Amanda Jenssen i "Pu-leeze Mr Wiksten"

Amanda Jenssen i

"PU-LEEZE, MR WIKSTEN!"


Amanda: God morgon!
Joan: På vilket sätt är den god?
Ginger: Veckan börjar dåligt, sa han som hängdes på en måndag.
Ruby: Det ordnar sig, flickor! Jag ska på audition på onsdag. Snart har vi jobb allihopa!
Ginger: Förra veckan var jag på fyra auditioner.
Ruby: Blev det något?
G: Nej. Det kallas depressionen, kära du.
A: Ja, det var bättre på det glada tjugotalet.
J: Då var väl du knappt född!
A: Äh, det är faktiskt bara 1933!
J: Jag fick min senaste roll för bara två månader sedan.
A: Hur gick det?
J: De lade ner föreställningen. Inga finansiärer.
G: Apropå finansiering...jag tror jag ska gifta mig med en miljonär.
J: Var ska du träffa en miljonär? I det här kyffet?

Dick Wiksten: Knackelibank på dörren!
A: Vem där?
D: Hannibal!
A: Vilken Hannibal då?
D: Han i baljan där borta är min farfar! Hej flickor! Varför så dystra?
A: Får jag presentera den store schlagerkompositören Dick Wiksten...Hälften svensk, hälften idiot.
D: Du är på ditt vanliga spexhumör hör jag... Jag har komponerat en ny melodi till dig, Amanda. Den kommer att bli en stor hit på Broadway.
A: Eller i en ljudfilm.
D: Ljudfilmen är överskattad. Folk vill se shower på riktigt. I färg.
J: Har du inget till mig?
D: Jag trodde inte du ville ha något av mig.
J: Det vill jag inte. Men det är ändå orättvist att bara Amanda får en sång.

A: Vilken tur att hyresvärden lämnade kvar ett piano här.  Sätt dig ner, spela din melodi och var som en människa, Dick!
D: Det behöver du inte säga två gånger.
A: Vad heter sången?
D: Den har inget namn ännu...och ingen text. Okej, så här går den...

(Melodin Pu-leeze Mr Wiksten  spelas på piano)

A: (sjunger) Mmmm-m-m Mmmm-m-m M-m-m-m-m-m-m Pu-leeze Mr Wi-iksten!
D: Bra, fortsätt! Det svänger!
A: Kan du ta en lite lägre tonart?

(Melodin byter tonart)

A: (sjunger) Jag vill ha en flott man, men inte någon grottman...
D: Bra!
A: Var cool, var sval, men var inte sentimental...nej.
D: Vi tar om refrängen! En gång till!
A: (sjunger) Mmmm-m-m...

Harry Winston: Knackelibank på dörren!
G: Vem där?
H: Harry!
G: Vilken Harry då?
H: Harru knäck i lurarna? Ha ha ha? Nej, det är Harry Winston!
J: Om du kommer från hyresvärden så ska vi betala när vi fått jobb.
H: Jag kommer inte från hyresvärden, jag kommer från Broadway.
R: Och vad vill du oss?
H: Busby Berkeley skickade mig.
A: Menar du DEN Busby Berkeley? Den galne koreografen?
H: Ja, min gode vän Busby Berkeley ska sätta upp en legshow och erbjöd mig att köpa en andel i föreställningen. Att köpa hela föreställningen, faktiskt.

G: Nu börjar det låta intressant! Och vem är du?
H: Äh, jag jobbar bara med ett trist företag i Sydafrika, långt från Broadways glitter och glamour som ni flickor är vana vid.
G: Vilken bransch är du i?
H: Diamanter.
G: Och det säger du inte förrän nu? Kom och sätt dig, det finns plats bredvid mig i soffan, Mr Winston!
H: Åh, jag ber...säg Harry.
G: Kom och sätt dig, Harry! Jag heter Ginger. Vet du vad som ger en man sex appeal?
H: Nej...
G: Att han sitter på en säck diamanter!
H: Ha ha ha ha!

D: Hej Harry! Ni behöver inte lite nyskriven musik till showen? Jag råkar vara schlagerkompositör.
H: Några sånger man känner till?
D: My Handy Man om den är bekant.
J: Dick, den enda låt du har skrivit är "Dra över i klöver"!
H: Ha ha ha ha! Dick, var det din musik jag hörde i trapphuset?
D: Ja, det var en ny komposition.
A: Och det var jag som sjöng. Jag heter Amanda, förresten.
H: Angenämt att få göra din förtjusande bekantskap, Amanda!
G: Klä på henne med blicken igen, Harry! Flickstackaren fryser ju.
H: Ha ha, ni får mig att minnas min ungdom.
A: Den måste ha vuxit upp och ha blivit stor vid det här laget!
H: Ha ha ha. Jo, min gode vän Busby sade att ni flickor kunde övertala mig att finansiera showen. Kan ni det?
J: När tigrar kvittrar och kanariefåglar ryter...så kan vi inte övertala dig!
H: Jag tror bestämt jag har hamnat i ett gäng med riktiga golddiggers.
G: Guld? Var det inte diamanter du sysslade med?
H: Ha ha. Nå, ska vi ge oss iväg till teatern då? Min chaufför väntar på gatan.
A: Home James, and don't spare the horses!

Busby Berkeley: Är det dags att komma nu? Vet ni när vi börjar på den här teatern?
A: Nej, ni har alltid börjat när jag kommer.
BB: Jag undanber mig dumma skämt. Jag försöker sköta ett företag. Okej, hissa upp kjolarna!
A: Skämtar du, eller?
BB: Ska ni bli balettflickor måste ni ha snygga spiror. Kom igen, minst halvvägs till knäna! Sådär ja...okej, ni duger. Tag plats på scenen!
R: När blir det lunchpaus?
BB: Klockan tolv. I morgon alltså, vi har mycket att göra och kör hela natten. Du där, komikern! Vad heter du?
A: Amanda.
BB: Skynda på, blir du inte trött på att gå och dra benen efter dig så där?
A: Jo ibland, men då sätter jag mig ner och vilar.
BB: Snabbt! På en rak linje! Ett, två, tre, kick! Ett, två, tre, kick! Fortsätt! Se gladare ut!

(pianist spelar)

J: När får vi betalt?
BB: Håll tyst och dansa! Nå Harry, vad tycker du? Harry, vakna!
H: Vad? Jo...vackert, mycket vackert.
BB: Och hur tycker du att de dansar?
H: Kan de dansa också?
BB: Nå unge man, vad tycks om musiken?
D: Jodå, det är en toppenlåt, men jag har hört den förut.
BB: När då?
D: 1914.
BB: Mycket lustigt.
D: Det här är corny. Ni skulle behöva lite ny och modern musik.
BB: Och du vet förstås var jag kan få tag på sådan?
D: Jag trodde att du aldrig skulle fråga. Jag skriver lite schlagers, ja ihop med Amanda alltså.
BB: Så komikern är kompositör också?
D: Och textförfattare. Och sångerska.
BB: Okej, i den här branschen måste man kyssa många fula grodor för att hitta en prins.
A: Groda kan du vara själv!
BB: Nästa gång vi tar paus får ni visa vad ni har att komma med. Håll takten, ett, två, tre, kick!
J: Han är inte klok, tvinga oss att dansa flera timmar i sträck!
R: Det är kanske därför han kallas Den Galne Koreografen.
BB: Tyst i ledet, det här är ingen flickskola! Gladare! Mer känsla! Vi fortsätter tills det sitter perfekt eller ni bärs ut på bår.

Berättaren: Mycket senare

BB: Okej, ta fem minuter.
J: Aj, mina fötter!
A: Jag har ont överallt.
BB: Komikern och musikgeniet, visa vad ni kan! Pianot står där borta. Gör mig fascinerad.
A: Vi tar den där nya låten.
D: Men vi har ingen text.
A: Lugn, jag hittar på vartefter.
BB: Blir det något?
D: Javisst, Mr Berkeley. Kom Amanda, ställ dig bredvid mig vid pianot.
BB: Vi har inte hela natten på oss.

(Pianot spelar intro till Pu-leeze Mr Wiksten)

A: (sjunger)
Han var en krigsman
Som aldrig prata strunt
Nu är han en tricks-man
Som lovar runt och håller tunt...

BB: Jag är fascinerad! Fullständigt fantastiskt faktiskt. Okej, slut på rasten!
A: Får jag sjunga den i showen?
BB: Nej, det ska vår primadonna göra. Än så länge är du bara en balettflicka.
D: Amanda ska sjunga, annars får du inte låten.
A: Fåna dig inte!
BB: Just det, fåna dig inte. Men låten är bra, kabaretkänsla och lite lagom jazzig, precis som jag vil ha det.
A: Tack Mr Berkeley, ni kommer inte att ångra er.
D: Just det, ångra er kommer ni inte att göra.

Berättaren: Och så närmade sig den stora premiären.

Primadonnan: Jaha, då är det dags för premiär igen. Ja, nu kan inget stoppa mig.
D: Break a leg!
BB: Se upp för bananskalet där!
P: Vilket bananskaaaaaa...aj!

BB: Hur gick det?
P: Stå inte bara där! Ring ambulans, jag tror jag har brutit benet.
BB: Primadonnan har brutit benet och premiären är imorgon. Vi får ställa in.
Alla: Nej, inte ställa in!
BB: Och vem ska göra primadonnans roll då om jag får fråga?
A: Mr Berkeley...
BB: Vad är det, Amanda?
A: Jag kan alla sångerna. Ja, det är ju faktiskt jag som har skrivit dem.
D: Och jag!
BB: Tror du verkligen att du skulle klara av det?
A: Absolut, jag lovar.
BB: Vad har jag för val? Okej, vad väntar ni på? Då kör vi genrep med Amada som primadonna! Sätt fart!

Berättaren: New Yorks elit sitter i salongen. Orkestern spelar ouvertyr och Amanda gör sig beredd att gå upp på scenen.

Dick Wiksten: Amanda, nu gäller det. Var inte nervös. Tänk inte på att allt hänger på dig. Mitt liv, ditt liv, hela ensemblens liv, Busby Berkeleys heder, Harry Winstons pengar. Allt står och faller med hur du lyckas när du går ut på scenen nu. Tänk inte på det. Gå bara in som en vanlig ung tjej och kom ut  som en stjärna. Break a leg.

Amanda: Inga fler benbrott, tack. Ja, nu ska jag gå in och ta alla med storm.

BB: Stå inte där och dröm, Amanda! Du ska in. Om du inte är bra mördar jag dig.

(Orkestern spelar intro till Pu-leeze Mr Wiksten)

A: Okej, Dick. Hur det än går nu, så var det roligt att skriva låtar med dig.

(applåder)

Amanda (sjunger)

Han var en krigsman
som aldrig prata strunt
Nu är han en tricks-man
som lovar runt och håller tunt
Förr när han tog fram en stor kanon
Det var en vinst värd minst en million
Nu så är han rena straffet
och han sätter blott på kaffet
-Pu-leeze, Mr Wi-i-ksten!

Han var en brandman
som blåste på min glöd
Han var en handman
nu ser han ut som han var död
Ja han var en mycket händig man
Men hans händighet försvann
Nu så ler han underdånigt
Men om han beter sig fånigt
-Pu-leeze Mr Wi-i-ksten!

Jag vill ha en flott man
det är mitt ideal
Men ingen grottman
för en sån kan vara för brutal
Han ska göra allt en kvinna vill
kunna allt och lite till
Han får gärna va gigantisk
Men om han blir för romantisk
-Pu-leeze Mr Wi-i-ksten!

To be continued...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0