Amanda Jenssen - Past, present, future.

Vissa saker tyder på att Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) just nu har lite välförtjänt semester. En pressrelease om att Amanda ska spela på Rookiefestivalen har gett en hel del artiklar. Denna festival ger rookies, alltså oerfarna artister, chans att visa upp sig. Amanda är en av de etablerade artisterna (headliners), som ska förgylla tillställningen och dra publik. Om man tänker efter, så är detta en ganska fantastisk utveckling av den som i december fortfarande identifierades som enbart talangjaktsdeltagare. Festivalinfo skriver lite mer än det som står i pressmeddelandet:

Festivalinfo
http://festivalinfo.se/?sida=nyheter&nyhet=3755

Citat:"Nu har vi bokat ytterligare två headliners till Rookiefestivalen 2008, och det är inte vilka som helst! Clashen mellan Rookie och vår tids största musikfenomen Idol kan tyckas enorm. Men vi tycker att det finns undantag. Med sin uppdaterade pop - lika mycket inspirerad av Motown och Stax som av brittiska nutida skandaldrottningar - känns hon en av Sveriges mest lovande debutanter. Vi är oerhört glada att kunna presentera den mest säregna och känslosamma rösten som någonsin kommit fram i ett svenskt musiktävlingsprogram, Amanda Jenssen! "

Nu är Amanda Sveriges hetaste artist och hennes tid i Idol förvandlad till nostalgi. Svenska Idol kommer aldrig mer att bli som före Amanda. Nu värderas deltagarna efter hur coola och unika (dvs amandish) de är och de försöker själva (smart nog) framställa sig som Amanda-liknande till stil, låtval, utseende och framtidsdrömmar. Man talar om "en ny Amanda" som man förr talade om "en ny Elvis" eller "en ny Snoddas". Alla älskar en over-nite sensation och självklart har Idols trovärdighet ökat när talangjakten faktiskt upptäckt Amanda Jenssen. Jag har inte sett allt i år, men jag har sett en hel del. Igår såg och hörde jag tjejen, som först lät lite grann som Janis Joplin, sjunga sig ur tävlingen. En bra första audition, oavsett juryns lovord,  garanterar inte att deltagaren håller genom hela tävlingen. Förra året såg vi ju hur juryn först blev helt fascinerad av Sam och sedan på alla sätt försökte bli av med honom.

Årets jury verkar (tycker jag) något snällare och betydligt lättare att få i extas, jämfört med fjolårets. Nu är ju allt underhållning och hur äkta känsloutbrotten är vet vi inte. (Och det blir roligare om vi inte får veta.) Ändå tycker många det är elakt att kalla någon för tråkig hemmafru. Det är det, om det syftar på ålder och utseende, men elakheterna är en viktig del av programidén. Alla sitter och väntar på elakheter, som alla såpor bygger Idol på känsloporr. Utan hyllningar, sågningar, glädjeskutt och tårar blev det inget Idol.

Som tur är slipper vi se folk leva instängda i ett hus och skämma ut sig på fyllan. En talangjakt är trots allt en ganska seriös verksamhet och Idol ger både pajasar och artistämnen ett tillfälle att visa upp sig för miljonpublik. Exponeringen i Idol är något helt annat än den en okänd person kan räkna med att få genom Myspace och Youtube. I fjol satt jag (naturligtvis) klistrad vid teven när det var Idol. Fredagsfinalerna var veckans höjdpunkt och man blev riktigt bortskämd med amandateve. Samtidigt fanns den gnagande oron över att hon skulle åka ut. Ikväll ska jag se slutauditionen. Om det blir kvar några jag verkligen gillar, så kommer jag nog att se Idol i år också. Och visst, det vore helt fantastiskt att få se "en ny Amanda" träda fram i strålkastarljuset from out of nowhere.

Att Amanda gör det omöjliga möjligt borde man ha lärt sig för länge sedan. Ändå har jag ibland tvivlat inför nästa steg. Inte mycket, men lite. Och varenda gång har Amanda överträffat mina vildaste förhoppningar.

Skulle Amandas första singel bli en hit? (Den gick upp på förstaplatsen.)
Skulle Amandas andra singel matcha den första? (Den ligger fortfarande på Svensktoppen.)
Skulle Amandas debutalbum bli mer än en räcka serietillverkade radiohits? (Amandas egenhändigt komponerade Numb raderade alla tvivel, när den släpptes på Youtube.)
Skulle Amandas något excentriska album sälja? (Det gick direkt upp på försäljningslistans förstaplats.)
Skulle Amandas album få annat än nedlåtande eller överseende recensioner? (Det höjdes till skyarna.)
Skulle Amanda klara av att hålla hela konserter och göra en sommarturné själv? (Hon blev inte bara vald till turnédrottning, det gick så bra så man bokade in en höstturné också.)
Skulle Amanda sjunga något annat än sina hits i teve? (Hon sjöng Swing it, magistern!)
Skulle Amanda klara av framgången? (Vilken framgång? Hon har fortfarande inte slagit igenom i resten av världen!)

Sådär kan man hålla på. Att Amanda kommer att kunna spela för en sittande och nykter publik, som kommit för att se bara henne i olika konserthus, behöver man knappast tvivla på. Höstturnén kommer att bli en pangsuccé.

Kommer Amanda att göra en Winehouse på Grammisgalan och ta hem det mesta? Förmodligen, men kanske är det inte hennes grej, kanske gör hon något helt annat och helt oväntat istället.

Nästa album kommer säkert att bli fantastiskt, men att försöka gissa mer än så är meningslöst. De tre nya låtar vi fått höra (My Raspberry Man, Someday och "When you're lonely") är ganska lika varandra. De har lite gammal kabaretkänsla och själv tycker jag likheten med Elsie Carlisles hits från början av 1930-talet är häpnadsväckande. (Lyssna tex på Pu-leeze Mr Hemingway eller My Handy Man Ain't Handy No More och se om du håller med.) Låten vi fick höra på teve har dessutom en hel del elvisballad i sig. Men detta är skrivet av en amandofil, som trodde att hela det första albumet skulle låta ungefär som DYLM och ingen (utom möjligen Amanda själv) vet något om vad som väntar oss på nästa album.

För övrigt syftar det här inläggets rubrik på en låt med Shangri-Las. Ni har väl sett Sveriges motsvarighet Plommons på teve? Gymnasietjejerna i bandet har vuxit upp, men är still going strong. Ett annat svenskt tjejband var Nursery Rhymes, som kanske lät en smula mer välrepeterade, men Plommons hade sin speciella charm. Jag är lycklig ägare till en LP-skiva med låtar inspelade i studion på Rågsveds Ungdomsgård. Ett av spåren är Plommons med Last train to Liverpool. Sånt görs inte längre.


Kommentarer
Postat av: Sasty

Tur att man har Krook när det är nyhetstorka. Det är som under Stora Tystnaden i våras när vi själva fick generera allt amandofilt material att glädja varandra med.



Beträffande tvivel: jag undrar om det kommer en tidpunkt när man verkligen slutar tvivla? Och för egen del vet jag inte om det vore något att sträva efter. Det är så häftigt när de kommer på skam, härligt att bli överbevisad.



Grammisgalan försöker jag att inte ha för stora förväntningar på, det finns trots allt andra svenska artister som också fått ett mycket bra mottagande av sina alster i år. Som amandofil är det lätt att få lite tunnelseende och tycka att det inte finns någon annan i den svenska musikvärlden, men det gör det ju. Men jag hoppas att detta är ännu ett tvivel som kommer att skingras vartefter.

2008-09-25 @ 12:04:08
Postat av: Roger Krook

Sasty: Tack! :)



Det kan väl anses bekräftat att AJ är på varmare breddgrader, så det händer nog inte mycket de närmaste dagarna.



Själv har jag börjat tvivla på att jag tvivlar (he he), men om allt vore kristallklart (utan tvivel) vore det inte det minsta mystiskt och därmed inte så fascinerande. Om man kunde veta vad AJ skulle göra härnäst, var hon hittar sin inspiration eller vad hon är kapabel att göra, så vore hon ju inte så mystisk som hon faktiskt är. Och vi hade inget att diskutera.



Visst har vi tunnelseende, men det är ju alltid kul att vara lite före sin tid och inse storheten i det som inte alla andra ännu förstår. En del var ju lite besvikna när AJ skulle uppträda på Allsången och bli "folklig". (Någon som alla andra gillade.) Som vanligt fanns ingen anledning till tvivel - AJ vred ju till sin medverkan på sitt oefterhärmliga sätt och jag tycker det är en av höjdpunkterna i hennes karriär hittills.



Samtidigt så är ju hennes genomslag i både smala och breda lager något av det mest oväntade som hänt de senaste månaderna, så man kan aldrig veta. Men visst: Att hon är bra betyder inte att alla förstår det och jag törs inte slå vad om något när det gäller grammisar. Men jag tror att vad som helst kan hända.





2008-09-25 @ 16:41:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0