skivor eller farsans gamla stenkakor? Fyller hon upp ett helt rum när hon träder in i det? Får hon folk att vilja vara hennes sidekickar? Har hon ett hemligt framgångsrecept? Kan man se hela universum i hennes ögon? Varför tycker hon snabbmakaroner är godare än fullkornspasta? Frågor, frågor, frågor, som sysselsätter den amandofila tänkande människan dag efter dag.

När en media- och genusforskare uttalar sig om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) kan det bli riktigt intressant. Både media och genus (könsroller) sätter ju vissa ramar för vad en artist kan, får och bör göra. Att göra karriär utan media är väl inte att tänka på och därför slår den amandofila tänkande människans hjärta en extrasystol i bröstet: Finns lösningen på den stora frågan här?

Har Amanda Jenssen lärt sig att vända medias och genusstereotypernas begränsningar till något positivt? Till vår  hjälp tar vi en kvinnlig forskare, som säger att det vore kul om en butchflata vann Idol. Det verkar lovande, eller hur? Hillevi Ganetz kom häromdagen ut med boken Talangfabriken - iscensättningar av genus och sexualitet i svensk reality-tv.

Med tanke på Amandas utländska bakgrund börjar vi med ett citat på cockpit-norska:

"Talentprogram som Fame Factory og Idol er blant de mest sette på svensk tv. Men hva skjer egentlig når artister skapes? Medie- og kjønnsforsker Hillevi Ganetz ved Uppsala universitet har studert prosessen med fokus på kjønn og seksualitet."

Kön och sexualitet var det. Förvånande nog menar Ganetz att blivande artister inte får vara för sexiga. Istället ska de vara trevliga på ett folkligt sätt, som passar inom mainstreampop. Här vill jag inflika en sak: I år försöker ju Idol (pga Amanda-effekten) medvetet bryta mot den slätstrukna trevligheten och "Den-killen-är-crazy-Nils" är kanske det bästa exemplet på denna strategi. Juryn har även valt ut en del annat folk som har lite ovanliga utseenden och personligheter. Men visst är Idol ett forum för mainstreampop och visst gäller förväntningarna på kvinnligt och manligt inom Idol. Att det är en kille som i år får stå för det crazy är knappast en slump!

Enligt Ganetz finns det både tolerans och intolerans, när det gäller vem som kan bli artist. Sexuell läggning är inget hinder, oavsett hur denna ser ut. Det går tom att tala öppet om sin läggning, om man känner för det. Det finns dock stora skillnader i vad som fungerar för tjejer och killar, både sexuellt och musikaliskt. Att vara en artist är ingen roll man går in och ut i, det är att syssla med ett ständigt "genusperformance", iscensättande eller gestaltande av uppfattningar om typiskt kvinnligt respektive typiskt manligt.

Inom Idol är det stor skillnad på ettorna och tvåorna. Idolvinnarna är genomgående mainstream, trevliga och därigenom ganska tråkiga, för att behaga den stora publiken. Tvåorna, som Darin och "pojkflickan" Amanda har större utrymme att leva ut sina personligheter, menar Ganetz. (En poäng är att Amanda Jenssen själv har beskrivit sig som just pojkflicka, när Amanda var liten lekte hon krig med sina brorsor.)

Kvinnliga tävlande begränsas av fler normer än manliga tävlande. De måste till att börja med både vara snyggare och bättre på att sjunga. De får inte ha för kort hår eller klä sig för konstigt. För tjejer är även kraven hårdare på att de inte får vara för sexiga eller ha för bra självförtroende.

Killarna visas oftare spelande instrument, de dansar inte och deras utseende diskuteras inte på samma sätt som tjejernas. (Detta avspeglar helt enkelt den urgamla föreställningen att killar åstadkommer saker, medan tjejer i förta hand är vackra att se och lyssna på.)

Överlag tycks de manliga deltagarna ha större frihet att ta ut svängarna och välja stil än tjejerna. De kvinnliga blivande artisterna liknar varandra mer till utseendet och sättet att sjunga. Det här leder enligt Hillevi Ganetz till att killarna blir personligheter på ett annat sätt än tjejerna, vilket ofta syns i publikomröstningarna. Killarna tillåts bli mer unika och intressanta, medan tjejerna blir mer strömlinjeformade och förutsägbara.

Metro
http://www.metro.se/se/article/2008/09/24/20/2226-57/index.xml   

unt.se
http://www2.unt.se/article/1,1826,MC=5-AV_ID=804566,00.html?from=latestnav   

Uppsala Universitet
http://www.uu.se/press/pm.php?id=310   

Kilden
http://kilden.forskningsradet.no/c16877/publikasjon/vis.html?tid=54516&strukt_tid=16877   

Newsdesk
http://www.newsdesk.se/pressroom/uu/image/view/hillevi-ganetz-10293   

Den intelligente läsaren inser lätt att Amanda Jenssen bryter mot de flesta reglerna, som säger hur en ung kvinna av idag ska bete sig om hon vill bli artist. I princip bryter hon väl mot alla regler utom den om hårlängden! Man kan tro att en tjej, som svär och säger "hälften lapp, hälften blatte -vem vet" i teve, inte bryr sig om vilket intryck hon gör. Men Amanda sade redan vid den första auditionen att hon medvetet skulle spela ut sin annorlundahet - vilket hon har gjort sedan dess. Om Amanda Jenssen verkar göra vad som faller henne in så kanske det verkligen är så, men samtidigt tycks hon vara mycket medveten om sitt varumärkesbyggande som cool och unik. Ingen (törs jag påstå) kan få Amanda att göra något som inte stämmer med detta varumärke.

Tom Veckorevyn, som i vanliga fall knappast imponerar på genusforskare, introducerar Amanda Jenssen som "en tjej med integritet, karaktär och unik stil". Sedan får Amanda säga: -Om en kille var otrogen skulle jag slänga ut honom direkt! - och ge de unga läsarinnorna lite tips om att tro på sig själva, inte låta rädslan styra dem och strunta i folk som har synpunkter på hur de ska vara, se ut och leva sina liv. Praktisk feminism i lyxförpackning, levererad av en blondin med ett fång röda rosor i famnen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0