Idol utan Amanda Jenssen - funkar det?

Nu har Idol 2008 börjat på allvar. Idol-juryn skryter med ett brott mot upphovsrättslagen: Över trehundra tusen har sett Annas första audition på Youtube. Samtidigt har Tv4 fått Youtube att radera ett annat brott mot upphovsrättslagen: Amanda Jenssens första audition, som setts av över en miljon människor. Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att undra om Tv4 vill hindra folk från att jämföra årets idoldeltagare med Amanda Jenssen.

Många gör det ändå: Årets Idol suger och det finns ingen som kan mäta sig med Amanda Jenssen. Den nya juryn är så snäll att det gått inflation i berömmet, applåderna och lovprisningarna. Årets deltagare är mjäkiga och förutsägbara. Att förra årets Idol fick en stjärna att födas, tycks alltså vara både en välsignelse och en förbannelse för kommande säsonger.

Jag tycker man kan se det positivt istället: Om man tar Yazminas skogsråblick, Annas magiska röst och Lars egensinnigt coola attityd, så får man något som påminner om Amanda Jenssen. Dessa tre idoldeltagare är mina personliga favoriter i Idol 2008 - och jag ska nu förklara varför.

Vad är det som gör en idol? En idol måste ha "det", vara lite magisk. Den som tjoar och gnäggar för mycket må vara käck och trevlig, men blir inte magisk och mystisk.

De flesta läser hellre deckare med mord, intriger och nedgångna poliser, som sätter igång fantasin, än de läser om en helnykter polis som klipper gräs, går ut med hunden och delar ut fortkörningsböter. På samma sätt har de flesta hellre en idol, som fascinerar och mystifierar, än en idol som är förutsägbar och lättbegriplig.

Det räcker inte att vara snygg, marknaden för sjungande modeller är mättad. Det räcker inte heller att vara en tonsäker och skicklig sångare. Linda hade ett utseende många skulle döda för och en avundsvärd sångteknik. Ändå åkte hon ut. De andra som åkte ut under kvalveckan var inte heller fula, otrevliga eller dåliga på att sjunga. Ändå tycker jag att helt rätt personer har åkt ut hittills.

Om man kan sjunga fungerar man troligen utmärkt på bröllop, firmafester, skolavslutningar och karaoketävlingar. För att bli Sveriges hetaste artist krävs något mer: Magi.

Vad är magi? Det är inte lätt att förklara, eftersom magi per definition är svår att förstå och analysera. Just det oförklarliga gör att magin fascinerar oss: -Otroligt, en helt vanlig ung tjej i en talangjakt bara trillar ner på scenen, utan att bry sig om ifall hon slår sig! Från vilken planet kommer detta underverk?

Därför avslöjar illusionisten aldrig hur han eller hon skapar sina illusioner. Inte ens efter sin död. Den som verkligen vill kan ändå ta reda på hur trollkarlarna gör, men egentligen vill vi inte veta det. Vi vill häpna och fascineras. Vi vill fundera, spekulera och försöka begripa hur artisten skapar sina mirakel på scenen. Vi vill fantisera om hur idolen är privat och hur det skulle vara att träffa den i verkligheten. Framförallt vill vi idealisera idolen, som man gör när man beundrar eller älskar någon. Om detta idealiserande ska fungera, så måste det finnas lite utrymme för fantasin. En idol som är lätt att förstå sig på lämnar inte tillräckligt utrymme för sådana fantasier.

YAZMINA

Yazmina verkar, precis som på sin tid Amanda, alltid medveten om att hon står på scenen, även mellan sina sångnummer. Att kameran ska komma på henne med att sitta och peta i näsan är inget man behöver oroa sig för. Amanda uttryckte det som: -Sedan jag blev känd kan jag inte peta näsan offentligt. Men det gjorde jag å andra sidan inte förut heller.

Yazmina poserar ständigt, med bra hållning och ett svalt leende. Hon gnäggar inte som en häst. Kommer det ett litet fniss sitter detta lilla fniss helt perfekt. När hon pratar verkar hon tänka noga på vad hon säger. Hon skulle aldrig säga "Jag har inga andra intressen än det här, snälla rösta inte ut mig".

Att Yazmina bara är 16 år gör henne till vad Judy Garland kallade en in-between. Juryn uttryckte detta som: -Om jag vore 20 år skulle jag bli störtkär i dig. Yazmina gömde sig då inte under bordet och fnittrade generat, hon sken upp och fyrade av ett bländade leende. Imponerande.

När det gäller skogsråblicken är Yazmina den av årets idoldeltagare som kommer närmast Amanda. Även detta kommenterade juryn redan under slutauditionen: En sådan blick säger mer än tusen ord.

Tyvärr har Yazmina hittills låtit lite för mycket ballad i Nashville, om än med äkta passion, för min smak. Liksom juryn ser jag fram emot att få se hennes rockigare sidor.

ANNA

Anna, ännu en av årets begåvade 16-åringar,  är den som mest har det Amanda hade förra året: En magisk röst. Sepideh och Loulou har också magiska röster, men Anna motsvarar mest förväntningarna på hur en idol ska vara som person.

Hennes röst är verkligen något helt fantastiskt, vilket alla kunde konstatera redan i den första auditionen. I motsats till juryn tycker jag inte hon ska styla sig som en cool 16-åring. Att en liten söt tjej låter som en fullvuxen sångerska, som redan sett livets baksidor, är mystiskt och skapar den önskade magin. Därför tycker jag Stefan Wåhlberg gör helt rätt när han klär henne som en nattklubbssångerska från förr.

Anna kan gå hur långt som helst, men frågan är hur hon klarar pressen och de olika musikstilarna under resten av hösten. Hur som helst, så har hon en röst direkt från nattklubbssångerskornas himmel och det hade varit grymt att undanhålla mänskligheten denna talang.

LARS

Allra mest mystifierande på mig är utan tvekan Lars. Är karln så cool som han verkar? När andra är livrädda att göra bort sig säger han: -Äh, jag är arbetslös och har inget att förlora. När juryn sågar hans låtval och framförande sjunger han samma låt en gång till - dessutom oförskämt bra. Hans finurliga coolhet gör honom till en blandning av mystisk filosof och Emil i Lönneberga. Något som sätter igång fantasin och skapar magi.

Det verkar faktiskt som om han struntar fullständigt i vad juryn säger. Allt han säger och gör passar varumärkesbyggandet perfekt, samtidigt som det verkar äkta. Om någon är unik, egensinnig och annorlunda på ett intressant sätt, så är det Lars. Juryn stal ett uttryck som användes om Amanda förra året: -Du är ett skivbolags dröm. Sedan förtydligade de: Skivbolag vill inte ha en ny Markus Fagerwall, de vill ha någon som är cool och unik. Och det är säkert så sant som det är sagt.

Men det finns bara en Amanda Jenssen och ingen av årets deltagare kan ensam mäta sig med henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0