Amanda Jenssen mystifierar i televisionen

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) medverkade i talkshowen Robins, som sändes i går kväll. (Visas både i repriser och på webbteve om du missade programmet.)

Det enda förutsägbara med Amanda Jenssen är att hon alltid är oförutsägbar. Vi har lärt känna Amanda som något av en Bellman, som kan ge svar på tal och strö ironiska kommentarer omkring sig, tex i Idol och dokumentären om Pär Wiksten. Man hade kanske väntat sig en sådan Amanda i en talkshow med två komiker, men riktigt så blev det inte. Folk upplevde nog det hela olika, men efter ett antal genomtittningar ska jag nu försöka förmedla min upplevelse av detta framträdande. Skriv gärna en kommentar och berätta hur just du upplevde Amanda!

Först möttes de två manliga komikerna för att berätta roliga anekdoter och studiopubliken skrattade på rätt ställen. Sedan trädde Fröken Amanda in i salen. Hon hade kunnat komma som ett yrväder en aprilafton, barfota och färgglad med fladdrande hår, samt ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Det gjorde hon inte.

In kommer en Modesty Blaise eller Mata Hari, helt klädd i svart. Svarta stövlar, svarta tajta byxor och svart polotröja. Amanda kan bära upp svarta trikåer och är vackrare än någonsin. Det platinablonda håret är uppsatt i en nochalant sofistikerad frisyr med kindlockar. Det är en fullvuxen artist som gör entré. Hon är sval, representativ och fullständigt seriös. Hon småskrattar artigt åt killarnas skämt, men det blir inget flams och trams. När Amanda får frågor kommer det inga ironiska kommentarer, istället tänker hon efter en stund och försöker ge seriösa svar.

Min första reaktion är att situationen är helt bisarr, ungefär som när Elvis var med i en talkshow och uppmanades sjunga för en hund, eller som när sportkillen Lennart Hyland försökte samtala med djupsinniga konstnärer i Hylands Hörna. De två flabbande manliga komikerna och den mystifierande Amanda är lika långt från varandra som Gustavsberg och Hästhuvudsnebulosan.

Efter ett tag förstår jag precis hur den manlige komikern i soffan känner sig där bredvid Amanda. Denna Amanda är inte bara en ung och tilldragande kvinna (vilket de flesta män kan hantera), hon är dessutom oförskämt talangfull och fascinerande, både som konstnär och person. Denna kombination bryter mot alla mediala stereotyper och är just därför faktorn som gör Amanda så unik och fascinerande. Som programledaren sade: Amanda blir mystisk när hon sjunger barfota och man inte förstår varför hon gör detta. För att ta ett exempel.

Komikern hanterar situationen på ett moget sätt, genom att ständigt ironisera över sin egen ålder, samtidigt som han utan ironi hyllar Amanda. Amanda får frågan varför hon är så mystisk och replikerar oskyldigt: -Är jag mystisk? Och man tror nästan på att hon aldrig skulle ha hört detta påstående förut. När komikern jämför Amanda med Mata Hari svarar Amanda bara: -Mata Hari? Komikern drar snabbt slutsatsen att Amanda, i motsats till han själv, är för ung för att känna till Greta Garbos tolkning av den kvinnliga spionens tragiska öde och ironiserar ännu en gång över sin egen ålder: -Du får gå hem och googla! Pubiken skrattar så den kiknar.

Vid ett tillfälle visar Amanda att hon kan vara full i fan om hon vill. När programledaren säger att hon ska ta en drink om hon legat med Bert Karlsson lyfter hon först glaset. men hejdar sig sedan med ett småleende. Men mycket fräckare än så blir det inte den här gången. Amanda har (kanske med hjälp av sina rådgivare) bestämt sig för att vara en seriös konstnär och berätta om sitt skapande och sin scenkonst. Amanda skriver musik och spelar upp den, det är allt.

Jag kommer att tänka på när de roliga grimasernas mästare Jim Carry var på en amerikansk talkshow för något år sedan. Ganska otippat berättade han om jobbiga upplevelser i sin barndom. Amanda berättar att hennes första låt Min Födelsedag var ett resultat av syskonavund. Läkarna sade att hennes syster skulle födas på Amandas födelsedag. Amanda skrev då en låt om att det var hennes egen födelsedag och att hon ville få ha den ifred. Hundra procent av alla sjuåringar är avundsjuka på sina småsyskon, men det är inte alla som finner inspiration till egen musik i denna syskonavund.

Amanda berättade även en historia, som jag inte hört förr, om hur hon väckte mamma och katter mitt i natten för att få publik till nya låtar. Att mamman alltid var ärlig när det gällde hur bra de nya låtarna var, såg Amanda som en stor fördel. Nu omger hon sig istället med Pär Wiksten och andra, som får höra hennes idéer till nya låtar.

Ett av de märkligare teveinslagen med Amanda Jenssen, men ett inslag som visar att man aldrig ska tvivla på Amanda eller att hon kan förväntas göra precis vad som helst när som helst. Den här intervjun kommer nog att bli ett av de klipp jag regelbundet återvänder till, när jag känner mig i behov av lite förtrollning, skönhet och magi i vardagen.

Tack Amanda, för att du bara fortsätter vara vad det nu är du är och göra vad det nu är du gör!

Roger Krook,
Om möjligt ännu mer amandofil amanda-evangelist



2008-10-25 Expressen om Garbo-mystiska Amanda "Mata Hari" Jenssen i Robins
http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1345985/par-hagred-robins-later-som-ett-dansband


2008-10-25 HD.se Amanda kan bli årets skåning

http://hd.se/angelholm/2008/10/25/kenny-kan-bli-aarets-skaaning/ 


Kommentarer
Postat av: Ellen

Robins är så fult ihopklippt att man inte kan tro att de är sant. tur att man vet hur de va på riktigt och att de finns i tryggtförvar i en viss mobil.

2008-10-25 @ 22:38:53
URL: http://amandalover.blogg.se/
Postat av: Sasty

Ellen och jag såg både inspelningen programmet och den slutgiltiga versionen tillsammans men har helt olika uppfattningar om slutresultatet, vilket jag tycker är lite kul och ganska intressant.



Jag kan ärligt säga att jag var lite bekymrad för hur Amanda skulle uppfattas efter inspelningen av programmet, och ganska lättad när jag såg hur det blev i tv.



Robins är ett hårt mallat underhållningsprogram för de 99,999 procent av befolkningen som inte ser Amanda Jenssen i förälskelsens ljus. En Amanda som mest bollar tillbaka frågorna hon får, dröjer 30 sekunder med att svara - om hon alls svarar på frågan - etc hade inte gett något vidare intryck på den genomsnittlige tv-tittaren som bänkat sig framför SVT en fredagskväll. Dessutom blev hennes utrymme stort sett uppätet av standup-firman Robins/Schyffert live, och det är nedtonat i programmet.



Av 21 minuter kontinuerligt samtal ska det bli sju-åtta tv-minuter som ger intryck av att vara ett kontinuerligt samtal. Att få ihop det är nog rätt svårt. Det finns detaljer som kanske kunnat göras bättre. Men på det stora hela tycker jag att att utfallet blev till fördel för Amanda.



Vore intressant med fler synpunkter från folk som bara sett programmet och inte är färgade av intryck från "originalintervjun".

2008-10-26 @ 00:05:42
Postat av: Gubben

Tyckte det var bra, trevligt, marknadsmässigt både ur SvTs och Amandas perspektiv. Amanda hade en viss kontroll, men lekte ändå med lagom. Bert-skämtet hade blivit roligare om hon sagt "skål" till Schyffert och de båda tömde glasen okommenterat...



Fast jag gillar program när stjärnan inte spelar med, så det hade jag personligen tyckt var kul också. Jag har förgäves letat på Youtube efter Luuks intervju med Sophie Zelmani för ca 10 år sedan, om ni minns den...

2008-10-26 @ 00:48:21
Postat av: Roger Krook

Tack för era kommentarer! Som väntat uppfattar folk intervjun på olika sätt, men ingen är väl direkt oberörd. Själv hade jag mycket hellre sett Luuk göra en vettig intervju med bara Amanda, men ju mer jag ser den här, ju bättre tycker jag den är. Tyvärr minns jag inte intervjun med Sophie Zelmanie.

2008-10-27 @ 13:15:26
Postat av: Gubben

"Tyvärr minns jag inte intervjun med Sophie Zelmanie. "



Då såg du den inte...

2008-10-27 @ 19:07:28
Postat av: Roger Krook

Gubben: He he, nej om den var så bra såg jag den inte. ;)

2008-10-27 @ 19:51:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0