Amanda Jenssen som filosofi del 2

Igår skrev jag om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) som inspiration eller föredöme, när det gäller medkänsla och empati. Som alla idoler och mediakaraktärer påverkar Amanda oss, vare sig vi vill det eller ej. Idag har ju media blivit en viktig faktor i de flestas liv, även om gruppen man tillhör eller vill tillhöra kanske fortfarande har det starkaste inflytandet på ens värderingar.


FRAMTIDEN VAR ENKLARE FÖRR


Idag tänkte jag spekulera över en annan sida hos Amanda, entreprenören som kan systemet och skickligt navigerar runt grund och skär på det senmoderna kaosets hav. När farfar var ung (Kungen brukar säga: när farfar var kung) var Sverige ett etniskt homogent land med hierarkiskt näringsliv, ett starkt samhälle och respekt för överheten. När man var liten bestämde man sig för att bli lokförare, ingenjör, hemmafru, sjuksköterska eller vad det nu var. Sedan var det i princip raka spåret med skola, jobb och pensionering. Med lite tur fick man pengar över, så man kunde åka till Mallorca eller köpa ett nytt styre till cykeln. Både för rika och fattiga var framtiden till stor del utstakad från början. Det var enkelt, ganska tryggt, men inte särskilt spännande.


Idag kan i princip alla bli superstjärnor och flytta till New York. Musiker kan lägga upp sin musik på nätet, författare och fotografer kan publicera sina alster utan att behöva satsa annat än sin tid. Tusentals hoppas på att bli kända genom dokusåpor, realityserier och talangjakter. Den största förändringen är ändå att allt förändras hela tiden. För bara några år sedan var begrepp som blogg, myspace och youtube okända. Internet har genomgått en explosiv utveckling från ganska statiska hemsidor till multimedia, sociala plattformar, communities och strömmande underhållning. En privatperson kan försöka strunta i alla trender, men det kan inte ett företag. En företagsledning som försöker styra verksamheten med femårsplaner kör med största sannolikhet rakt mot avgrunden. Vissa branscher, som musikbranschen, måste vända den tekniska utvecklingen till något positivt. Att försöka bekämpa fildelning och gratisnedladdning är fullständigt meningslöst på lite längre sikt, precis som det på sin tid var meningslöst att försöka hindra folk från att spela in blandband.


Mot denna bakgrund kan man försöka förstå Amandas sätt att sälja sig själv, möta utmaningar och använda sina konkurrensfördelar. Kanske kan man dessutom förstå lite mer av hennes målmedvetenhet, passion och självkänsla, även om hennes personlighet är (och bör vara) lagom mystisk för att bli riktigt fascinerande. Om Amanda vore lätt att kategorisera och förstå sig på, så skulle till att börja med jag skriva om någon annan just nu.


LIVETS MÖRKA SIDOR


Har Amanda Jenssen helt enkelt haft tur med arv och miljö? Har hon bara fötts med en exceptionell begåvning och haft ovanligt uppmuntrande föräldrar? Har försäljninglistornas drottning seglat in i musikbranschen på ett bananskal, utan att egentligen anstränga sig?


Vad säger de sångtexter, som Amanda skrev före sitt genombrott? Att Amanda skrivit en sång om sorgen efter en älskad katts död, kan tolkas som att hon växt upp i en idyll. Själv tror jag att sången snarare tyder på känslighet, sårbarhet och inte minst djurvänlighet, men fältet är fritt för tolkningar. Andra sångtexter tycks handla om vänner som supit ner sig eller blivit psykiskt sjuka av knark, men även här finns det flera tolkningar, somliga tror att hon istället suttit i sitt rum och skrivit sånger om sina gosedjur. Mollstämda sånger om hjärtesorg kan av någon avfärdas som gymnasiala svärmerier. Osv.


Det går knappast att säga om Amanda haft det ovanligt lätt eller ovanligt svårt. En gardering är att hon, med alla faktorer sammanräknade, har haft det ungefär lika lätt eller svårt som de flesta av oss. Vi vet att hon stod på scenen i Idol med urinvägsinfektion, astma och halsinfektion. Helt säkert har hon mött och klarat av svårigheter, eller som hennes far sade i en intervju: Amanda har gjort det ingen trodde var möjligt. I min bok innebär det att hon blir intressant som ett exempel på hur man kan klara av svårigheter och få använda sin kreativitet. Begrepp som "framgång" och "lycka" kan däremot inte användas som mål eller måttstockar. För någon kan framgång och lycka vara att slippa uppmärksamhet och få gå ut med hunden i lugn och ro, för någon annan att se sig själv på löpsedlarna.


MENTAL TRÄNING


Har Amanda något att lära oss, när det gäller hur man ska tänka och planera för att uppfylla sina drömmar, klara av svårigheter, möta utmaningar eller vad det nu är som är aktuellt? Med sin typiska kombination av självkänsla och ödmjukhet har hon faktiskt sagt en del tänkvärdheter. Själv tycker jag dessa föga pretentiösa uttalanden är mycket mer intressanta, än livscoacharnas vanliga tjat om att säga nej till andra och satsa på sig själv. Jag kan inte låta bli att tänka på det faktum att Amandas far arbetar med ledar- eller chefsutveckling. Den livsfilosofi Amanda här antyder ligger ganska nära klassisk mental träning, som länge använts inom ledarutbildning. Mental träning har i Sverige framförallt införts av psykologiprofessorn och hypnosexperten Lars-Eric Uneståhl. Rötterna går tillbaka till positivt tänkande och suggestion, som redan Ernst Rolf sjöng om: -Nuförtiden var person, sysslar ju med suggestion. I dokumentären från kvalveckan sitter Amanda i sminket och ger sin version av mental träning eller målbildsträning:


"Så jag har alltid tänkt att när det är såna här saker är det väldigt lätt att tänka på alla negativa saker, alla problem som kan uppstå och sånt där, men alltså det bästa är ju att tänka igenom ens framträdande och att allting går precis som man vill, har jag lärt mig av någon."


Före trioauditionen delade hon med sig av sin livsfilosofi, ett lätt ironiskt uttalande som redan blivit klassiskt:


"Alltså om man inte tänker brukar det gå skitbra. Det är hemligheten med livet."


Med detta menar Amanda säkert att man inte ska tänka på negativa saker och problem som kan uppstå, utan vara fokuserad och göra det som ska göras. Målplanering finns på två nivåer. Den första är att, som hon beskriver ovan, visualisera eller dagdrömma om det perfekta framträdandet, innan man går upp på scenen. Den andra nivån är att på motsvarande sätt bestämma och visualisera mer långsiktiga mål, typ "Innan året är slut ska jag spela och sjunga i Globen". Man kan inte sätta upp mål som "jag ska bli lycklig" eller "jag ska ha ett roligt jobb", ett misstag många gör. Ett mål måste vara testbart, dvs konkret, kvantifierbart och mätbart. Man kan inte mäta eller testa om ens jobb är roligt, men antingen har man sjungit och spelat i Globen eller så har man inte gjort det.


LÅNGSIKTIGA MÅL


När det gäller Amandas långsiktiga målplanering får man gissa sig fram. Vi vet att Amanda definitivt bestämde sig för att bli stjärna när hon var 13 år. Exakt fem år senare stod hon i sin rosa klänning och sjöng Elvis. Detta är nästan lite kusligt, eftersom min vän Nisse, som är headhunter (chefsrekryterare) säger att det enda som verkligen räknas är vad man åstadkommit de senaste fem åren.  Amanda hade inte bara gått på musikgymnasium utan även spelat i olika band, vunnit en musiktävling och skrivit egna låtar. Juryn var hjärtligt trött på sökande som sade att de "älskade att sjunga". Precis som alla andra rekryterare ville de att de sökande skulle upp till bevis, visa att de var bra. När Amanda sjungit Elvis kapitulerade juryn. I ärlighetens namn misstänker jag att reaktionerna delvis var regisserade och inspelade i efterhand, men att juryn blev imponerad är helt säkert sant. Det redan klassiska klippet visar när en stjärna föds.


Det verkar väldigt charmigt att Amanda delvis blev anmäld till Idol mot sin vilja, en bra ingrediens i den kommande filmen om hennes liv. Även beslutet att inte vara med i Idol tycks dock ha varit väldigt medvetet. Hon och hennes föräldrar trodde inte att en så lättviktig tävling skulle vara bra för Amandas varumärke. Sedan dess har Amanda flera gånger sagt att beslutet att vara med i Idol var det bästa i hennes liv och att hon inte vill säga något nedsättande om tävlingen. Samtidigt har Amanda sagt att hon inte brukade se Idol eller lyssna på musik av fd idoldeltagare.


KONKURRENSFÖRDELAR


Jag har i tidigare inlägg skrivit om hur Amanda Jenssen redan vid Elvis-auditionen verkar helt klar över sin strategi och taktik. Hon säger att det finns så många bra sångröster där ute, så hon satsar på sin speciella stil och röst, som det bästa kortet att spela ut. Även under fredagstävlingarna säger hon att "at the end of the day" är det originaliteten som räknas. Jag blir väldigt imponerad av denna insiktsfullhet hos talangjaktens yngsta deltagare. Amanda hade kanske haft bra rådgivare, men hon verkade förbluffande säker,  både när det gällde de egna konkurrensfördelarna och hur musikbranschen fungerar. Allt detta vore helt ointressant om hon åkt ut i början av tävlingen och återgått till att repa med sitt band varje fredag. Genom att hon blev en ny stjärna (vilket kan mätas med listplaceringarna), så blir hennes uttalanden plötsligt extremt intressanta. Bevisligen hade hon koll på läget och tog helt rätt beslut, något alla som vill bli riktigt framgångsrika i senmoderniteten måste klara av!


PARADOXERNAS PRIMADONNA


Amanda Jenssen är paradoxernas och motsägelsernas kvinna, något som åtminstone delvis förklarar hennes mystik och attraktionsförmåga.  Hon verkar känslig och empatisk, sårbar och nästan naiv. Kanske sitter hon och skriver känslosamma sånger om gosedjur och katter. Samtidigt är hon en fullfjädrad entreprenör och affärskvinna, som vet vad hon vill ha och ser till att skaffa det. Och, som om detta inte vore nog, är hon dessutom en grym artist, som tycks behärska alla genrer och är en stjärna inte bara när hon sjunger, utan även när hon pratar. Man förstår att folk tar till uttryck som "livsfarlig" i sina försök att beskriva en så dynamisk och förtrollande person!

Själv tycker jag att bara ett enda uttryck gör rättvisa åt Amanda och alla vet vilket jag tänker på, eller hur?


Driver Amanda Jenssen med oss?

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) verkar för det mesta snäll och artig, även när hon är humoristisk. En intervju skiljer sig från mängden och får mig att undra om hon inspirerats av Andy Warhols klassiska intervju:


-Herr Warhol, tycker Ni att popkonsten har fastnat i upprepningar av sig själv?
-Ja.
-Innebär det att Ni kommer att sluta med popkonst?
-Nej.

Andy Warhol arbetade med motsatsparen djup och yta, privat och offentligt, konst och kommersialism. Enligt honom själv gick hans filosofi ut på total fixering vid ytan, men kanske drev han bara med oss. Popkonstnären gjorde konst av sitt förhållande till omgivningen och man visste aldrig när han skämtade. Warhol sade tex att hans konst bara var dekoration och att han gjorde sina filmer bara för att några transvestiter skulle få jobb.


En del av Amanda Jenssens svar i en intervju, publicerad i DN i höstas, verkar lite ironiska och fantasifulla. Några exempel:

"Ibland knådar jag ihop lerfigurer som jag målar och bränner i min ugn. Sen gömmer jag dem på väl valda ställen och visar dem inte för någon. Jag har ett sådant behov."

"Just nu är det mest Edit Piaf eftersom cd-fodralet är väldigt ludet. Det kändes bra att ta med det fod­ralet. Jag gillar ludna saker."

"-Jag blir också ilsken av att dammsuga. Det börjar koka i mig när jag får dammsugarens varma luft i ansiktet och när prylar faller omkull och går sönder. Jag svär och gapar när jag dammsuger."

"Jag blir väldigt glad när jag dricker hallonsoda. Jag fylls av en slags värme."


"-Ljudet av väckarklockor gör mig nervös. Jag har bara mysiga melodier på min väckarklocka så att jag inte blir skraj. Det hjälper."

"Jag är rädd för skyddsrum med tjocka dörrar. Rum som ligger under marken. Dit går jag aldrig. När jag tänker på hur lite vi vet om tillvaron och oss själva kan jag också bli rädd. Det stora existentiella."

"Jag är skit­dålig på att kasta saker långt."

 

Var Amanda på skämthumör den dagen? Var det ett försök att bli som Andy Warhol, som hon senare gav upp? Var hon trött på dumma frågor? Bara Amanda vet, eller vet inte.


Läs hela artikeln på DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=704207


Amanda Jenssen som filosofi

Om man blir rappare, hårdrockare eller swingpjatt,  får man ett helt paket med beteenden, attityder och värderingar på köpet. Detta kan innebära att man får färdiga svar på hur man ska klä sig, äta, dricka, prata, tycka och tänka. Vad innebär det att bli anhängare till Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen)?


1. Till att börja med kan en idol fungera på flera plan. Det kan vara naturligt (särskilt om man är tjej) att försöka bli mer lik Amanda till utseendet. Detta är ingen senmodern dekadens, när Gustav V 1881 gifte sig med den 18-åriga Victoria skulle alla svenska kvinnor (och en del män) plötsligt ha Victorialugg. Då fanns inte film, teve, radio eller internet, men tidningar skapade en infrastruktur för idolskap och populärkultur. Med filmen kom begreppet filmstjärna. Då fanns det (i princip) en bio i varje by eller kvarter. När Jean Harlow blev idol i början av 1930-talet rusade försäljningen av väteperoxid i höjden. Förklaringen var att hennes fans ville bleka håret för att bli mer lika filmstjärnan.


Om man är 80 år och har kort, grått hår kanske man inte försöker bli en amanda-lookalike, men man kan fortfarande ha Amandas örhängen eller på annat sätt låta sig inspireras av idolen. Man kan även, med en större eller mindre glimt i ögat, äta idolens favoriträtter och prova annat som idolen sägs tycka om.


2. Att ta del av det idolen skapar är en självklarhet, i Amandas fall hennes musik, texter, videor, framträdanden, bilder, intervjuer och liknande.


3. Sedan är steget inte så långt till det som kallas samlarvurm, nörderi eller kalenderbitande, att försöka bli expert på allt med anknytning till idolen. Detta är inte heller något nytt eller unikt, att lära sig citera Shakespeare eller veta allt om Bröderna Marx filmer på Paramount kan också bli en passion.


4. Kanske innebär det en högre, eller åtminstone mer kreativ, nivå att börja skapa något själv. Man kan starta en diskussion, skapa grafik, skriva noveller, översätta texter, tolka hennes budskap eller använda sin skapande förmåga och begåvning på något annat sätt. De som går längst kanske startar ett coverband och spelar Amandas musik, men olika saker är rätt för olika människor.


5. Till slut kanske man vill göra Amanda och det hon står för till sin filosofi. Detta kan låta pretentiöst, överdrivet eller tom stötande i vissa människors öron. Jag skulle vilja påstå att vi ändå låter kända och okända personer utforma vår filosofi, så varför inte ta kontrollen och göra ett medvetet val?


NÅGOT OM TIDSANDAN


Vi får våra värderingar från media och vår omgivning. Dessa värderingar styr våra attityder och i praktiken vårt beteende. Vår tid just nu präglas av olika värderingar, som kan kallas senmoderna, nyliberala och nyandliga. Den bästa sammanfattningen är: Sköt dig själv och skit i andra. Man kan ägna sig åt välgörenhet, men då som ett sätt att själv må bättre, som en del av det personliga projektet. I hälsotidningarna kan man läsa hur man ska hantera "energitjuvar". Om en arbets- eller skolkamrat är ledsen och vill prata ska man säga: Jag har egna saker att göra, jag tycker du ska gå till en psykolog istället. Om alla följer sådana råd får vi en ganska hemsk värld. I nöden prövas ju vännen!


Även nyandligheten lurar ofta sig själv. Någon (jag har tyvärr glömt vem) har sagt att det är mer andligt att handla åt en sjuk granne, än att sitta på yogamattan och meditera en timme. Hur skulle man kunna utvecklas andligt och bli upplyst, genom att tänka och bete sig egoistiskt?


De flesta har idag den grundläggande värderingen (eller livsfilosofin) att man ska skaffa sig ett liv, bli så lycklig som möjligt, genom att vara bra på allt. Samtidigt ses det som en självklarhet att man ska lära sig "säga nej" och "prioritera egen tid", dvs bli mer egoistisk, narcissistisk och självupptagen. Detta innebär ett cirkelresonemang: Man måste få mer tid för att bli bra på allt och man måste prioritera ner nära och kära för att få den tiden.


Enligt en annan förklaring har vår tid en linjär syn på tiden: Den tid vi "förlorar" kommer aldrig mer tillbaka. Därför måste vi hela tiden göra något "nyttigt", annars kastar vi bort tiden och därmed livet. Att äta pizza och skjuta machinegun med brorsorna är att kasta bort tiden. Istället ska man sitta i en bilkö, på väg till någon aktivitet, och svära över hur långsamma och dumma i huvudet alla andra bilister är. Vilket alternativ ger egentligen det bästa livet?


Jag vill tillägga att vår tid inte nödvändigtvis är ond. Enligt den store sociologen Anthony Giddens är vår tid i själva verket godare än gamla tider. Kvinnor och män, barn och vuxna, chefer och anställda, lärare och elever har ett mer demokratiskt och kamratligt förhållande än förr. Dessutom har det blivit omodernt med diktatur och de flesta diktaturerna i världen har faktiskt försvunnit.


PÅ VÄG MOT EN AMANDAISTISK FILOSOFI


Att inte göra något, att inte försöka tänka själv, är också ett val. Då låter man andra tänka i ens ställe. Att göra de medvetna val, som tidsandan paradoxalt nog förespråkar, innebär alltid en viss risk för att bli betraktad som ett UFO. Här innebär det ändå en stor fördel att vara amandafan: Amanda är nämligen helt rätt just nu genom att vara unik, cool och känd. Att gilla Amanda är därför helt rätt och ett (åtminstone i teorin) riskfritt sätt att skilja sig från mängden. Amanda är en typisk trendsättare, som avviker från det normala och just därför startar ett nytt mode. När alla har blivit som Amanda hittar hon på något nytt och startar nästa trend. En stjärna som under många år hade den rollen var Madonna, det har kommit och gått många olika madonna-trender.


Finns det någon livsstil, som man kan kalla typiskt Amanda och som kan vara ett föredöme för andra? Några reagerar kanske på att man lägger en sådan börda på hennes axlar. Men det är precis så idoler och andra i media fungerar, de ger oss våra värderingar och idéer om hur man kan och bör leva. När man blir idol får man det ansvaret, oavsett man vill det eller ej. En bra regel för alla auktoriteter är: Gör gärna fel, men gör det så ingen ser det. Det ligger i den mänskliga naturen att imitera auktoriteter och försöka bli som de. Därför tycker jag det är så inspirerande, när Amanda avviker från den egoistiska tidsandan, samtidigt som hon behärskar systemet och utnyttjar det för att förverkliga sina drömmar. En oslagbar kombination, eller hur? Låt mig bara avsluta med ett par exempel, som jag kommer på just nu:


1. Amanda slog sig fram genom idoltävlingen, men grät i direktsändning när konkurrenterna åkte ut. Hon var även imponerande snabb att le sitt vackraste leende och gratulera Marie till segern i finalen, trots att hon verkligen ville vinna själv.


2. Anastasia sade i en intervju att juryns kritik (citat) sög balle. Marie Picasso gav pikar till Bert Karlsson, när hon fick chansen. Jag kan verkligen förstå båda tjejerna och klandrar dem absolut inte. Amanda bemötte aldrig kritiken från juryn, juryns jury, branschfolk, journalister eller andra. Detta är en urgammal teknik för att skydda sig mot andras elakhet och kallas "att inte bry sig". Tekniker som voodo och svart magi fungerar bara om offret bryr sig. Det är ju de egna tankarna, inte andras, som har skadlig inverkan. Amanda gjorde helt enkelt som vilken (bra) dörrvakt som helst: Hon var cool, ställde inte upp på eskalerade förolämpningar och lät motparten skämma ut sig. När det gällde konstruktiv kritik från juryn tog hon den till sig, till synes med orubbat självförtroende.


En annan debutant, som klarade av elak kritik, var Alice Babs. Hon var i de mellersta tonåren, när hon kallades slyna, ungdomens förförare samt en andlig mul- och klövsjuka. När Amanda konkurrerade ut Patrizia skrev hon en låt om det: What have I become. När Alice Babs kallades slyna svarade hon med en sång. (Citatet nedan är taget ur tidningen Kapten Stofil.)


"Den dansande ungdomen fick en försvarsadvokat i filmindustrin. Schamyl Baumans Swing it, magistern! (1940) var ett kraftfullt försvar för ungdomens rätt att roa sig. När filmens stjärna Alice Babs offentligt blev kallad slyna och en ungdomens förförare gav hon svar på tal i Magistrarna på sommarlov (1941), den mindre kända uppföljaren till Swing it, magistern!:


Tycker dom att jag en slyna é

Så får dom gärna tycka dé

Det ger jag blanka katten,

Hela natten

Sjunger jag min swing ändå."


Melodin "Swing ändå" (1941) hade musik av Kai Gullmar (Gurli Bergström) och text av Hasse Ekman. Om katten var svartvit eller hette Johnny förtäljer inte historien.


Amanda Jenssen i "Rymdinvasion på ICA" (Hela storyn)

För nytillkomna läsare kommer här hela följetongen "Rymdinvasion på ICA" i form av ett enda inlägg, så ni ska slippa leta efter avsnitten eller läsa historien baklänges. Mycket nöje!


Galne Gunnar & Jag presenterar
AMANDA JENSSEN (aka Amanda Jensen)  I
"RYMDINVASION PÅ ICA"


 

DEL 1:


Sven Svahn (SS): God afton i stugan! Jag ska intervjua Er.

Amanda Jenssen (AJ): Ursäkta, med vem har jag nöjet?

SS: Sven Svahn, jag är ordförande i UFO-Sverige.

AJ: Tjena Mars!

SS: Men det är inte därför jag är här. Idag är jag här i egenskap av journalist. Är det många trista typer som har intervjuat fröken idag?

AJ: Nej, min herre är den förste. Apropå UFO, vet du att jorden kommer att krocka med en annan planet om hundratiotusen år?

SS: Hjälp! När då?

AJ: Om hundratiotusen år.

SS: (Lättat) Puh, jag tyckte precis du sade tiotusen år.

AJ: Förresten, vet du hur man ser skillnad på ett UFO och en igelkott?

SS: Nej.

AJ: Hur kan du då vara ordförande i UFO-Sverige?


SS: Nu glömmer vi det här med UFO. Är det sant som de säger att det finns kannibaler i skivbranschen?

AJ: Nej, vi åt upp den siste igår.

SS: Men det är väl en hjärtlös bransch?

AJ: Vad är hjärta?

SS: Det är det där som bankar under ditt axelhölster.

AJ: Verkligen? Jag undrade just vad det var.


SS: Har du streetcred för den här tuffa branschen? Växte du upp i ett tufft hood?

AJ: Mitt hood var så tufft så dagisbarnen hade maskingevär.

SS: Växte du upp under tuffa förhållanden?

AJ: Förhållandena var så tuffa så vi inte ens hade dusch. Vi fick ställa upp oss utanför husvagnen och sedan sköt morsan skiten av oss med hagelgevär.

SS: Och du har förstås suttit på kåken?

AJ: Självklart, men de var tvungna att släppa ut mig.

SS: Varför det?

AJ: De andra fångarna var rädda för mig.

SS: Varför det?

AJ: Jag sa: I kill for money. Yo're my friend, I kill you for nothing.


SS: Har du börjat tänka mer på pengar än på Konsten?

AJ: Hörru, hur mycket får jag egentligen betalt för den här intervjun?

SS: Är mutor fortfarande det enda sättet att bli spelad på radio?

AJ: Vad skulle det annars vara?

SS: Har du hört talas om kvalitet?

AJ: Nej, vilket skivbolag har han?

SS: Men hur kan du vara säker på att fansen applåderar det du gör?

AJ: Inga problem, vi har en applådmaskin.

SS: Applådmaskin?

AJ: Ja, det är som skratten på teve. Vet du att det är döda människor som skrattar? Inspelningen gjordes 1953.


SS: Men kan du fortfarande sjunga med känsla, när allt handlar om pengar?

AJ: Inga problem, jag blundar och tänker på stålarna.

SS: Men kan du fortfarande sjunga med självupplevd, äkta smärta?

AJ: Inga problem, producenten brukar göra "tusen nålar" på min arm när jag sjunger i studion. Men nu har jag inte tid att snacka med dig längre.

SS: Varför inte det?

AJ: Jag ska hjälpa skivbolaget att sätta ihop ett nytt pojkband. Häng med!


(Fotsteg. Dörr öppnas och stängs. Fotsteg. Ljud av trafik och sorl på gatan.)


AJ: Där går en snygg kille!

SS: Du verkar så förändrad, Amanda...vad är det som händer?

AJ: Du grabben! Ja just du! Kom hit!

Pojke: Nämen, det är ju du, Amanda! Vad vill du mig?

AJ: Kan du sjunga?

P: Nej.

AJ: Bra. Följ med här. Du ska bli stjärna i ett nytt pojkband. Flickfavorit.

P: Jippi! Jag visste det! I morse stod det i mitt horoskop att det här var en bra dag för min karriär.

AJ: Vad heter du?

P: Anton Svedberg.

AJ: Då heter du...Rudolf Valentino från och med nu.

P: Oh boy, vilket coolt namn! Jag har velat ha ett så coolt namn ända sedan jag började i showbiz!

AJ: Vänta ett tag, när började du i showbiz?

P: För ungefär en halv minut sedan. Men är det verkligen säkert att jag kan bli stjärna i ett pojkband?

AJ: Ja, du har allt som behövs: Ett snyggt fejs och en dokusåpafrilla.

P: Kommer brudarna att skrika när de ser mig?

AJ: Ja, vi har en skrikmaskin också. Tag och signera det här kontraktet nu. Med ditt eget blod.

P: Med mitt eget blod?

AJ: Ja, det blir väl bäst så.

SS: Amanda, vad håller du på med?

AJ: Hej då, Sven. See you later alligator. Baiiii!

SS: You're the cream in my coffee, You're the salt in my stew; You will always be my necessity-- I'd be lost without you.
AJ: Herr Svahn, Er närvaro här är inte längre önskvärd.


(Gatuljuden fade out.)


SS: Nu fattar jag ingenting. Du ser ut som Amanda, du talar som Amanda, du går som Amanda...men du är som en helt annan person. Du var så varm och empatisk, så söt och rar. Nu är ditt hjärta kallt som is och du är ärligt talat elak, eller som dom säger i staterna...


(Kuplettbelysning. Musik fade in. Sven Svahn sjunger:)


You're mean to me
Why must you be mean to me?
Gee, honey, it seems to me
You love to see me cryin'


It must be great fun

To be mean to me
You shouldn't, for can't you see
What you mean to me


(Musik fade out. Belysning fade in.)
 

SS: Du är inte Amanda, vem eller vad är du egentligen?

AJ: Jag är Döden. Jag har redan länge gått vid din sida.

SS: Vem är det som ska dö?

AJ: Hela mänskligheten.

SS: Varför beter du dig så känslokallt?

AJ: Det kan bero på att jag är en ödla, alltså en kallblodig reptil, under skinnet.

SS: Vad är det du håller på med?

AJ: Vi ska ta över den här töntiga planeten. Mänsklighetens tid är ute.

SS: Kan ni inte bara åka hem till er egen planet och låta oss vara ifred?

AJ: Vi ger inga uppskov. Er civilisation är finito. Ni har dömt er själva till undergång.

SS: Hur då?

AJ: Först skapade ni atombomben. Sedan skapade ni vätebomben. Sedan skapade ni...

SS: Claes af Geijerstam?

AJ: Just det.

SS: Finns det inget hopp?

AJ: Nej, ni förtjänar att utplånas. Vi finns överallt. Vi håller på att ta över. Vi gör kopior av er, en efter en.

SS: Var finns den riktiga Amanda?

AJ: Hon är på samma ställe som alla andra vi kopierat, nedfryst på Icas Centrallager.

SS: Jag börjar få en känsla av att det är jag som ska rädda mänskligheten.

AJ: Du får gärna rädda mänskligheten.

SS: Verkligen?

AJ: Ja, men jag tvivlar på att du kan göra det när...

SS: Vadå?

AJ: ...när jag ÄTIT UPP DIG! ROOOAAARRRGHHH!!!

SS: YIIIIIAAAAHHH!!!


Jag: OOOOAAAAAHHHH!!! Vilken fruktansvärd mardröm!

-------------

DEL 2


Sven Jerring: Stockholm-Motala. Radiotjänst presenterar nu Grammofontimmen. Vi inleder med stycket Do You Love Me, en foxtrot i amerikansk stil. Refrängsång av Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen).


Galne Gunnar: Oh boy, dom spelar inte den där låten mycket på radio. Närå, inte alls.

Jag: Säj nå måår!

GG: Ja, idag är det fredag igen.

J: Tiden går fort när man har roligt.

GG: Säj nå måår!

J: 'Nuff sädd!

GG: Ska vi lira lite loppmarknadsskivor?

J: Är inte loppmarknadsskivor lite väl ute för två svartklädda kulturpersonligheter som vi? Förresten, varför har vi kulturpersonligheter likadana kläder?

GG: Det är för att vi ska kunna uttrycka vår personliga och unika stil bättre. Vad sa du om skivorna?

J: Ska vi strunta i skivorna?

GG: Ja vi struntar i skivorna.

J: Då är det bara att plocka fram...

GG: LOPPMARKNADSBANDEN!

J: Var du på loppmarknaden i onsdags?

GG: OM jag var! Säj nå måår! Jag hittade ett kassettband med Lapp-Lisas Greatest Hits och ett privatinspelat rullband med Pekkas Ljud-jakt.

J: Köpte du inte Sleepstones Early Recordings också?

GG: Nej, för den har jag redan.


J: Något annat?

GG: Trollkarlen från Oz på betamax.

J: Har du en betamaxvideo?

GG: Nej, men jag fick en på köpet, tolv spänn för klabbet.

J: Vet du att i filmen är alltihop en dröm och Dorothy vaknar upp på slutet, men i boken finns landet Oz på riktigt.

GG: Apropå dröm, hur gick det med din dröm om rymdödlorna som kopierade Amanda?

J: Jag vaknade när den började bli bra. Jag önskar att jag kunde drömma en fortsättning och se hur det gick.

GG: Lucida drömmar kallas det. Att kunna drömma det man vill. Som i filmen med Tom Cruise.

J: Men han var väl död?

GG: Nej, han var nedfryst.

J: Nedfryst...det var Amanda också.

GG: Ska vi ta en amanda-VHS före det stora slaget?

J: Kör hårt!

GG: Okej, bandet går!


Amanda Jenssen: Bob! Boöörds singing in the sycamore tree. Dream a little dream of me!

J: Drömma om dig? Det behöver du inte säga två gånger!


Berättaren: I drömmens värld...

Amanda Jenssen: (sjunger) Stars shining bright above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Say nighty-night and kiss me
Just hold me tight and tell me you'll miss me
While I'm alone and blue as can be
Dream a little dream of me

Stars fading but I linger on dear
Still craving your kiss
I'm longin' to linger till dawn dear
Just saying this

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

(trombonsolo)

Stars shining up above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

Yes, dream a little dream of me


Ödlan: JAG SKA DÖDA DIG!

Sven Svahn: Var ska du skaffa folk till det?

Ö: Gör det inte värre för dig själv genom att reta mig.

SS: Hur skulle det kunna bli värre om du ändå ska döda mig? Ha ha ha ha ha!

Ö: Säg dina sista ord!

SS: Judoslag!

Ö: Aaaahhh...farväl grymma värld! Säg åt min mamma att jag förlåter henne. Skatten ligger nedgrävd under...aaahhhh...

SS: Jaha, det var den ödlan. Det är ingen kvalitet på rymdödlorna nu för tiden. 


(bil tutar)


SS: Hallå! Är det här köttfärsbilen från Ica?

Chauffören. Ja, har du ramlat av eller?

SS: Mycket lustigt. Vart är du på väg?

C: Jag ska lossa två ton blandfärs på centrallagret.

SS: Blandfärs, precis som du själv alltså.

C: Vadå som jag själv?

SS: Hälften nöt och hälften svin. Ha ha ha ha ha!

C: Mycket lustigt. Ska du med eller?

SS: Klart jag ska med. Mot Icas centrallager!


(Countrymusik i bakgrunden)


C: Jaha, då var vi framme vid centrallagret. Där kommer två lagerarbetare.

Lagerarbetare: Vad kommer du med då?

C: Två ton blandfärs på pall. Ska ni lossa det eller?

L: Ja, men vi ska fika först.

C: Fika inte för mycket bara!

L: (irriterat) Varför inte det?

C: Man kan bli fikus! Ha ha ha ha ha ha!

L: Skulle det där vara roligt? Vi ses om en kvart.

C: Ni som jobbar på kyllagret är så ISKALLA! Ha ha ha ha ha!

SS: Ja, då ber jag att få tacka för skjutsen.

C: Vad ska du göra nu?

SS: Jag ska bara rädda jorden från en rymdinvasion.

C: Jaha. Före eller efter fikat?

SS: Tja, vi kan väl ta en fika först.

C: Mot raggarmorsans café!

SS: Raggarmorsans café?

C: Ja, det ligger precis runt hörnet.


(Ljud av skramlande koppar och sorl)


C: Tjaba morsan! Nu är jag här igen!

Raggarmorsan: Tack för varningen.

C: Har ni nåt här som inte är rena rävgiftet?

RM: Jag vet inte, jag äter aldrig här.

C: Då tar jag två java.

SS: Jag tar också två java.

RM: Du måste gilla vårt kaffe.

C: Det suger.

RM: Jaså, igår tog du påtår sju gånger.

C: Jag gillar ert socker.

RM: Varför tar du åtta sockerbitar i varje kopp?

C: Det blir alldeles för sött med nio.

RM: Något annat?

C: Ja, men det står inte på menyn.

RM: Och det kommer det aldrig att göra. Du får nöja dig med kaffe.

C: Okej, utan grädde.

RM: Vi har ingen grädde.

C: Då tar jag kaffe utan mjölk.


SS: Ja, då måste jag vandra vidare. Trevligt att träffas.

C: Tyvärr kan jag inte säga detsamma. Ha ha ha ha ha.

SS: Ja, då går jag nu.

C: Kul att du kom, roligare att du gick. Ha ha ha ha ha.

SS: Hej då.

C: Hej då. Och allvarligt talat, lycka till med att rädda jorden! Här har du kardan.

Buttericks handskakare: BZZZZ!

SS: Oooäää!

C: Ha ha ha ha ha! Gick du på den lätta! JUDOSLAG!


(tystnad)


Röst: Jaha, Sven Svahn, välkommen till Icas fryslager, the home of cryonetics.

SS: Men det är ju DU! Just DU! Grrr... Jag borde ha förstått det!

R: Och du är här för att rädda en så överskattad sångerska som Amanda?

SS: Vad sa du?

R: Överskattad sångerska.

SS: Då hörde jag rätt första gången.

R: Nu ska jag döda dig på ett långsamt och krångligt sätt, för att ge dig en chans att övelerva... INTE! Jag ska döda dig snabbt och effektivt.

SS: Du kommer inte att klara dig. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte makt därmed. Det goda ska segra! Vi ska kämpa på havet, på stränderna, i luften och...

R: Spara dina krafter. Du kan behöva dem när du ska titta på när jag gör slut på din så kallade idol en gång för alla. Sedan ska jag döda dig.

SS: Hur kan du vara så ond?

R: Det började när Joakim Lindengren slutade göra serier om mig. Bortglömd, föraktad, förnedrad av alla. Platsade inte ens som seriefigur. Men jag ska hämnas! Det är jag som bestämmer, jag gör precis som jag vill. Ja, när mina utomjordiska vänner är på det humöret. De har varit schyssta, ställde upp med en kopia i form av rymdödla, så ingen skulle förstå att Amanda var kidnappad.


SS: Så det finns inga fler nedfrysta än Amanda här?

R: Det stämmer. Hon är unik! Ha ha ha ha !  The one and only! Men inte länge till. Med min transmogrifieringsstråle ska jag förvandla henne till en klon av Göran Fristorp!

SS: Nej, inte Göran Fristorp!

R: Plats på scen för Amanda Jenssen! 

SS: Åh nej, tre trallande rymdödlor kommer in med den djupfrysta Amanda! Hur ska detta sluta?

R: Avtäck transmogrifieringsstrålen! Starta nedräkningen!

SS: Men du...finns det inget som skulle kunna få dig att bli snäll igen?

R: Det skulle i så fall vara om jag fick bli seriefigur igen.

SS: Men du kan få bli seriefigur i en riktigt spännande berättelse om rymdödlor, med gästspel av Amanda Jenssen!

R: Varför skulle jag lita på dig?

SS: För att du är med i den berättelsen just nu!

R: Det har du rätt i. Okej, tina upp tjejen. Nu ska jag gå hem. Hej då.

  

---------------------------

DEL 3

AJ (Amanda Jenssen): Shit...det känns som om jag sovit...och kallt är det också...

SS: (Sven Svahn): Okej utomjordingar, nu kan ni återvända till den planet ni kommit från. Det är över.

HR (Högsta Rymdödlan): Alltså, om vi har suttit och åkt 37,000 ljusår så åker vi inte tillbaka bara sådär...

SS: Okej! Då gör jag köttfärs av er!

AJ: Av dom där torskarna? Kan vi inte göra upp på ett civiliserat sätt, civilisation mot civilisation liksom?

HR: Hur skulle det gå till?

AJ: Med en ordduell, ett gammalt hederligt battle. Vinner jag åker ni hem.

HR: Okej då.

AJ: Ni får ett frislag!

HR: Din morsa är så  fet så hennes porträtt är ett flygfoto!

AJ: Din morsa år så fet så hennes midja kallas Ekvatorn!

HR: Din morsa är så ful så om hon tittar i en spegel spricker glaset!

AJ: Din morsa är så ful så om hon går in i vedbon går sågbocken ut!

HR: Okej, du vann. En officer och gentleman håller sitt ord, så vi drar härifrån. Jaha, lika lång väg tillbaka...

AJ: Om ni skulle ha vägarna förbi någon gång kan ni ju alltid titta in!

SS: Tack för att du räddade jorden, Amanda!

AJ: A pleasure, my treasure!


-----------


SS: Amanda, du är en helt enastående kvinna. Får du många erbjudanden om äktenskap?

AJ: Den här veckan har jag bara fått 372 stycken.

SS: Jag måste ändå ställa mig i den kön. Det här låter kanske gammeldags romantiskt, men .... vill du bli min hustru? Ja, vi plockar naturligtvis ur diskmaskinen varannan gång!

AJ: Alltså...jag tycker väldigt bra om dig, men jag tror inte det skulle funka mellan oss.

SS: Är det åldern?

AJ: Neeej! Det är mig det är fel på.

SS: Vad har du för fel?

AJ: Jag färgar håret.

SS: Det gör inget. Ditt hår är så snyggt så man skulle kunna tro att det är en peruk!

AJ: Det är en peruk.

SS: Det skulle man aldrig kunna tro!

AJ: Jag biter på naglarna.

SS: Det finns lösnaglar.

AJ: Jag har löständer.

SS: Sånt händer. 

AJ: Jag är egentligen en glasögonorm.

SS: Det gör inget, jag är djurvän. (viskar för sig själv)  Vad är det hon håller på med?

AJ: Du behöver inte viska, jag är döv också.

SS: Det är bra, då slipper du höra alla dumheter folk säger.

AJ: Men jag är...JAG ÄR EN MAN!!!

SS: Ingen är perfekt.


-------------------


AJ: Jag vill inte gifta mig ännu, varken med dig eller någon annan. Capito?

SS: Okej, jag förstår vinken fast den var fin. Men jag kan väl åtminstone få bjuda dig på middag? Ingen dejt, bara middag?

AJ: Nej, tack.

SS: Jag har vegetarisk köttfärssås på burk!

AJ: Your place or mine?


-------------------


SS: Är det här du bor?

AJ: Ja, välkommen till Bondegatan 27!

SS: Vad mysigt du har det här!

AJ: Ja, men det är inte stort...11 kvadrat.

SS: Det är okej, man begriper lägenheten.

AJ: Det är indelat i ett allrum och...ja, det är ungefär vad det är.

SS: Har du haft inflyttningsfest?

AJ: Ja, alla från skivbolaget var här. Det var kul men trångt. Folk fick gå in och ut genom skorstenen.

SS: Hur gick det med dansen då?

AJ: Det var bara att glida omkring. Jag smorde in gästerna med oljan till salladsdressingen, så gick det ganska bra. Men marknadschefen är så rynkig, så han hade lite dåligt glid i rumban.

SS: Varför är han så rynkig?

AJ: Han blev skrämd av en valnöt när han var liten.

SS: Är det där gitarren du brukar mysa med? I ett snöre runt halsen?

AJ: Just det. Och denna Gibson SG fick jag av jultomten i år.

SS: Där står platinaskivan för Idol 2007!

AJ: Ja, denna är min första platinaskiva.

SS: Och sista.

AJ: Sista?

SS: Ja, i fortsättningen blir det bara diamantskivor.

AJ: Jag ska ha pasta någonstans, men jag kommer inte ihåg var jag lade den.

SS: Amanda, när jag ser in i dina ögon ser jag hela universum...

AJ: Bra, kan du se var pastan ligger?


-------------------------


SS: Smakade det bra?

AJ: Ja, det var jättegott. Du är så duktig! 

SS: Tack.

AJ: Du är verkligen bra på att öppna burkar!

SS: (stolt) Man gör så gott man kan. Det här var väl en lyckad dag?

AJ: Ja, det här gick väl ganska bra!

SS: Vi räddade jorden och du slapp bli en kopia av Göran Fristorp.

AJ: Ja, det var full pott!

SS: Bättre än så här kan det inte bli. Får jag fråga dig en sak?

AJ: Du får fråga vad som helst, men bara en enda fråga.

SS: Får jag verkligen fråga precis vad som helst?

AJ: Ja.


(Radion spelar Do You Love Me)


SS: Det där är för miljonerna där ute, som måste höra dig på radio. Jag sitter här med originalet.

AJ: Ska jag sjunga för dig?

SS: Närå, inte alls! Säj nå mååår!

AJ: Vad vill du höra?

SS: Kan du Min Soldat?

AJ: Min Soldat är en av Amanda Jenssens favoriter. Ulla Billquists eller Karin Juels version?

SS: Ulla Billquists. Oh boy, det här är som en dröm! Jag kan inte tro det är sant!

AJ: Okej, Sven Svahn - this one is for you:


(Kuplettbelysning, radio fade out, musik fade in.)


AJ: Min fästman har var moo-delejon, dääändy, charmör...


Väckarklockan: RRRRRRIIING!!!!


Jag: Jag visste det! Jag vaknar alltid när det börjar bli bra.


GG (Galne Gunnar): Jag är Sköna Helena, Sköna Helenas man. Galne Gunnar speaking. Hallelu..hallå!

J: (Jag): Kråkfarfar. Hej, det är Jag. Måste bara berätta att jag drömde om Amanda inatt!

GG: Oh boy, vilken toppendröm!

Jag: Jag förstod hela tiden att det var en dröm, i verkligheten bor hon på Bondegatan 26 och inte 27!

GG: Vem är det som bor på Bondegatan 26?

J: Amanda Jenssen, om namnet är bekant.

GG: Oh boy, då måste jag dit och ringa på. Vad står det på dörren?

J: "Här bor A. Jenssen".

GG: Tror du hon är hemma nu?

J: Ha ha, gick du på den lätta? Ha ha ha ha! Långnäsa!

GG: Du din...gamle skojare!

J: Ha ha ha ha ha!

GG: Ha ha ha ha!

J: High five!

GG: High five!


-------------------------------

DEL 4

Berättare: Ibland lämnar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) studion och går omkring som en vanlig människa på gatorna. Då kallar hon sig Miss Walker.


AJ (Amanda Jenssen): Shit...denna pågen känner jag.

DB: Tjena Amanda, är  du ute och rör på dig?

AJ: Jag heter Miss Walker.

DB: Försök inte Amanda, jag ser att det är du!

AJ: Nej, det är inte jag.


DB: Framför mig står en superstjärna.

AJ: Jag känner mig inte som en superstjärna och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

DB: Du uppträder på Globen och ligger etta på alla listor. Vad mer kräver du?

AJ: Tja...kanske en egen show på Carnegie Hall.

DB: Hur skulle den se ut?

AJ: Ett storband, Mormonkören, The Rockettes och Jultomten.

DB: Och i finalen?

AJ: Clas af Geijerstam och Göran Fristorp.

DB: Och efteråt bjuder du alla på mjölk och kakor.

AJ: Apropå mat, så börjar jag bli hungrig.

DB: Det ligger en Statoil där, vi går in på den.

AJ: Bara dom inte känner igen mig.

DB: Hur bär du dig åt för att inte bli igenkänd?

AJ: Alltså man måste hålla en låg profil. När Mr Walker går in på en bar och beställer mjölk sticker han ut. Man måste smälta in.


Statoilpersonal: Vad får det vara för vara? Eller snattar ni?

DB: Vi snattar inte. Vad gör ni med folk som snattar?

SP: Vi doppar dom i spilloljetunnan tills dom erkänner.

DB: Men om dom inte har snattat något då?

SP: Det gör inget, bara dom erkänner.

DB: Två bamsegrillare med stark senap och ketchup, stor extrasaltad pommes frites med mycket ketchup, dubbel räksallad och stor Joltcola.

SP: Och till damen?

AJ: Har ni något vegetariskt?

Alla på macken: Ha ha ha ha ha!

SP: Fröken har i alla fall humor.

AJ: Har ni något nyttigt, som man inte blir fet av?

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Är du Babben Larsson eller?

AJ: Nej, jag är Amanda Jenssen!

Alla: Ha ha ha ha ha!

AJ: Men det är hemligt.

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Försök inte, om du vore Amanda Jenssen skulle du inte vara så dum så du sade att du var det.

AJ: Vad smart av dig!

SP: (stolt) Man får inte vara dum, för då kan man bli statsminister i Sverige.

AJ: Jag tar potatismos och rostad lök.

SP: Rostad lök?

AJ: Rostad lök är en av Amanda Jenssens favoriter.

SP: Ni måste vara komiker. Erkänner ni?

AJ: Nej, er känner jag inte. Hur mycket är jag skyldig?

SP: Huset bjuder, vi uppskattar god underhållning på det här stället. 

AJ: Det fungerar varje gång.

DB: Du är as-asbra!

AJ: Tack, tack, tack.


DB: Hur är det på skivbolaget då?

AJ: Det är great.

DB: Jag funderar på att byta jobb. Tror du jag kan börja jobba hos er?

AJ: Nej, de behöver inga fler.

DB: Men jag gör så lite, så det skulle inte märkas.

AJ: Fast det är en grej på jobbet som är skum.

DB: Vadå?

AJ: Det är marknadschefen...

DB: Okej?

AJ: Han ser ut som marknadschefen, han pratar som marknadschefen, han går som marknadschefen...

DB: I min bok låter det helt normalt.

AJ: Men han är inte marknadschefen.

DB: Är marknadschefen inte marknadschefen?

AJ: Yes box. Helt rätt uppfattat.

DB: Men det är ju skumt!

AJ: Ja, jag sade ju att det var en skum grej.

DB: Har han gjort något konstigt?

AJ: Igår hade han med sig en elefant till jobbet.

DB: En elefant?

AJ: Ja, han hade satt fast en kontakt i svansen och påstod att det var en dammsugare, Volta Bolero 1997 års modell.

DB: Hur kunde du se att det var en elefant?

AJ: Jo, han hade gjort ett stort misstag. Han hade använt en ojordad kontakt fast Volta Bolero 1997 års modell alltid har jordad kontakt.

DB: Det var observant av dig!

AJ: Förresten, håll ögonen öppna imorgon!

DB: Varför det?

AJ: Annars ser du ingenting.


DB: Vem är han där med teleobjektivet, han ser skum ut? Det kanske är en paparazzi!

AJ: Men det är ju Sven Svahn, som räddade mig när jag var nedfryst, med sin stjärnkikare!

SS (Sven Svahn): Tjena Amanda!

AJ: Tjena Mars!

SS: Har du sett några slemmiga ödlor idag?

AJ: Nej, min herre är den förste.

SS: Ha ha ha ha ha. Jag älskar din humor.

AJ: Några UFO.n på ingående?

SS: Nej, UFO-aktiviteten är relativt låg för tillfället.

AJ: Vi kanske skrämde iväg dem?

SS: Ja, man kan alltid hoppas det.

AJ: Daniel, säg att det det är du som är Daniel!

DB: Det är du som är Daniel.

SS: Angenämt.

DB: Ann Genämt? Då kanske du är släkt med Sven Genämt från Vagnhärad?

AJ: Sluta nu, innan någon skrattar ihjäl sig.

DB: Sven, vet du vad det är för skillnad på statsministern och en slemmig ödla från yttre världsrymden?

SS: Nej.

DB: Vad tror du statsministern tycker om det?

SS: Ha ha ha ha ha

DB: Man kan hyra oss till barnkalas också.

Sens moral: You toucha my 'manda - I smasha your face!
Tack till alla referenser, som mina bildade och världsvana läsare säkert hittat i texten!

SLUT I RUTAN


As-asbra att idoljuryn slutar!

Idol utan Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) är som en kärlek förutan kyss, som en seglare utan kryss. Därför går en epok i graven, när idoljuryn nu sover den stora sömnen, men juryn lever i våra hjärtan. För evigt och med en glycerintår på kinden ska vi minnas deras odödliga uttryck som "otippat värre", "jag blev lite kär" och framförallt senmodernitetens nya inneuttryck "as-asbra".


Två blondiner i Globen var den optimala finalen och allt annat kommer bara att kännas som bleka kopior och nostalgi. Med recensioner som "För mig är du allt som en stjärna kan vara", "Det är mirakel det du gör på scenen" och "Framför mig står en superstjärna" utnyttjade juryn mediaformen till den yttersta gränsen. Idol bygger på drömmen att få se en superstjärna födas i direktsändning - och nu är den drömmen uppfylld.


Bättre än så här kan det inte bli, nej det var full pott! Fler stående ovationer och hallelujahmoments skulle bara bli pinsamt. Därför sörjer vi inte att idol-som-vi-känner-det nu är över. Man ska sluta när man står på topp och i min bok är juryns beslut jätte-jätte-jättebra.


Läs aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1920534.ab

Hallelujah! Praise the Lord!

Amanda Jenssen Senmodern Superstar

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) tycks nästan vara född till superstar. När Wyclef Jean hälsade på hos Amanda, Marie och Andreas, märktes detta tydligt. Till saken hör att Amandas konkurrenter var de bästa av de bästa i landet, utvalda bland tusentals sökande. Ändå distanserade Amanda dem med ljusår.


Marie och Andreas trodde inte sina ögon och var tvungna att kolla två gånger, för att se om det verkligen var Wyclef i dörren. Amanda var cool, världsvan, representativ och strålande vacker. Självklart satt hon på hedersgästens högra sida (som bordsdam), både på hotellrummet och i bilen. De båda andra deltagarna var fascinerade av Wyclef, Wyclef var fascinerad av Amanda och Amanda var... Amanda.


I en pålagd kommentar säger Amanda att hon aldrig tidigare i sitt liv åkt limousine, ändå verkar det som om hon inte gjort något annat. Med champagneglaset i ett vant grepp förkroppsligar hon begreppet glamour. När hon kliver ur bilen och möts av en skur fotoblixtar är det en superstjärna, som gör entré.


Ännu tydligare blir det när de tävlande ska hålla tal och be tittarna ta dem till Globen. Marie börjar gråta, Andreas gör ett gott försök. Amanda levererar en oförglömlig föreställning:


-Okej. Hej kära folket och publiken. Det jag kan säga är att den här låten vill jag dedikera till alla som har trott på mig genom den här tävlingen. Och tror på mig fortfarande. För det är så stort så jag inte kan riktigt prata om det utan att det blir helt - ja ni vet. Om ni tar mig till Globen ikväll så lovar jag att göra mitt allra bästa för att bjuda på en riktigt, riktigt bra show. Så tack för att ni finns och allt sånt.


AMANDA SOM SENMODERNT FENOMEN


Moderniteten varade från slutet av 1800-talet och sammanfaller i princip med industrialismen. Ungefär när Sovjet kollapsade gick vi in i en ny tid, som kan kallas senmoderniteten, även om kärt barn har många namn. Senmoderniteten bygger mer på media och individualism, än modernitetens industri och kollektiv. I senmoderniteten kan alla (i vår del av världen) i princip bli stjärnor. (Men inte samtidigt!) Internet, mobiltelefoni samt kommersiell teve och radio är för de flesta grunden för vardagslivet. (Det kanske rentav stämmer på dig som läser det här?)


Skolans utmaning är att lära eleverna sälja sig själva, samarbeta med andra och tala inför publik. Kunskap typ "när dog Karl XII" kan vem som helst googla fram på ett par sekunder och datorerna är lika bra på matematiska beräkningar. Näringslivets utmaning är att sälja tjänster, upplevelser och underhållning. Vår del av världen kan knappast längre konkurrera med låglöneländer när det gäller industriell produktion. Individens utmaning är att sälja sig själv i alla lägen. En studentmössa eller ingenjörsring är inte, som på farfars tid, en garanti för en livslång karriär. Senmoderniteten ställer höga krav, men öppnar samtidigt nästan obegränsade möjligheter för var och en. Gamla betyg och meriter blir mer och mer ointressanta, det som verkligen räknas är vad man åstadkommit de senaste fem åren. En bekant till mig flydde från ett krig och fick inte med sig sina betyg. Han frågade sin svenska lärare vad han skulle göra. -Hur gamla var betygen? -Sju år. -Glöm dem, ingen kommer att vilja se något så gammalt. Gamla synder förlåts, men samtidigt gäller det att komma igen och vara as-asbra hela tiden. Man kan inte längre leva på gamla prestationer.


Amanda är en perfekt illustration av senmodernitetens villkor. Som tur var nöjde hon sig inte med att gå en musikutbildning och sedan söka lediga platser som sångerska. Hon lade upp sin musik på myspace, deltog i musiktävlingar och gick till fotografen för att ta välstajlade promotionfoton av sig själv. Sedan hamnade hon i kändisfabriken Idol. Resten är som man säger historia.


Om man ska ha Amanda som föredöme i senmoderniteten, så finns det några intressanta egenskaper att ta fasta på. Visa vad du går för, tro på dig själv, prova alla tänkbara vägar och strunta i alla misslyckanden. Det värsta som kan hända är att ingen reagerar, men om man inte vågar försöka är det helt säkert att ingen reagerar. Talang är en fördel, men talang säljer inte sig själv. Amandas taktik var att hitta konkurrensfördelar, sin unika stil och röst, samt använda dessa tillgångar på ett dödsföraktande sätt. Därigenom skilde hon sig från mängden och kunde konkurrera bort internationella superstjärnor och svenska veteraner från topplistorna. En lektion i senmodernitetens ljusa sida, om hur en (nåja) helt vanlig tonårstjej kan uppfylla sina drömmar. För någon kan drömmen vara en internationell karriär, för någon annan att slippa jobba och kunna gå ut med hunden så mycket som möjligt. Drömmarna varierar, men senmodernitetens spelregler är som de är.

   

JAG MÖTTE LASSIE


Hur är det att träffa en superstar privat? Fråga mig, jag vet. Till min stora glädje träffade jag nämligen Amanda inatt. Jag hade varit på en fest med Amanda och annat folk. Sedan sov jag i ett litet rum uppe på vinden och på morgonen gick jag ner till själva lägenheten där vi var.  I den stora hallen stod en säng och där låg Amanda. -Åååh, vad jag är trött, sade hon. Det fanns en annan tjej, som varit på festen, där också. Jag hade fått en fläck på min tröja och gick till köket och blötte hörnet på en handduk. Sedan stod jag i hallen och försökte gnida bort fläcken, med den sovande (eller väldigt trötta) Amanda några meter bort.


-Det här är ju fantastiskt, att få träffa henne privat, tänkte jag. Ingen kommer att tro mig, men det skulle kännas fånigt att fotografera mig med henne eller be om en autograf, nu när jag känner henne. Sedan skulle jag byta till rena kläder och gick upp två våningar. I en korridor fanns en papperskasse med herrkläder, jag hoppades att någon storlek skulle passa mig. En tjej kom upp, som också var ute efter kläder. -Kassen med damkläder finns en trappa ner, sade jag och hon gick iväg. Jag bytte aldrig kläder, utan gick ut istället. Då kom jag ut i en stor galleria full med folk.


"Om något verkar för bra för att vara sant, så är det troligen för bra för att vara sant." Den här gången stämde denna föga senmoderna princip och jag vaknade ur min dröm.


Det finns säkert ett viktigt budskap i drömmen, andlig vägledning från det kollektivt undermedvetna, men detta budskap överlåter jag åt mina läsare att försöka tolka!

Ha det gött!

  


Amanda Jenssen i "Månsken över Texas" del 2

Galne Gunnar & Jag presenterar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i "Månsken över Texas" del 2.


Berättaren: Alltså Peggy Sues mormors ex-snubbe åkte till månen liksom & Peggy Sue skulle åka till Globen innan 2007 var slut. Sen ville Clabbe att hon skulle vara med i Idol och då gick hon typ vidare till kvalveckan eller kvartsfinalen eller vad det hette. Typ direktsändning alltså. Men först hoppar vi framåt i tiden för en flashback från Stureplan februari 2008. Klart som korvspad, eller hur? Bra, då fortsätter vi!



AMANDA JENSSEN I

"MÅNSKEN ÖVER TEXAS"

Del 2


 

Personer:


Robert E. Lee - Peggy Sues äldre storebror

Stonewall Jackson - Peggy Sues yngre storebror

Old Black Joe - Juryordförande

Aunt Jemima - Jurymedlem

Onkel Tom - Jurymedlem

Sue Ellen - Programledare

Bruce Lee - Peggy Sues designer och kostymör

Jesse James - President i stans farligaste MC-klubb

komikerparet Claes af Geijerstam & Magnus Uggla medverkar som sig själva

...samt ett exklusivt framträdande av HKH Prins Carl-Philip


(Ljud av trafik och sorl)


Peggy Sue: Mycket folk på stan ikväll. Eller byst me pipel som dom säger här.

Stonewall Jackson: Ja, det här är lite annat än domusparkeringen hemma i Lund.

PS: Hälften är kriminella, beväpnade, påtända eller försöksutskrivna.

SJ: Och resten?

PS: De är bara kändiskåta. Här kommer en som motsvarar alla fem kategorierna.

Idiot: Skaru med hem, Peggy Sue?

SJ: Vad vill du uppnå, glasögonorm?

I: Käften, reservdansk!

SJ: Vad kallade du mig?

I: Reservdansk.

SJ: Bra, då hörde jag rätt första gången.

PS: Gå vilse kryp, jag är inte intresserad.

SJ: Får du in skychannel i dom där brillorna?

I: Tja...just nu ser jag en idiot.

SJ: Jaså, är det spegelglas?

I: Kom igen Peggy Sue, du behöver en riktig karl som jag!

PS: Din morsa är så fet, så när hon ska åka över med danmarksfärjan måste de ta henne i två omgångar!

I: Nu måste jag gå, jag ska dejta Carola. Hej då!


PS: Ja du Jackson, det är en hård stad. Apropå hård, där kommer Jesse James, president i stans farligaste MC-klubb. Vad du än gör, så säg inget olämpligt till honom!

SJ: Självklart inte, syrran!

Jesse James: Tjena Peggy Sue!

PS: Halloj Jesse! Long time no C.

SJ: Är det sant att alla med stor motorcykel har liten...

PS: ... respekt för lagen?

JJ: Liten respekt för lagen? WDCC!

SJ: Vad betyder det där WC?

JJ: We Don't Call Cops.

SJ: Vad innebär det rent konkret?

JJ: You toucha my bike, I smasha your face! Capito?

SJ: Jag tror jag hajar.

JJ: Peggy Sue, om du kommer förbi min studio ska du få en gratis tatuering. Vad sägs om en svart-vit katt?

PS: Åh, vad snäll du är Jesse. En svart-vit katt låter great!

JJ: Om någon snubbe är dum mot dig är det bara att säga till mig. Jag garanterar att han aldrig gör om det.

PS: Tack, det ska jag komma ihåg!

JJ: Sköt om dig, Peggy Sue!

PS: Ha det gött!

SJ: Han var ju riktigt trevlig.

PS: Ja, Jesse är schysst. Men här kommer en mindre schysst typ. Idiot på ingående!

Idiot: Om du följer med hem Peggy Sue, så ska jag dricka hallonsoda ur dina skor!

SJ: You toucha my siz, I smasha your face! Capito?

I: Jag måste gå, jag ska träffa Runar och Dr Alban!

PS: Du lär dig snabbt, brorsan!

SJ: Tack syrran! Man gör så gott man kan.


Magnus Uggla: Är det inte Peggy Sue och brorsan? Jag trodde det var Anita och Televinken!

PS: Ha, ha. Är det inte Magnus Uggla och Claes af Geijerstam? Jag trodde det var Humle och Dumle! 

MU: Jag heter Magnus.

Claes af Geijerstam: Och jag heter Clabbe.

MU: Varje vecka träffas vi.

CAG: I Kapten Peggys skafferi!

PS: Ni två borde satsa på underhållningsbranschen. Någon framgång i köerna ikväll?

MU: Nej, dörrsluskarna verkar inte gilla mig.

CAG: Och då kommer inte jag heller in.

PS: Vad säger de då?

MU: Du är för ung. Och dessutom luktar du sprit. Så ta din skitiga Clabbe och försvinn.

CAG: Så vi drar iväg ner till nästa plejs på stan. Men det är samma sång även där.

PS: Det låter jättejobbigt.

MU: Man vänjer sig. Hejdå, nu ska vi gå och bli portförbjudna på Big Burger.

CAG: Det är enda stället där vi fortfarande kommer in.

PS: Hejdå killar! Sitt inte uppe och uggla hela natten!

MU: Ajöss och tack för oss.

CAG: Moss, moss.


SJ: Då var vi av med dom. Kolla, är det inte Prins Carl-Philip som kommer!

Prins Carl-Philip: God afton, Peggy Sue. Jag undrade just vart himlens alla stjärnor tagit vägen, men nu ser jag att de finns i Era ögon.

PS: Tack Prinsen, det var mysigt sagt. Hur är det på jobbet då?

PCP: Det är bra, frånsett alla dåliga vitsar man får höra hela tiden.

PS: Som vadå?

PCP: Prinskorv, må som en prins, roa sig kungligt och inte minst "blir du en groda om jag kysser dig".

PS: Det måste vara irriterande i längden.

PCP: Det hör till jobbet, man vänjer sig.

PS: Då får jag önska Prinsen en trevlig kväll.

PCP: Tack.

Paparazzi: Vem är det som står bredvid Peggy Sue? Hallå, är du hennes nya kille? Kom tillbaka!


SJ: Du har verkligen blivit känd.

PS: Ja, jag trodde jag hade fått mina fifteen minutes i höstas, men det verkar bara bli mer och mer.

SJ: Det är du värd, jag är verkligen stolt över dig.

PS: Och jag är så stolt över dig. Ja, man ser mycket känt folk i den här stan.

SJ: Det stämmer, är det inte Lennart Hyland som går där borta? 

PS: Nej, Lennart Hyland är död.

SJ: Det är han inte, han rör ju på sig!

PS: Ja, du Jackson...

SJ: I morse blev jag serverad av Elvis Presley på Big Burger.

PS: Nej, Elvis Presley är död.

Robert E. Lee: Det är han inte, han lever i våra hjärtan.

PS: Brorsan! Ge mig en kram!

REL: Kram är begärd och ska verkställas.

PS: Men man ska inte fastna i kramstadiet.

REL: Bra, då brottas vi. Judokast!

PS: Fusk! Jag har högklackade skor jag...

SJ: ... ramlar omkull.

REL: För några månader sedan hade jag aldrig trott att jag skulle ligga i rännstenen på Stureplan och brottas med en superstjärna.

SJ: Och jag hade aldrig trott att jag skulle stå bredvid.

PS: Ja, det är nästan overkligt. Jag minns så väl när jag skulle göra mitt första framträdande i direktsändning. Det var en regnig dag i september... 


(Signaturmelodin till Idol 2007)


Bruce Lee: Okej Peggy Sue, får jag känna lite hur klänningen sitter i midjan...

Stonewall Jackson: Tafsa inte på min lillasyster, din långhårige grobian!

Peggy Sue: Men Stonewall, det är ingen långhårig grobian, det är min kostymör Bruce Lee.

SJ: Ursäkta mig, jag missförstod situationen. Stonewall Jackson, angenämt.

BL: Bruce Lee. Nöjet är helt på min sida. Din syster kan bli hur ball som helst. Hon är rockig. Hon är glammig. Hon är cool och söt och...

SJ: Ödmjuk?

BL: Just det, ödmjuk.

PS: Jag funderar på att klä mig som en swingsångeska från 1942.

BL: Det viktiga är att kläderna uttrycker dig som du är och inte någon swingimage. Du ska känna dig uppklädd, inte utklädd. Kläderna ska vara du, eftersom du ska representera dig själv på scenen.

PS: Men jag är en swingsångerska från 1942 innerst inne.

BL: Bra, då går vi till 40-talsavdelningen. Vad ska du "chonga" för låt? Swing it magistern?

PS: Nej, jag har funderat på Min Soldat, men kanske ska jag ta en mindre känd låt, som i princip varken unga eller gamla har hört. Jag tror att Dream a little dream of me kan bli bra.

BL: Ja, den blir säkert cool.

SJ: Har du sjungit den med farsan och hans polare, mer kända som Lee Halvard Oswald and his Texas Rangers feat Peggy Sue?

PS: Nej, men jag har ju två dar på mig att lära mig låten, skapa min scenkaraktär, utveckla min sångröst, lära mig förföra kameran, bygga mitt varumärke samt förnya hela idolkonceptet.

SJ: Vad gör du om du blir klar tidigare?

PS: Då spelar jag lite gitarr och myser med mig själv.

SJ: Kan vi inte spela tevespel?

PS: Jo, om jag får ha machinegun. Men det är en sak till. Jag vill inte bara "chonga" som en stjärna, jag vill prata som en stjärna också.

SJ: Men det gör du ju redan. Hur känns det att ha så bra verbal förmåga?

PS: Det känns... det känns... det känns liksom, alltså det här är helt otydligt, men jag menar att det liksom, alltså känns typ..liksom...alltså liksom så känns det typ som om...alltså som om...Liksom.

SJ: Liksom vadå?

PS: Ha ha ha ha!

Alla: Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!


Sue Ellen: Ja, här sitter du med röd klänning och rött läppstift. Rött är kärlekens färg...Old Black Joe blev ju lite kär i dig förra gången du sjöng.

Peggy Sue: Ja.

SE: Blev du kär...blev du kär i honom?

PS: Jag tycker väldigt mycket om Old Black Joe men jag vet inte om det skulle funka mellan oss.

SE: Är det åldern, eller?

PS: Neeeej!

SE: Det är inte det?

PS: Nej, det är mig det är fel på. Det är inte han.

SE: Naaaaw, vad du är gullig! Jag hoppas det blir jättemycket mera kärlek mellan Old Black Joe och Peggy Sue. Dags för Peggy Sue med sin alldeles egna röst i Dream a little dream.


(Swingmusik fade in. Kuplettbelysning.)


PS: (sjunger) Stars shining bright above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Say nighty-night and kiss me
Just hold me tight and tell me you'll miss me
While I'm alone and blue as can be
Dream a little dream of me

Stars fading but I linger on dear
Still craving your kiss
I'm longin' to linger till dawn dear
Just saying this

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

(trombonsolo)

Stars shining up above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

Yes, dream a little dream of me


SE: Peggy Sue med Dream a little dream. Onkel Tom, känner du kärlek?

Onkel Tom: Massor! Ibland...

SE: Tänk på vad du säger nu, Onkel Tom! Du skapar tevehistoria. Populärkulturen kommer aldrig mer att bli sig lik. Kommande generationer ska citera det du säger nu. Ett bevingat ord föds. Kort sagt: Tänk dig extremt noga för innan du öppnar pajhålet. Nå, vad säger du?

OT: Du är...klämmig, nej...käck, nej...alla tiders, nej...Nu vet jag. Är ni beredda? Nu kommer det?

SE: Shoot man, shoot!

OT: Du är as-asbra.


Sue Ellen: Okej, vad säger juryns jury om det uttalandet?

Claes af Geijerstam: Det var skandalöst! Här går juryn verkligen på tomgång. Hur kan juryn som vanligt ge medelmåttiga betyg åt en så underskattad artist som PEGGY SUE? Det svängde idag också och hon har kastat pärlor åt svin i för många program. Onkel Tom brukar alltid köra med sitt as-asbra och det var ju förutsägbart. Men att Aunt Jemima inte har reagerat tidigare och ropat "Halleluja!", det måste bero på att hon sitter för nära högtalarna där nere kanske, jag vet inte. Old Black Joe som juryordförande borde se till att Peggy Sue får den geniförklaring hon förtjänar. Skåpmat!


Berättaren: Ja, så gick det till när Peggy Sue erövrade juryn, juryns jury, publiken, tevetittarna och en plats i musikens Hall of Fame. Allt i direktsänd television. Kommer Peggy Sue att sjunga och spela i Globen innan året är slut? Kommer hon att ligga etta på listorna? Kommer hon att bli kidnappad av ödlor från yttre världsrymden? Fråga inte mig, men missa inte nästa avsnitt av "Månsken över Texas".

  


Att nörda in på Amanda Jenssen

Igår framförde jag vissa misstankar om att Hänt Extra använt en arkivbild på Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) och Idol-Daniel. Det är helt okej att använda arkivbilder på kändisar, men det här var inte en sådan. På den här bilden har Amanda knallrött läppstift, på efterfesten hade hon beigerosa. Men det kan förstås inte uteslutas att CIA, FBI eller ABF photoshoppat bilden... I samma tidning lämnar Runar den viktiga upplysningen att hans ni-vet-vad inte alls är 28 cm lång. Nähä, den kanske är 29 cm. Dessutom refereras det hemska ryktet att Prinsessan Madeleine skaffat silikonbröst. Vem sade att kändistidningar är tråkiga?


And now for something completely different. Är det verkligen tillåtet att sitta och jämföra läppstiftsnyanser, medan man dricker frukost (Möllers Lyxmocka) på lördagsförmiddagen? Hur mycket får man nörda in på Amanda? Frågan måste utvidgas till: Hur mycket får man nörda in på något? Låt mig belysa ämnet med ett roligt minne från min skoltid.


ETT UFO GÖR ENTRÉ


Syo-konsulenten och jag diskuterade gymnasieval och jag sade vänligt: -Egentligen spelar det ingen roll vilket ämne man studerar. Om man tittar tillräckligt djupt in i något ser man hela universum. Han backade instinktivt en decimeter och stirrade på mig som om jag varit en ödla från yttre världsrymden. Sedan snackade inte syo-konsulenten med mig på två veckor - så jag funderade på att säga om det.


Allvarligt talat, så sade jag det med en stor glimt i ögat, men det ligger ändå något i konceptet. Det viktigaste är kanske inte vilket intresse man har, utan att man använder hjärnan och blir bra på något. Det fins ingen värdelös kunskap. Ju mer man kan (om vad som helst), desto lättare är det att lära sig nya saker. Den fysiologiska förklaringen är att ny kunskap består av nya nervtrådar (axoner) mellan hjärncellerna. Ju fler sådana trådar det redan finns, desto lättare är det att haka på nya i nätverket. Den dag man slutar lära sig nya saker är början till slutet för hjärnan och därmed även för människan-som-vi-känner-den.


USE IT OR LOOSE IT


Det är en fördom att man bara kan nörda in på nördiga saker. Okej, det är lätt att nörda in på filmer som Rymdinvasion i Lappland, men man kan minst lika lätt fastna i analyser av den finaste finkultur som Ingmar Bergmans Persona. Vad är det för fel på att göra en sak ordentligt och bli riktigt bra på något? Måste man göra saker halvdant och oengagerat, för att kunna säga att det inte var ett seriöst försök, om man får kritik? Om folk kan doktorera på sjögurkors matsmältning, så kan man väl försöka bli expert på kulturfenomenet Amanda Jenssen? Om jag får svara på min egen fråga, så är svaret ja.


Några som delar denna uppfattning gymnastiserar sina hjärnor med att analysera Amanda Jenssens egna låttexter och försöka lösa diverse mysterier med anknytning till den blonda vokalisten. Andra utvecklar sin verbala förmåga, genom att skriva noveller om henne. Man kan spela äventyrsspel, knäcka kopieringsskydd eller lösa korsord istället, men smaken är ju olika. Apropå nörderi så vill jag passa på att rekommendera den privata hemsidan för 78-varvare, som jag länkar till på bloggens förstasida. En entusiast har lagt ner ett ofattbart arbete på att reda ut den svenska skivproduktionen före 1960. Man kan tex lätt se att det inte alls var som jag drömde, att Lisbet Bodin gjort en version av Min Soldat 1940. Naturligtvis var det Karin Juel och ingen annan. Skivmärke och artikelnummer får man på köpet! En sådan sajt representerar ett livsverk och jag hoppas att ägaren säkerhetskopierat databaserna, på en annan server med ett annat konto. För oss och för kommande generationer.


AMANDA PÅ NÄTET


För att återgå till Amanda, så finns det två amandasajter jag särskilt vill rekommendera för tillfället. Den första är Fanglobe http://www.amandajenssen.com/, som börjar växa till något av en guldgruva. Här finns tips om tidningsartiklar, bilder, klipp, intervjuer, framträdanden och tusen andra saker i forumets diskussioner. Dessutom håller det på att utvecklas en amandalogisk forskning, som kan bli riktigt intressant såsmåningom. Forumet växer för varje dag just nu och det är alltid ett antal inloggade.


En nystartad sajt är http://www.amandaism.se/ , möjligen inspirerad av Elvis-kyrkan. Det framgår inte vem eller vad som ligger bakom, men en enda detalj får mig att köpa den till 100%. Det står nämligen att den är as-as-inofficiell. I min bok är sådant jätte-jättebra!

  

AMANDA JENSSEN SUPERSTAR


Om någon funderar på huruvida Amanda Jenssen är en superstar, så torde den här bilden (promotion material) skingra alla tvivel en gång för alla. Cheeeeeeezus!!!!!!


http://www.grammis.se/press/bild/grammis02.jpg 


Ha det great!

Amanda Jenssen på premiär

Enligt tidningen Hänt Extra var Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) på premiären av Dr Jekyll och Mr Hyde, på Chinateatern i Stockholm. I hennes sällskap var idoldeltagaren Daniel. Samma bild finns på tidningens omslag, men då i samband med en artikel om det påstådda förhållandet mellan Amanda och Daniel. Olika källor uttalar sig om Daniel, men det verkar som om det åtminstone inte existerar någon allvarlig romans. Amanda har tidigare inte velat kommentera affären, men ska ha sagt att Daniel inte är hennes typ. Att romansryktena dammas av beror naturligtvis på att paret gick på premiären tillsammans och därigenom enligt förstasidans rubrik visade sin kärlek öppet. Ja, alla får väl tro vad de vill! Till Andy Warhol-premiären (vernissagen) nyligen, kom Amanda med sin yngre storebror Jens. Bevisligen anses Amandas närvaro ge kulturella händelser lite extra stjärnglans.


På bilden har Amanda samma frisyr som i Globen och klänningen som skymtar under jackan är misstänkt lik den hon hade på efterfesten. Jag får för ett ögonblick en märklig känsla av att det är en gammal bild, men det är säkert bara inbillning. Hon kan ju ha samma frisyr och en liknande klänning flera gånger i livet. Denna bild kvalificerar sig ändå för att arkiveras under "MM" som Möjligt Mysterium.


Jag tycker det är lite gulligt med artiklar av den här typen, precis som när Se & Hör skrev på förstasidan att Amanda skulle ha barn. (Det skulle hon, någon gång längre fram i livet.)  Jag hoppas Amanda tycker likadant. Dessbättre har hon ju sluppit den förföljelse som faktiskt drabbar både svenska och internationella stjärnor. Förr fick överviktiga kändisar kritik, nu är det standard med några underviktiga kändisar i varje nummer. Å andra sidan så tiger hälsan still och goda nyheter är inga nyheter. Vi som trots allt (i rent studiesyfte) köper tidningarna någon gång skapar efterfrågan och kan inte gärna klaga på denna typ av journalistik. Och visst kan verklighetens såpor ibland överträffa diktens.


Vilken låt vill man höra Amanda sjunga? Min favorit alla kategorier är Min soldat, den skulle passa hennes röst helt perfekt. Den senaste tiden har jag haft Amanda sjungande Buddy Hollys monsterhit Peggy Sue i huvudet. Först verkar det vara helt fel låt, men hon skulle nog kunna göra något av den. Pretty, pretty, pretty. pretty PÄÄÄÄGGY Sue... Å andra sidan kan man nog med lite envishet tänka sig (visualisera) Amanda sjunga nästan vad som helst. Finns det något man inte vill höra henne sjunga? Tja, kanske viss opera och en del raplåtar, men man ska aldrig säga aldrig. Hon gjorde ju en riktigt fin version av idoljuryns utmaning No One. På Amandas Fanglobe har besökarna röstat fram dessa gamla idollåtar, som de skulle vilja ha med på en kommande skiva:


1. Hallelujah 52,2%

2. Suspicious Minds 19,8%

3. Baby can I hold you tonight 7,7%

4. No One 6,7%

5. I'm just a girl 3,1%

6. Don't hate on me 2,7%

7. Tainted love 2,3%

8. Born to run 1,7%

9. You really got me 1,3 %

10. Disco inferno 1,2 %

11. Love Fool 1,1%


Som synes är Hallelujah i en klass för sig, med över hälften av alla röster. Sedan kommer Suspicious Minds med en femtedel. Sedan kommer resten i intervallet 1..8 %.


Suspicious Minds är ett fantastiskt shownummer, som knockar det mesta. Amandas version av Suspicious Minds har för alltid gett begreppet "sensuell" ett ansikte. Efter en del trevande försök i tidigare nummer, hade hon här uppnått en fulländad förmåga att sluka kameran och publiken med blicken. Hennes mörkblå ögon blir svarta hål, som suger i sig hela universum. Något liknande hade aldrig setts i en svensk talangjakt och gospelkvällen är en blivande klassiker, precis som när fyra långhåriga pojkar från Liverpool uppträdde i teveprogrammet Drop-In. Åtminstone enligt myten spelade de som förband till den svenska dansorkestern Telstars.


Efter den artistiska uppvisningen med Suspicious Minds, undrade man om Amanda verkligen skulle kunna överträffa sig själv. Hallelujah är märklig performancekonst, med en känslosamhet och sårbarhet som inte är av denna världen. När Amanda går ner på knä och kramar sig själv, ser hon ut som en liten frusen och våt sparvunge. Sedan reser hon sig och lyckas på något sätt triumfera mot slutet, allt medan jury, publik och tevetittare gråter som besatta. Jag erkänner gärna att mina tårar forsade och först efter ett tiotal repriser började jag känna mig någotsånär normal igen. Nästa dag läste jag på idolsajten att många haft liknande upplevelser, både kvinnor och män i alla åldrar. Var det någon som sade att bra konst ska beröra?


Det var en härlig tid, när man fick ett eller två nya nummer med Amanda varje fredag. Nu får man nöja sig med dansande svinaherdar, men sånt är livet. Dessbättre arbetar ju Amanda et al på heltid, för att slå världen med häpnad via nya låtar, album, videor och scenshower. Under tiden står den första och enda singeln på ständig repeat i slott och koja. När abstinensen blir för svår, finns det trots allt (redan) en hel del amandamaterial förevigat genom videons magi, för oss och för kommande generationer.


Galne Gunnar är pappaledig och har fullt upp med blöjbyten och avundsjuka storasyskon just nu, så vi har ställt in vår traditionella frossa i loppmarknadsmusik den här fredagen. Men det är kanske lika bra det. Istället för att lyssna på Pekkas Ljud-jakt ska jag sträcka ut mig på soffan med hackerwasser (koncentrat till cocacola-automat, blandat med sockerdricka till angenäm styrka och smak), lågprischips med extra mycket fett och salt, samt en bunt amandavideor. Kan livet bli bättre än så? Ha det great!


Amanda Jenssen i "Månsken över Texas"

Galne Gunnar & Jag presenterar: Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i "Månsken över Texas" del 1


PROLOG


Berättare: En krogkö vid Stureplan, Stockholm, Sweden februari 2008. Kändisarna trängs i kön för att få komma in genom Sankte Perres pärleport.


Magnus Uggla: Släpp in mig, jag är känd!

Dörrvakt: Sorry, du kommer försent!

MU: Vadå, klockan är knappt elva.

DV: Du kommer tjugo år försent.

Claes af Geijerstam: Släpp in mig! Jag är känd!

DV: Hörrni, det är fullt här ikväll. Ingen mer kommer in. Ni som står i kön kan gå någon annanstans. Absolut ingen kommer att bli insläppt. Capito?

CAG: Om Peggy Sue kommer, finns det inte plats för henne då?

DV: Jo, det finns det naturligtvis.

CAG: Bra, då kan jag ta hennes plats. Hon kommer inte.

Alla i kön: Ha ha ha ha ha!

DV: Mycket lustigt.

Peggy Sue: Hej!

(Ett sus går genom folkmassan.)

DV: Åh, en ära Peggy Sue! Vill Ni verkligen hedra vårt enkla etablissemang med Er närvaro? Stig på! Stig på! Vänta, jag ska hålla upp dörren för er! Varsågod! Välkommen! Åh Peggy Sue, är det verkligen Ni? Kom in i värmen!

MU: Dörrslusk! IQ!

CAG: Akta dig, bugar du djupare slår du pannan i trottoaren!

Vaktchefen: Flytta på er, B-kändisar! Vi har en ARTIST på ingående! Peggy Sue walking! Peggy Sue walking!


Klubbägaren: Godafton, Peggy Sue! En mycket stor ära! Får vi bjuda på något att dricka? Dom Perignon 1957, en bra årgång. Liksom Ni själv, om Ni tillåter, he he. The best for the best. Ett bord vid scenen eller VIP-rummet? Får jag ta er hatt och kappa? Får jag bjuda er min arm?

PS: Nej tack, jag är vegetarian.

Alla: Ha ha ha ha ha!

KÄ: Ett utsökt skämt, Peggy Sue! Jo...Kungen bad mig att presentera honom för Er. Är det okej? Kanske senare? Först bjuder huset på champagne och kaviar. Hur mycket kaviar vill Ni ha?

PS: Äh, ta in hela tuben... Ja, jag skämtar naturligtvis.

Alla: Ha ha ha ha ha ha ha ha!

KÄ: Tack för att Ni valde att komma just till oss. Tack, tack, tack, tack!

PS: A pleasure, my treasure!


Berättaren: Hur har Peggy Sue blivit så känd? Ja, det är lika bra att ta det ända från början...


AMANDA JENSSEN I

"MÅNSKEN ÖVER TEXAS"


Personer:


Peggy Sue (d.ä.) - Peggy Sues mormor

Neil Armstrong - Astronaut, den första människan på månen

Billy Bob - Peggy Sues ex-pojkvän

Kathy Sue - Peggy Sues mor

Lee Halvard Oswald - Peggy Sues far

Robert E. Lee - Peggy Sues äldre storebror

Stonewall Jackson - Peggy Sues yngre storebror

Cindy Lue - Peggy Sues väninna

Bobby Lee - Snyggaste killen på Spyken Highschool

Johnny Lee - Peggy Sues svartvita katt

Old Black Joe - Juryordförande

Aunt Jemima - Jurymedlem

Onkel Tom - Jurymedlem

Brenda Lee - Programledare

samt... Claes af Geijerstam som sig själv



(Musik: Earth Angel från 1954 med The Penguins.)


Berättaren: En trailerpark i Texas, USA 1959. Neil Armstrong och hans flickvän Peggy Sue sitter ute i den ljumma vårkvällen.  


Neil Armstrong: Ser du månen över Texas?

Peggy Sue: Ja, jag ser månen över Texas.

NA: Vet du Peggy Sue, innan 1960-talet är över ska jag gå omkring där uppe på månen.

PS: Ha ha, ja du har i alla fall livlig fantasi Mr Armstrong!

NA: Har du inga drömmar?

PS: Jo, när jag blir 18 ska jag gifta mig och få barn. Jag ska döpa min första flicka till Kathy Sue och sedan ska vi flytta till Sviiiiiiden!


(Musik fade out.)


Berättaren: Ett radhusområde i Lund, Sweden 2007. Billy Bob och hans flickvän Peggy Sue sitter ute i den ljumma vårkvällen.


Peggy Sue: Ser du månen över Spyken?

Billy Bob: Ja, jag ser månen över Spyken.

PS: Månen är lika rund som Globen i Stockholm.
BB: Ja, hurså?

PS: Vet du Billy Bob, innan 2007 är över ska jag inte bara sjunga utan även spela i Globen.

BB: Ha ha, ja du har i alla fall livlig fantasi Miss Jenssen!

PS: Har du inga drömmar?

BB: Jo, jag funderar på att skaffa nytt styre till moppen!


Kathy Sue: Ja, min flicka. Din mormor, som du är döpt efter, skulle ha varit så stolt över dig. Vinna en musiktävling! Det är ju toppen!

PS: Yes ma, men jag vill göra karriär utomlands också.

KS: Ja det kommer du säkert att göra. På en skala från ett till tio är du tolv!

Lee Halvard Oswald: Ja, det går inte att inte vara stolt över dig, Peggy Sue. Du har gjort det som ingen trodde var möjligt.

PS: Jag ska bli känd, men jag tror inte att Idol är min grej. Jag måste vårda mitt varumärke som indiechick och då kan man inte skämma ut sig i dokusåpor.

Robert E. Lee: Som din äldste storebror ska jag alltid skydda dig. Om folk är dumma med dig så vrider jag om näsan på dom.

Stonewall Jackson: Och som din yngre storebror ska jag gå med dig på hippa vernissager när du blivit känd! 

Johnny Lee: Mjau!

PS: (rörd) Ja, med ert stöd så kommer jag att kunna uppfylla mina drömmar!


Berättaren: När Peggy Sue satt på bussen till skolan förkunnade en diskret vibration att hon fått ett sms. Peggy Sues händer skälvde som lärkvingar när hon plockade fram mobilen. Var det, som hon hoppades, från Spyken Highschools snyggaste kille Bobby Lee?


PS: Shit...detta är från Cindy Lue. Vad skriver hon? "Ha ha jag har anmält dig till Idol". Och nu ringer det också! Hallå! Peggy Sue speaking!

Claes af Geijerstam: Jaussa, jaussa! Det är Claes af Geijerstam! Jag ringer från Idol om produktionen är bekant. Har du sett programmet?

PS: Nej, men någon har tydligen anmält mig mot min uttryckliga vilja. Jag vill absolut inte vara med i någon såpa.

CAG: Vi vill att du kommer på audition.

PS: Hur mycket vill ni?

CAG: Jättemycket.

PS: Okej, jag kommer.


Aunt Jemima: Vad heter du?

PS: Eeeh..jag heter Peggy Sue.

AJ: Uh-uh.

PS: Kommer från Lund, 18 år.

AJ: Och vad ska du framföra nu?

PS: Nu tänkte jag framföra Elvis That's allright mama.

AJ: Jaha, otippat värre.

PS: Ja, eller hur?

AJ: Varsågod.

PS: (sjunger) Well that's allright mama...


Old Black Joe: Du är grym.

Onkel Tom: Fullkomligt fantastisk faktiskt.

PS: Tack ska ni ha.

OBJ: Here's a golden ticket!

(dörr stängs)

AJ: Peggy Sue var en hallelujamoment.

OBJ: Jag blev lite kär. För mig får hon gärna vinna hela skiten.


Kathy Sue: Tänk, slutaudition på Oscarsteatern i kgl huvudstaden! Vilket hotell ska du bo på?

PS: Jag vet inte...Stureplan eller Sollentuna, de hämtar oss med buss på Centralen.

KS: Har du tagit med medicinerna? Ska jag hjälpa dig blondera håret? Har du kläder så det räcker? Den rosa klänningen är ju väldigt söt.

PS: Den har dom redan sett, jag hade den när jag sjöng Elvis.

KS: Följ inte med några fula gubbar när du kommer till storstaden!

PS: Det är lugnt, mamma.

Stonewall Jackson: Alltså när du blir känd kommer klippet med den rosa klänningen att bli en klassiker.

PS: Vad gullig du är. Ja det hoppas jag också.

Robert E. Lee: Vårat syskon ska bli en superstjärna!

PS: Jag känner mig inte som en superstjärna och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

REL: I vinter kommer du att ligga etta på alla försäljningslistor. Ska vi slå vad om en pizza?

PS: Okej, med extra mozzarellaost.


(Trafik och sorl. Högtalarutrop)


PS: Shit, vad mycket folk på denna centralstation. Var är vår buss?

Claes af Geijerstam: Hej Peggy Sue! Jag känner igen dig från inspelningen av auditionen. Då hade du rosa klänning. Följ med mig, så skjutsar jag dig till hotellet i min stadsjeep.

PS: Mamma sa att jag inte fick följa med fula gubbar när jag kom till storstaden.

CAG: Men jag är Claes af Geijerstam! Känner du inte igen mig från Idol?

PS: Nej, jag ser inte sådana program. Är du med i den där juryn eller?

CAG: Jag var. Nu är jag juryns jury istället.

PS: Juryns jury? Ja det var ju en annan sak. Var har du bilen?

CAG: Kom med här bara.

Paparazzi: Kolla, Claes af Geijerstam med en ny tjej! Stoppa pressarna! Kan vi få ett uttalande? Är du Clabbes nya flickvän?

CAG: Bry dig inte om dom, det är så här att vara känd.

PS: Jag börjar faktiskt känna mig lite grann som en stjärna.


Brenda Lee: Ja, nu ska du in och sjunga, Peggy Sue. Hur är det att sjunga med alla dom andra? Det skulle jag tycka var jobbigt.

PS: På något sätt så kan det vara liksom kul och skönt att det finns flera människor där. Och på ett annat sätt så...Det är ju ändå ens konkurrenter om man ska tänka så liksom. Ifall nån är skitbra liksom så vill man ju inte gärna sjunga efter den. Nej, nu är det min tur, jag måste in!


PS(sjunger) Let me tell you 'bout a boy I know...

Old Black Joe: Tack.

Onkel Tom: Stjärna!

Aunt Jemima: Stjärna!

PS: Har jag gått vidare eller?

OBJ: Ja, du har gått direkt till kvartsfinalen. Välj ut två moderna låtar som alla kan och öva in dem. Du måste knäcka tittarna i kvartsfinalen.

PS: Moderna låtar som alla kan? Okej, då tar jag Dream a little dream of me och Look, what they've done to my song, ma.

OBJ: Det är inget att skämta om. Välj ut två låtar som går hem i stugorna.

PS: Jag skämtar inte. Jag ska införa lite klass i såpan.

Aunt Jemima: Jaha, och ska du komma utklädd till swingsångerska från 1942 också. Ha ha ha.

Onkel Tom: Eller gå omkring barfota på scenen? Ha ha ha ha ha.

PS: Tack för tipset. Ja det blir great.


Berättaren: Kommer tittarna att köpa Peggy Sues något udda stil och låtval? Kommer hon att sjunga och spela i Globen? Kommer hon att ligga etta på listorna? Kommer det att vara extra mozzarellaost på pizzan? Missa inte nästa avsnitt av "Månsken över Texas"!


Amanda Jenssen - redan en legend

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) sätter åtminstone fart på fantasin. Redan under idoltiden (när tävlingen pågick) fanns det en mytbildning kring Amanda. Hon är så sensuell, mystisk och mångbottnad, som en idol ska vara för att bli riktigt fascinerande och ge upphov till myter.


Mänskligheten har alltid haft myter, som utspelas i den mytologiska tiden. I vår tid har dessa myter analyserats sönder och förklarats vara vidskepelse. Få tror tex på Bibelns skapelsemyt och ännu färre på Eddans. Människans behov av myter har dock inte minskat och moderna myter har fått ersätta de gamla. En sägen utspelas i historisk tid och påstås tex handla om en viss slottsherre någonstans. En myt går bortom tid och rum, eller utspelas i den mytologiska tiden. Våra moderna myter ersätter alltså både klassiska folksägner och myter, även om de kanske inte motsvarar den vetenskapliga definitionen av någondera.


På 1970-talet fanns det en berättelse om att både den nuvarande Kungen och hans farfar var raggarnas beskyddare. Det berättades tom att Gamle Kungen setts rocka på raggargården Ekstubben, innan han dog. Kungens farfar skulle även ha stoppat ett förslag att stänga alla raggargårdar i Sverige. Den nuvarande Kungen var bevisligen motorintresserad och många raggare hade bilder av honom ovanför sängen eller på någon annan hedersplats. Det här är en väldigt sympatisk myt om vänskap mellan outsiders och det högsta hönset. I en modern version skulle man kunna byta ut 70-talets raggare mot vår tids rappare. En liknande moralstärkande typ av myter handlar om kvacksalvare eller folkliga botare, som får revansch. De var förföljda av myndigheterna, men ofta respekterade hemma i byn. Det påstods ofta att Kungen brukade gå till dem, eller att någon sjukvårdspolitiker tvingats uppsöka dem och blivit mirakulöst botad. Gulliga historier om att det goda, folkliga segrar över makten och elakheten.


Otrevliga myter är lättare att hitta och de handlar ofta om avvikare eller outsiders på ett fördomsfullt sätt. Frimurare, judar, invandrare och andra minoriteter har alltid fått skulden för allt negativt som hänt.


Hur skulle en myt se ut idag, för att kännas rätt? Då menar jag inte vandringslegender typ råttan i pizzan, utan lite mer avancerade berättelser. Det finaste man kan vara idag är inte slottsherre eller landsfiskal, utan kändis. Rykten som att Ted Gärdestad sköt Palme (fast Ted befann sig utomlands mordkvällen) är just rykten och inte myter. En myt ska stå på egna ben och ha ett djupare budskap. Någon som genom otrolig tur, fantastiska egenskaper, hårt arbete eller gudomligt ingripande blir känd, är en bra början. Alla vill se en over-nite sensation, gärna i direktsändning. Den kämpande tjejen från källarbandet som blir superstjärna, från replokalen till Globen. Den snälle och trevlige bonden som vinner både flickan och kändisskapet, från svinstian till kgl huvudstadens kändisfester och danstävlingar.


Just dessa två myter är redan förverkligade eller iscensatta av teve! Nu blir det intressant, gränsen mellan myt och verklighet börjar flyta ihop. Dessutom har idolskapet i sig denna dubbelhet, i form av privatpersonen kontra mediapersonen. Jag har råkat känna ett par artister med låtar på listorna och allt. Privat var de helt vanliga, trevliga och lite småtråkiga. För mig var deras scen- och mediapersonligheter istället en gåta. För alla andra var artisternas scen- och mediapersonligheter något de kände väl, medan privatpersonerna var höljda i mystik. Vilken sida är egentligen mest verklig eller sann? Existerar båda och hur förhåller de sig i så fall till varandra?


Så här tror jag de flesta fans ser på Amanda Jenssen: Man tycker att man känner hennes yrkesmässiga sida genom teve, intervjuer osv, men skulle vilja lära känna privatpersonen eller Amanda som hon "egentligen" är. Att se videoklippen om och om igen, lyssna på låtarna, analysera texterna, läsa intervjuer osv blir då ett sätt att försöka förstå människan bakom scenkaraktären. Superstjärnor som The Beatles har analyserats in absurdum och en del är övertygade om att Paul McCartney är död. Andra tror att Elvis lever och några har blivit serverade av honom på hamburgerrestauranger. Andra är övertygade om att Elvis inte använde droger och att de elaka ryktena om missbruk uppstod när han handlade på en "drugstore". Självklart är några säkra på att Elvis var en utomjording och har återvänt till moderskeppet, för att när tiden är mogen återvända och rädda jorden.


Hur ofta önskar man inte att man kunde fråga artisten om låttexter eller hemliga ledtrådar! The Beatles har dock gett en del svar och sagt att ledtrådarna om Pauls död är nonsens, vilket naturligtvis gör konspirationsteoretikerna ännu mer övertygade om att idolerna försöker dölja något.


Varför hade Amanda avflagat nagellack i gospelnumret, trots att hon kom direkt från sminket? Var det en skattkarta hon hade ritat på handen vid samma tillfälle? Fanns det något budskap i att hon flera gånger uppträdde utan skor? Var juryns lovord en konspiration för att göra Amanda känd, var det äkta känslor eller helt enkelt underhållning, en iscensatt sensation? Var det ett experiment med psykologisk påverkan av befolkningen via televison, för att se om man kunde manipulera dem att ringa och rösta? Var det en modern och mer utarbetad version av Snoddas fejkade genombrott i radio? Eller var det bara en ovanligt begåvad tjej, som befann sig på rätt plats vid rätt tillfälle och blev upptäckt?


En gåta har jag fått löst: När Amanda äter på Statoil i Järva Krog håller hon fram en mosbricka med ketchup och rostad lök och säger: Rostad lök är en av Amanda Jenssens favoriter. Skumt att äta rostad lök till middag tyckte jag, men förklaringen är enkel: Det är ironi, hon är vegetarian och det enda Statoil kunde erbjuda var mos, ketchup och rostad lök! En gåta löst, lågt räknat 187 stycken återstår. (Jag har ätit ett kilo rostad lök om dagen för att bli lika cool som Amanda, men nu kan jag sluta med det och bli vegetarian istället.)


Amandas egna "gymnasiala" texter är en guldgruva. Jag tycker mig se berättelser om folk som supit och knarkat ihjäl sig, USA:s krig i Irak, katter med övernaturliga förmågor samt förälskelser i bästa highschool-stil. Amanda ler säkert hemlighetsfullt åt alla tolkningsförsök, men om det är för att folk har förstått eller missförstått texterna vet jag inte.


Oh, Amanda Jenssen, what have you done to me? Jag är säker på att hon sitter och ler hemlighetsfullt, medan hon i själva verket kanske sitter och kollar på reprisen av Bingolotto. Kanske ätande två Bamsegrillare med XL pommes och stor Joltcola. Hur skulle jag kunna veta vad hon gör? Just här ligger mystiken, i att inte kunna veta. Alla projektledare vet vad som händer om man håller inne med informationen. Det uppstår rykten, ofta om att något allvarligt, som äventyrar hela projektet, har inträffat. Genom att Amanda håller en låg profil och ransonerar sina intervjuer, uttalanden och framträdanden, underblåser hon myten om sig själv. Eller så kanske hon bara är tillbakadragen av naturen. Eller så kanske hon är en rymdödla under skinnet. Eller något annat. Bara fantasin sätter gränserna.


Tack alla amandafans, som inspirerat till det här inlägget!


Amanda Jenssen i "Miss Walker möter Statoil"

Berättare: Ibland lämnar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) studion och går omkring som en vanlig människa på gatorna. Då kallar hon sig Miss Walker.


AJ (Amanda Jenssen): Shit...denna pågen känner jag.

DB: Tjena Amanda, är  du ute och rör på dig?

AJ: Jag heter Miss Walker.

DB: Försök inte Amanda, jag ser att det är du!

AJ: Nej, det är inte jag.


DB: Framför mig står en superstjärna.

AJ: Jag känner mig inte som en superstjärna och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

DB: Du uppträder på Globen och ligger etta på alla listor. Vad mer kräver du?

AJ: Tja...kanske en egen show på Carnegie Hall.

DB: Hur skulle den se ut?

AJ: Ett storband, Mormonkören, The Rockettes och Jultomten.

DB: Och i finalen?

AJ: Clas af Geijerstam och Göran Fristorp.

DB: Och efteråt bjuder du alla på mjölk och kakor.

AJ: Apropå mat, så börjar jag bli hungrig.

DB: Det ligger en Statoil där, vi går in på den.

AJ: Bara dom inte känner igen mig.

DB: Hur bär du dig åt för att inte bli igenkänd?

AJ: Alltså man måste hålla en låg profil. När Mr Walker går in på en bar och beställer mjölk sticker han ut. Man måste smälta in.


Statoilpersonal: Vad får det vara för vara? Eller snattar ni?

DB: Vi snattar inte. Vad gör ni med folk som snattar?

SP: Vi doppar dom i spilloljetunnan tills dom erkänner.

DB: Men om dom inte har snattat något då?

SP: Det gör inget, bara dom erkänner.

DB: Två bamsegrillare med stark senap och ketchup, stor extrasaltad pommes frites med mycket ketchup, dubbel räksallad och stor Joltcola.

SP: Och till damen?

AJ: Har ni något vegetariskt?

Alla på macken: Ha ha ha ha ha!

SP: Fröken har i alla fall humor.

AJ: Har ni något nyttigt, som man inte blir fet av?

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Är du Babben Larsson eller?

AJ: Nej, jag är Amanda Jenssen!

Alla: Ha ha ha ha ha!

AJ: Men det är hemligt.

Alla: Ha ha ha ha ha ha!

SP: Försök inte, om du vore Amanda Jenssen skulle du inte vara så dum så du sade att du var det.

AJ: Vad smart av dig!

SP: (stolt) Man får inte vara dum, för då kan man bli statsminister i Sverige.

AJ: Jag tar potatismos och rostad lök.

SP: Rostad lök?

AJ: Rostad lök är en av Amanda Jenssens favoriter.

SP: Ni måste vara komiker. Erkänner ni?

AJ: Nej, er känner jag inte. Hur mycket är jag skyldig?

SP: Huset bjuder, vi uppskattar god underhållning på det här stället. 

AJ: Det fungerar varje gång.

DB: Du är as-asbra!

AJ: Tack, tack, tack.


DB: Hur är det på skivbolaget då?

AJ: Det är great.

DB: Jag funderar på att byta jobb. Tror du jag kan börja jobba hos er?

AJ: Nej, de behöver inga fler.

DB: Men jag gör så lite, så det skulle inte märkas.

AJ: Fast det är en grej på jobbet som är skum.

DB: Vadå?

AJ: Det är marknadschefen...

DB: Okej?

AJ: Han ser ut som marknadschefen, han pratar som marknadschefen, han går som marknadschefen...

DB: I min bok låter det helt normalt.

AJ: Men han är inte marknadschefen.

DB: Är marknadschefen inte marknadschefen?

AJ: Yes box. Helt rätt uppfattat.

DB: Men det är ju skumt!

AJ: Ja, jag sade ju att det var en skum grej.

DB: Har han gjort något konstigt?

AJ: Igår hade han med sig en elefant till jobbet.

DB: En elefant?

AJ: Ja, han hade satt fast en kontakt i svansen och påstod att det var en dammsugare, Volta Bolero 1997 års modell.

DB: Hur kunde du se att det var en elefant?

AJ: Jo, han hade gjort ett stort misstag. Han hade använt en ojordad kontakt fast Volta Bolero 1997 års modell alltid har jordad kontakt.

DB: Det var observant av dig!

AJ: Förresten, håll ögonen öppna imorgon!

DB: Varför det?

AJ: Annars ser du ingenting.


DB: Vem är han där med teleobjektivet, han ser skum ut? Det kanske är en paparazzi!

AJ: Men det är ju Sven Svahn, som räddade mig när jag var nedfryst, med sin stjärnkikare!

SS (Sven Svahn): Tjena Amanda!

AJ: Tjena Mars!

SS: Har du sett några slemmiga ödlor idag?

AJ: Nej, min herre är den förste.

SS: Ha ha ha ha ha. Jag älskar din humor.

AJ: Några UFO.n på ingående?

SS: Nej, UFO-aktiviteten är relativt låg för tillfället.

AJ: Vi kanske skrämde iväg dem?

SS: Ja, man kan alltid hoppas det.

AJ: Daniel, säg att det det är du som är Daniel!

DB: Det är du som är Daniel.

SS: Angenämt.

DB: Ann Genämt? Då kanske du är släkt med Sven Genämt från Vagnhärad?

AJ: Sluta nu, innan någon skrattar ihjäl sig.

DB: Sven, vet du vad det är för skillnad på statsministern och en slemmig ödla från yttre världsrymden?

SS: Nej.

DB: Vad tror du statsministern tycker om det?

SS: Ha ha ha ha ha

DB: Man kan hyra oss till barnkalas också.

AJ: Bra, då kanske ni kan uppträda som komikerpar på skivbolagets firmafest?


TO BE CONTINUED.....


TACK TILL


Amanda Jenssen aka Amanda Jensen

Man on the moon aka Andy Kaufman

Ulla-Bella aka Direktör Knegoff

Joakim Lindengren aka Kapten Stofil

Alla medverkande i Idol 2007 aka Swedish Idol 2007


Amanda Jenssen singer-songwriter

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har en (för den stora publiken) mindre känd sida som singer-songwriter. Amandas heminspelningar i denna genre finns på hennes Myspace samt spridda för vinden på nätet. Denna genres tradition går tillbaka till alla folk- och protestsångares gudfader Woody Guthrie. Denne Guthrie beskriver Jesus som en arbetarhjälte och revolutionär i Jesus Christ, en av mina favoritlåtar:


Jesus Christ was a man who traveled through the land
A hard-working man and brave
He said to the rich, "Give your money to the poor,"
But they laid Jesus Christ in His grave


Jesus was a man, a carpenter by hand
His followers true and brave
One dirty little coward called Judas Iscariot
Has laid Jesus Christ in His Grave


He went to the preacher, He went to the sheriff
He told them all the same
"Sell all of your jewelry and give it to the poor,"
And they laid Jesus Christ in His grave.


When Jesus come to town, all the working folks around
Believed what he did say
But the bankers and the preachers, they nailed Him on the cross,
And they laid Jesus Christ in his grave.


And the people held their breath when they heard about his death
Everybody wondered why
It was the big landlord and the soldiers that they hired
To nail Jesus Christ in the sky


This song was written in New York City
Of rich man, preacher, and slave
If Jesus was to preach what He preached in Galilee,
They would lay poor Jesus in His grave.


På motsvarande sätt var fackföreningens (the union's) fiender Satan:


Boss comes up to me with a five-dollar bill,
Says, "Get you some whiskey, boy, and drink your fill."


CHORUS

Get thee behind me, Satan,
Travel on down the line.
I am a union man,
Gonna leave you behind.


A red-headed woman took me out to dine,
Says, "Love me, baby, leave your union behind.


On the Fourth of July, the politicians say,
"Vote for us and we'll raise your pay."


Oh, then the company union sent out a call,
They said, "Join us in the summer, we'll forget you in the fall."


If anyone should ask you your union to sell,
Just tell him where to go, send him back to hell!


Under woodstockeran blomstrade den engelskspråkiga folk- och protestsången: Bob Dylan, Donovan, Joan Baez, Country Joe Mc Donald och många fler.  I den svenska traditionen har vi tex Cornelis, Fred Åkerström, Turid och andra. Naturligtvis var Bellman både först och störst i Sverige.

  

Hur står Amandas Jenssens texter i denna tradition? Ganska bra. De har ett allvarligt menat budskap, som må vara politiskt eller personligt. En viss amanda-forskning inom detta område pågår, som jag skrivit tidigare, i forumet på Amandas Fanglobe. Det finns ingen dokumentation, så det är bara att försöka lyssna och skriva ner vad Amanda sjunger. (Alla fel i texterna nedan är jag skyldig till.) Ungefär så här kan en sådan nedskriven text om död och sorg (Johnny's Song) se ut:


John don't shut your eyes 'cause there's so much left to see
I don't want you to go anywhere ever without me
John don't close your heart 'cause there's so much left to feel
You know that I'll do anything for it to heal


Jag kommer att tänka på Joe Hills pacifistiska och (för honom) ovanligt känslosamma Don't take my papa away from me. Den politiska amandalåten Lockdown har gammal fin protestsångarfeeling:


Derek Lee where is he?
In the White House sipping tee
Shot his wife with a forty-three
Laws will bend if you're grand. A broken heart is hard to mend
On a cheating wife you can't depend

It's lockdown for the broken
'Cause God has spoken
It's lockdown for the forgotten ones
Their daughters and their sons


Jag drömmer om albumet "Jenssen plays Jenssen" med professionellt producerat material, som visar mer av denna lågmälda och allvarliga Amanda Jenssen!


Amanda Jenssen i "Rymdinvasion på Ica del 3"

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i

"RYMDINVASION PÅ ICA - THE FINAL BATTLE"


Berättare: Vår hjälte Sven Svahn skulle intervjua Amanda men då måste hon sätta ihop ett pojkband liksom. Sedan gola hon ner sig själv och sa att hon var en ödla under skinnet och att den riktiga Amanda var typ nerfryst på Ica. Sedan blev hon (ödlan alltså, inte Amanda) sned och skulle släcka Svenne. Sedan släckte Svenne ödlan med ett judoslag liksom och lifta med en långtradare till Ica, men på morsans café blev han sänkt av chaffisen. Sedan vaknade han upp och ni-vet-vem skulle förvandla Amanda till Göran Fristorp men då fick han (ni-vet-vem, inte Göran Fristorp) vara med i storyn och då blev han snäll igen. Sedan typ tinade rymdödlorna upp Amanda liksom.  Klart som korvspad eller hur? Bra, då fortsätter vi! 


AJ (Amanda Jenssen): Shit...det känns som om jag sovit...och kallt är det också...

SS: (Sven Svahn): Okej utomjordingar, nu kan ni återvända till den planet ni kommit från. Det är över.

HR (Högsta Rymdödlan): Alltså, om vi har suttit och åkt 37,000 ljusår så åker vi inte tillbaka bara sådär...

SS: Okej! Då gör jag köttfärs av er!

AJ: Av dom där torskarna? Kan vi inte göra upp på ett civiliserat sätt, civilisation mot civilisation liksom?

HR: Hur skulle det gå till?

AJ: Med en ordduell, ett gammalt hederligt battle. Vinner jag åker ni hem.

HR: Okej då.

AJ: Ni får ett frislag!

HR: Din morsa är så  fet så hennes porträtt är ett flygfoto!

AJ: Din morsa år så fet så hennes midja kallas Ekvatorn!

HR: Din morsa är så ful så om hon tittar i en spegel spricker glaset!

AJ: Din morsa är så ful så om hon går in i vedbon går sågbocken ut!

HR: Okej, du vann. En officer och gentleman håller sitt ord, så vi drar härifrån. Jaha, lika lång väg tillbaka...

AJ: Om ni skulle ha vägarna förbi någon gång kan ni ju alltid titta in!

SS: Tack för att du räddade jorden, Amanda!

AJ: A pleasure, my treasure!


-----------


SS: Amanda, du är en helt enastående kvinna. Får du många erbjudanden om äktenskap?

AJ: Den här veckan har jag bara fått 372 stycken.

SS: Jag måste ändå ställa mig i den kön. Det här låter kanske gammeldags romantiskt, men .... vill du bli min hustru? Ja, vi plockar naturligtvis ur diskmaskinen varannan gång!

AJ: Alltså...jag tycker väldigt bra om dig, men jag tror inte det skulle funka mellan oss.

SS: Är det åldern?

AJ: Neeej! Det är mig det är fel på.

SS: Vad har du för fel?

AJ: Jag färgar håret.

SS: Det gör inget. Ditt hår är så snyggt så man skulle kunna tro att det är en peruk!

AJ: Det är en peruk.

SS: Det skulle man aldrig kunna tro!

AJ: Jag biter på naglarna.

SS: Det finns lösnaglar.

AJ: Jag har löständer.

SS: Sånt händer. 

AJ: Jag är egentligen en glasögonorm.

SS: Det gör inget, jag är djurvän. (viskar för sig själv)  Vad är det hon håller på med?

AJ: Du behöver inte viska, jag är döv också.

SS: Det är bra, då slipper du höra alla dumheter folk säger.

AJ: Men jag är...JAG ÄR EN MAN!!!

SS: Ingen är perfekt.


-------------------


AJ: Jag vill inte gifta mig ännu, varken med dig eller någon annan. Capito?

SS: Okej, jag förstår vinken fast den var fin. Men jag kan väl åtminstone få bjuda dig på middag? Ingen dejt, bara middag?

AJ: Nej, tack.

SS: Jag har vegetarisk köttfärssås på burk!

AJ: Your place or mine?


-------------------


SS: Är det här du bor?

AJ: Ja, välkommen till Bondegatan 27!

SS: Vad mysigt du har det här!

AJ: Ja, men det är inte stort...11 kvadrat.

SS: Det är okej, man begriper lägenheten.

AJ: Det är indelat i ett allrum och...ja, det är ungefär vad det är.

SS: Har du haft inflyttningsfest?

AJ: Ja, alla från skivbolaget var här. Det var kul men trångt. Folk fick gå in och ut genom skorstenen.

SS: Hur gick det med dansen då?

AJ: Det var bara att glida omkring. Jag smorde in gästerna med oljan till salladsdressingen, så gick det ganska bra. Men marknadschefen är så rynkig, så han hade lite dåligt glid i rumban.

SS: Varför är han så rynkig?

AJ: Han blev skrämd av en valnöt när han var liten.

SS: Är det där gitarren du brukar mysa med? I ett snöre runt halsen?

AJ: Just det. Och denna Gibson SG fick jag av jultomten i år.

SS: Där står platinaskivan för Idol 2007!

AJ: Ja, denna är min första platinaskiva.

SS: Och sista.

AJ: Sista?

SS: Ja, i fortsättningen blir det bara diamantskivor.

AJ: Jag ska ha pasta någonstans, men jag kommer inte ihåg var jag lade den.

SS: Amanda, när jag ser in i dina ögon ser jag hela universum...

AJ: Bra, kan du se var pastan ligger?


-------------------------


SS: Smakade det bra?

AJ: Ja, det var jättegott. Du är så duktig! 

SS: Tack.

AJ: Du är verkligen bra på att öppna burkar!

SS: (stolt) Man gör så gott man kan. Det här var väl en lyckad dag?

AJ: Ja, det här gick väl ganska bra!

SS: Vi räddade jorden och du slapp bli en kopia av Göran Fristorp.

AJ: Ja, det var full pott!

SS: Bättre än så här kan det inte bli. Får jag fråga dig en sak?

AJ: Du får fråga vad som helst, men bara en enda fråga.

SS: Får jag verkligen fråga precis vad som helst?

AJ: Ja.


(Radion spelar Do You Love Me)


SS: Det där är för miljonerna där ute, som måste höra dig på radio. Jag sitter här med originalet.

AJ: Ska jag sjunga för dig?

SS: Närå, inte alls! Säj nå mååår!

AJ: Vad vill du höra?

SS: Kan du Min Soldat?

AJ: Min Soldat är en av Amanda Jenssens favoriter. Ulla Billquists eller Lisbet Bodins version?

SS: Ulla Billquists. Oh boy, det här är som en dröm! Jag kan inte tro det är sant!

AJ: Okej, Sven Svahn - this one is for you:


(Kuplettbelysning, radio fade out, musik fade in.)


AJ: Min fästman har var moo-delejon, dääändy, charmör...


Väckarklockan: RRRRRRIIING!!!!


Jag: Jag visste det! Jag vaknar alltid när det börjar bli bra.


-------------------------------------------------------


GG (Galne Gunnar): Jag är Sköna Helena, Sköna Helenas man. Galne Gunnar speaking. Hallelu..hallå!

J: (Jag): Kråkfarfar. Hej, det är Jag. Måste bara berätta att jag drömde om Amanda inatt!

GG: Oh boy, vilken toppendröm!

Jag: Jag förstod hela tiden att det var en dröm, i verkligheten bor hon på Bondegatan 26 och inte 27!

GG: Vem är det som bor på Bondegatan 26?

J: Amanda Jenssen, om namnet är bekant.

GG: Oh boy, då måste jag dit och ringa på. Vad står det på dörren?

J: "Här bor A. Jenssen".

GG: Tror du hon är hemma nu?

J: Ha ha, gick du på den lätta? Ha ha ha ha! Långnäsa!

GG: Du din...gamle skojare!

J: Ha ha ha ha ha!

GG: Ha ha ha ha!

J: High five!

GG: High five!



TACK TILL


Amanda Jenssen

Lars Ekborg

Eddie Murphy

Some Like it Hot

Malte Lindeman

Lena Ackebo 

  


Amanda Jenssen i toppform

Så här ligger Do You Love Me med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) till den här veckan (måndag):


Singellistan (Försäljning/nedladdning. Presenteras av musikindustrin.)

Plats 1


Digilistan (Presenteras av P3 och visar de mest nedladdade låtarna.)

Plats 1


iTunes (Nedladdning, presenteras av Apple.)

Plats 1


Realtones

Plats 1


Sverige Topp 40 (Presenteras av Rix FM. Försäljning/nedladdning samt spelning i teve och radio)

Plats 2


Svensktoppen
(Presenteras av Sveriges Radio P4. Statistiskt urval 16-79 år röstar.)

Plats 3.


Trackslistan (Presenteras av P3. Röstas fram av lyssnarna.)

Plats 3


Lördag hela veckan med Amanda Jenssen

Idag kom Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) tvåa på Sverige Topp 40. Hon toppar all försäljning, men den här listan bygger till hälften på exponering i teve och radio. Marie och Mattias från Idol 2007 ligger också på diverse listor, men jag tror att Amanda-febern är på en helt annan nivå. Do You Love Me är ingen one-shot utan början på något stort. Den är inte slutet. Den är inte heller början - på slutet. Men kanske är den slutet på början.


Jag är inte förvånad över att Mattias lyckats så bra. Enligt The old payola roll blues räcker det med "a pretty face and a pompadour" eller ett snyggt fejs och en dokusåpafrilla, men det tror jag inte på. Det krävs en behaglig röst och rätt personlighet, om man ska fungera som flickfavorit och svärmorsdröm. Att de tre ex-idolerna slog sig ihop var nog ett genidrag. Så här efteråt frågar man sig hur denna idé uppstod och förverkligades.


Stefan Wåhlberg har kallats modebranschens mest kände doldis. Igår tackade Mi Ridell i Let's Dance honom för sin klänning. I själva verket ligger denne Wåhlberg bakom samtliga outfits i Let's Dance, precis som han gjorde i Idol. På något sätt har han hunnit med Melodifestivalen också, men i skrivande stund vet jag inte vilka artister han hjälpt med scenkläderna. Den långhårige designern är (tror jag) 50 år och har hunnit med att designa åtskilliga kändisars scenkostymer genom åren. Han är utbildad skräddare, men har numera flera anställda sömmerskor som syr kläderna. I de dokumentära avsnitten i Idol ser man hur han och Amanda tillsammans skapar hennes scenstil. Kostymören gjorde dessutom tidigt en förutsägelse om att Amanda "kan bli hur ball som helst". Apropå idoldokumentär, så finns det ett underbart avsnitt i dokumentären från kvartsfinalen, där en osminkad och morgontrött Amanda gör ryggböjningar tillsammans med röstpedagogen. På något sätt lyckas hon se alldeles förtjusande ut, fångad av kameran i denna märkliga situation.


Parafilitrenden i Melodifestivalen tycks inte vara inbillning. Ikväll utlovas något så exklusivt som rysk spanking. Säkert efterlängtat av alla som saknat rysk spanking på teve! Jag tror inte denna trend behöver tyda på avtrubbning, att det behövs mer och mer gränsöverskridande för att få en reaktion. Vår tolerans är kanske mindre än någonsin när det gäller vissa avvikelser. Våldtäktsman har tom blivit ett skällsord, som i landsplågan Alla som inte dansar. Det är ett sundhetstecken, vår tid är kanske friskare än många tror. Sådant som inte skadar andra är en privatsak, sådant som skadar andra är helt oacceptabelt.


Hur som helst, så är det fascinerande vilken förvandling urgamla institutioner som Svensktoppen och Melodifestivalen genomgått. En gång i tiden var det alla coola artisters mardröm att hamna i någon av de båda, nu börjar det bli helt rätt. Även detta ser jag som en sund utveckling, varför skulle bred musik av svenska artister nödvändigtvis behöva vara dålig, töntig eller skräpkultur? När en så originell artist som Amanda går fram likt en räv i en hönsgård på alla listor, så behöver bred inte längre automatiskt innebära substanslös. Kommer Amanda någonsin att vara med i Melodifestivalen? Jag skulle inte satsa mina sista slantar på det, men inget är omöjligt. Tydligen inser skivbolaget värdet av att vårda Amandas varumärke och om jag förstått det hela rätt kommer hon i sommar att uppträda på diverse musikfestivaler och andra coola scener. Samtidigt vet vi ju alla att hon alltid är oförutsägbar och gör saker på sitt eget sätt, så att spekulera om hennes framtid blir inte mer än just spekulationer.


Musik, idoler och hela nöjesbranschen kan förgylla vardagen och skingra dysta tankar. Att få ha en idol gör helt enkelt livet roligare. Då kanske man vill försöka ge idolen något tillbaka. Vad skulle det kunna vara? Tja, man skulle ju kunna göra henne till hjältinna i historier om invaderande utomjordingar, även om tanken är långsökt. Närmare till hands ligger att köpa hennes skivor. Enligt ett hemma-hosreportage från Amandas etta i Stockholm, så står platinaskivan för idol-CD:n framme på bordet. Om hon inte brydde sig skulle den väl ligga i någon låda någonstans. Förmodligen tjänade idoldeltagarna inga stora pengar på skivan, men det verkar ju som om hon är stolt över den. Därför känns det bra att tänka på att hon har fått platinaskivan, åtminstone delvis, pga att jag och många andra köpt CD:n bara för hennes låt. Det kan låta sentimentalt, men varför skulle relationen till just en idol bygga på att bara ena parten ger? När det gäller andra relationer ser vi det ju som en självklarhet att båda måste ge efter förmåga. Om man är ledsen eller sjuk orkar man inte ge så mycket just då, men i längden jämnar det ut sig. Om alla fildelade olagligt skulle artisterna kanske kunna leva på sponsring och reklam, men det är dumt att chansa. Att betala tjugo spänn för en singel kan vara ett sätt att visa sin tacksamhet för det artisten gör för en själv.


Alla kan inte gilla alla artister. De som väljer att blir artister, politiker eller andra offentliga personer, väljer frivilligt att utsätta sig för uppmärksamhet, kritik och skvaller - på gott och ont. Intellektuellt förstår jag förstås allt det där. Ändå känns det så onödigt när folk sågar Amanda eller sitter och funderar ut elakheter, för att själva få uppmärksamhet. Nu kommer det intressanta. Marie Picasso förde ett ordkrig med Bert Karlsson i media. Bert sade en massa elakheter om Amanda också. Vad gjorde Amanda? Hon satte sig vid Berts bord och skakade hand med honom.


Därför försöker jag motstå frestelsen att såga folk som (i mitt tycke) är taskiga mot Amanda. I stället får de vara med i mina historier, vilket enligt min erfarenhet är en belöning. Den främsta anledningen till att jag inte går omkring och hatar amandahatare är rent egoistisk: Man blir trött, sur och mår illa av att gå omkring och hata. Därför är det mycket bättre att inte bry sig och istället lägga kraften på att älska sina idoler och allt annat som gör livet glatt. I bästa fall blir det då lördag hela veckan.


Amanda Jenssen i "Rymdinvasion på Ica"

Sven Jerring: Stockholm-Motala. Radiotjänst presenterar nu Grammofontimmen. Vi inleder med stycket Do You Love Me, en foxtrot i amerikansk stil. Refrängsång av Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen).


Galne Gunnar: Oh boy, dom spelar inte den där låten mycket på radio. Närå, inte alls.

Jag: Säj nå måår!

GG: Ja, idag är det fredag igen.

J: Tiden går fort när man har roligt.

GG: Säj nå måår!

J: 'Nuff sädd!

GG: Ska vi lira lite loppmarknadsskivor?

J: Är inte loppmarknadsskivor lite väl ute för två svartklädda kulturpersonligheter som vi? Förresten, varför har vi kulturpersonligheter likadana kläder?

GG: Det är för att vi ska kunna uttrycka vår personliga och unika stil bättre. Vad sa du om skivorna?

J: Ska vi strunta i skivorna?

GG: Ja vi struntar i skivorna.

J: Då är det bara att plocka fram...

GG: LOPPMARKNADSBANDEN!

J: Var du på loppmarknaden i onsdags?

GG: OM jag var! Säj nå måår! Jag hittade ett kassettband med Lapp-Lisas Greatest Hits och ett privatinspelat rullband med Pekkas Ljud-jakt.

J: Köpte du inte Sleepstones Early Recordings också?

GG: Nej, för den har jag redan.


J: Något annat?

GG: Trollkarlen från Oz på betamax.

J: Har du en betamaxvideo?

GG: Nej, men jag fick en på köpet, tolv spänn för klabbet.

J: Vet du att i filmen är alltihop en dröm och Dorothy vaknar upp på slutet, men i boken finns landet Oz på riktigt.

GG: Apropå dröm, hur gick det med din dröm om rymdödlorna som kopierade Amanda?

J: Jag vaknade när den började bli bra. Jag önskar att jag kunde drömma en fortsättning och se hur det gick.

GG: Lucida drömmar kallas det. Att kunna drömma det man vill. Som i filmen med Tom Cruise.

J: Men han var väl död?

GG: Nej, han var nedfryst.

J: Nedfryst...det var Amanda också.

GG: Ska vi ta en amanda-VHS före det stora slaget?

J: Kör hårt!

GG: Okej, bandet går!


Amanda Jenssen: Bob! Boöörds singing in the sycamore tree. Dream a little dream of me!

J: Det behöver du inte säga två gånger!


AMANDA JENSSEN I

"RYMDINVASION PÅ ICA"


Amanda Jenssen: Stars shining bright above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Say nighty-night and kiss me
Just hold me tight and tell me you'll miss me
While I'm alone and blue as can be
Dream a little dream of me

Stars fading but I linger on dear
Still craving your kiss
I'm longin' to linger till dawn dear
Just saying this

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

(trombonsolo)

Stars shining up above you
Night breezes seem to whisper "i love you"
Birds singin' in the sycamore tree
Dream a little dream of me

Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me

Yes, dream a little dream of me


Berättare: Vår hjälte Sven Svahn skulle intervjua Amanda men då måste hon sätta ihop ett pojkband liksom. Sedan gola hon ner sig själv och sa att hon var en ödla under skinnet och att Amanda var typ nerfryst på Ica. Sedan blev hon (ödlan alltså, inte Amanda) sned och skulle släcka Svenne. Klart som korvspad eller hur? Bra, då fortsätter vi!


Ödlan: JAG SKA DÖDA DIG!

Sven Svahn: Var ska du skaffa folk till det?

Ö: Gör det inte värre för dig själv genom att reta mig.

SS: Hur skulle det kunna bli värre om du ändå ska döda mig? Ha ha ha ha ha!

Ö: Säg dina sista ord!

SS: Judoslag!

Ö: Aaaahhh...farväl grymma värld! Säg åt min mamma att jag förlåter henne. Skatten ligger nedgrävd under...aaahhhh...

SS: Jaha, det var den ödlan. Det är ingen kvalitet på rymdödlorna nu för tiden. 


(bil tutar)


SS: Hallå! Är det här köttfärsbilen från Ica?

Chauffören. Ja, har du ramlat av eller?

SS: Mycket lustigt. Vart är du på väg?

C: Jag ska lossa två ton blandfärs på centrallagret.

SS: Blandfärs, precis som du själv alltså.

C: Vadå som jag själv?

SS: Hälften nöt och hälften svin. Ha ha ha ha ha!

C: Mycket lustigt. Ska du med eller?

SS: Klart jag ska med. Mot Icas centrallager!


(Countrymusik i bakgrunden)


C: Jaha, då var vi framme vid centrallagret. Där kommer två lagerarbetare.

Lagerarbetare: Vad kommer du med då?

C: Två ton blandfärs på pall. Ska ni lossa det eller?

L: Ja, men vi ska fika först.

C: Fika inte för mycket bara!

L: (irriterat) Varför inte det?

C: Man kan bli fikus! Ha ha ha ha ha ha!

L: Skulle det där vara roligt? Vi ses om en kvart.

C: Ni som jobbar på kyllagret är så ISKALLA! Ha ha ha ha ha!

SS: Ja, då ber jag att få tacka för skjutsen.

C: Vad ska du göra nu?

SS: Jag ska bara rädda jorden från en rymdinvasion.

C: Jaha. Före eller efter fikat?

SS: Tja, vi kan väl ta en fika först.

C: Mot raggarmorsans café!

SS: Raggarmorsans café?

C: Ja, det ligger precis runt hörnet.


(Ljud av skramlande koppar och sorl)


C: Tjaba morsan! Nu är jag här igen!

Raggarmorsan: Tack för varningen.

C: Har ni nåt här som inte är rena rävgiftet?

RM: Jag vet inte, jag äter aldrig här.

C: Då tar jag två java.

SS: Jag tar också två java.

RM: Du måste gilla vårt kaffe.

C: Det suger.

RM: Jaså, igår tog du påtår sju gånger.

C: Jag gillar ert socker.

RM: Varför tar du åtta sockerbitar i varje kopp?

C: Det blir alldeles för sött med nio.

RM: Något annat?

C: Ja, men det står inte på menyn.

RM: Och det kommer det aldrig att göra. Du får nöja dig med kaffe.

C: Okej, utan grädde.

RM: Vi har ingen grädde.

C: Då tar jag kaffe utan mjölk.


SS: Ja, då måste jag vandra vidare. Trevligt att träffas.

C: Tyvärr kan jag inte säga detsamma. Ha ha ha ha ha.

SS: Ja, då går jag nu.

C: Kul att du kom, roligare att du gick. Ha ha ha ha ha.

SS: Hej då.

C: Hej då. Och allvarligt talat, lycka till med att rädda jorden! Här har du kardan.

Buttericks handskakare: BZZZZ!

SS: Oooäää!

C: Ha ha ha ha ha! Gick du på den lätta! JUDOSLAG!


(tystnad)


Röst: Jaha, Sven Svahn, välkommen till Icas fryslager, the home of cryonetics.

SS: Men det är ju DU! Just DU! Grrr... Jag borde ha förstått det!

R: Och du är här för att rädda en så överskattad sångerska som Amanda?

SS: Vad sa du?

R: Överskattad sångerska.

SS: Då hörde jag rätt första gången.

R: Nu ska jag döda dig på ett långsamt och krångligt sätt, för att ge dig en chans att övelerva... INTE! Jag ska döda dig snabbt och effektivt.

SS: Du kommer inte att klara dig. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte makt därmed. Det goda ska segra! Vi ska kämpa på stränderna, i luften och...

R: Spara dina krafter. Du kan behöva dem när du ska titta på när jag gör slut på din så kallade idol en gång för alla. Sedan ska jag döda dig.

SS: Hur kan du vara så ond?

R: Det började när Joakim Lindengren slutade göra serier om mig. Bortglömd, föraktad, förnedrad av alla. Platsade inte ens som seriefigur. Men jag ska hämnas! Det är jag som bestämmer, jag gör precis som jag vill. Ja, när mina utomjordiska vänner är på det humöret. De har varit schyssta, ställde upp med en kopia i form av rymdödla, så ingen skulle förstå att Amanda var kidnappad.


SS: Så det finns inga fler nedfrysta än Amanda här?

R: Det stämmer. Hon är unik! Ha ha ha ha !  The one and only! Men inte länge till. Med min transmogrifieringsstråle ska jag förvandla henne till en klon av Göran Fristorp!

SS: Nej, inte Göran Fristorp!

R: Plats på scen för Amanda Jenssen! 

SS: Åh nej, tre trallande rymdödlor kommer in med den djupfrysta Amanda! Hur ska detta sluta?

R: Avtäck transmogrifieringsstrålen! Starta nedräkningen!

SS: Men du...finns det inget som skulle kunna få dig att bli snäll igen?

R: Det skulle i så fall vara om jag fick bli seriefigur igen.

SS: Men du kan få bli seriefigur i en riktigt spännande berättelse om rymdödlor, med gästspel av Amanda Jenssen!

R: Varför skulle jag lita på dig?

SS: För att du är med i den berättelsen just nu!

R: Det har du rätt i. Okej, tina upp tjejen. Nu ska jag gå hem. Hej då.


Jag: Typiskt att man ska vakna när det börjar bli bra. 

  


TACK TILL


Sven Jerring

Lena Ackebo

Amanda Jenssen 

Austin Powers

Lars Ekborg

They drive by night 

Joakim Lindengren


Lite om Amanda Jenssen på nätet

DISKUTERA AMANDA JENSSEN PÅ NÄTET


www.tv4.se/idolblogg/amanda  är fortfarande öppet och det kommer in någon kommentar då och då. Det är dock mycket länge sedan Amanda skrev i sin blogg här. En mer livaktig diskussion finns i Idolsnack. Tv4 har kommentarsystem med loggning, vilket blir mer chat än forum.


http://www.alltomtv.se/ (gå via dokusåpor-idol-amanda) har varit igång ett tag och redan från början fanns det en intressant diskussion här. De flesta som skriver är seriösa och tycks vara i en ganska vuxen ålder.


http://www.amanda-jenssen.com/ är en privat hemsida, dedikerad till Amanda, som startade redan i oktober 2007. Det pågår en del diskussioner i forumet, men det har inte kommit upp nyheter på ett tag.

  

Fanglobes http://www.amandajenssen.com/ har blivit ett livaktigt forum. Jag har skrivit att det inte finns något forum för amanda-sightings, men en början till ett sådant finns numera i tråden "Berätta om när ni träffade Amanda". Här finns diskussioner om det mesta (tex vilken ögonfärg Amanda egentligen har) och man slipper allt privat "chat", som ligger i en egen tråd. Detta är en typisk fansite, tonen är vänlig och alla hjälp åt. Det pågår ett ganska imponerande kollektivt arbete med att skriva ner sångtexter och ta ut ackord till Amandas egna låtar.

  

LITE FUNDERINGAR OM FILKOPIERING 


Att kopiera och dela med sig av mjukvara är en fin gammal tradition. Om man själv skriver och spelar in en låt kan man sprida den hur mycket man vill. Om man köpt en låt är det annorlunda. Man äger rätten att själv använda exemplaret, men inte upphovsrätten. Om man då låter andra komma åt låten på ens hårddisk uppstår vissa problem. De flesta anser nog att det i praktiken är samma sak som att ge bort kopior, flera kan ju använda den samtidigt. Därför hör man ibland att fildelning är olaglig, vilket den i praktiken troligen oftast är. Fildelning är idag ofta en synonym för serverlösa nätverk. Ett nätverk med en central server kan också användas för att flera ska kunna komma åt en uppladdad fil. Detta är olagligt om det inte rör sig om tex ett företag med licens för ett visst antal användare på samma fil. Sedan blir det krångligare och krångligare, när man börjar diskutera pekare och om det är nedladdning när filerna exekveras eller används lokalt. En del musik, bilder, filmer och program får användas helt fritt och en del är gratis under vissa förhållanden. Både teknik och licenser kan alltså vara svåra att förstå.


På 1970-talet gjorde musikerna en kampanj, för att man inte skulle spela in LP-skivor på kassettband. Dessutom lade regeringen en extra skatt på kassettband. Nu kämpar musikerna och politikerna mot kopiering via nätet och man talar om extra avgifter på internetabbonemang. Ny teknik, samma diskussion. Skillnaden är att kopian blir lika bra som originalet med digital teknik, samt att spridningen är så mycket effektivare. Kanske är musikbranschen hotad, men jag tror man hittar nya sätt att tjäna pengar, i första hand på strömmande och interaktiv underhållning.


Nå, hur ska man då göra om man vill vara schysst mot Amanda? Man kan göra det enkelt: Det är olagligt (och oschysst mot artisten, låtskrivarna osv) att ladda ner musik gratis om man egentligen ska köpa den. Att tex skaffa Do You Love Me via fildelning, för att slippa betala för en laglig nedladdning, är fel och troligen olagligt. Det förstår tom jag, fast jag varken är jurist eller har försökt sätta mig in i upphovsrätten. Det förstår nog alla, eller hur?


Vad som är moraliskt eller politiskt rätt är en helt annan diskussion. Är det rätt att göra uppror? Är det rätt att gömma flyktingar? Är det rätt att befria försöksdjur? Sådana frågeställningar handlar om huruvida det ibland kan vara rätt att bryta mot lagen. En del av fildelningsdebatten är på den nivån, men det är en helt annan historia. Jag har köpt mina amandalåtar och uppmanar alla andra att också betala. Klart tjejen ska ha betalt för sitt arbete.


VARNING: Det här är bara mina privata funderingar och ska inte tolkas eller användas som juridisk rådgivning. Kontakta en jurist om du har frågor om filkopiering eller upphovsrätt.


Amanda Jenssen etta på alla försäljningslistor

Hello alla amandafrälsta musiclovers! Här kommer lite nyheter om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen).


AMANDA ÄR NU ETTA PÅ ALLA FÖRSÄLJNINGSLISTOR


Idag ligger Amanda Jenssen och Do You Love Me etta även på Realtoneslistan. Detta innebär att hon nu är etta på Singellistan, Digilistan, iTuneslistan och Realtoneslistan, dvs alla försäljningslistor. Bättre än så här kan det inte bli!


MÅNGA BLOGGSÖKER PÅ AMANDA JENSEN-JENSSEN


En kul statistik, som man kanske inte ska övertolka, är vilka sökord folk använder på bloggportalen.se. Amanda Jensen och Amanda Jenssen åker upp och ner bland de populäraste sökorden. Betydligt fler söker på fel stavning än på rätt, vilket kan tyda på att de flesta nyfikna sökarna är nybörjare inom amandalogin.


AMANDA INBLANDAD I MYSTISKT PROJEKT


Stylisten Johan Wiklund har gjort ett jobb med Amanda. Som bevis en fin bild på Amanda, Johan och kollegan Rick Petrini. Amanda tycks vara i sitt rätta element och ser riktigt glad ut, vackrare än någonsin. Vad jobbet handlade om avslöjas inte. Läs själv på Johan Wiklunds blogg om mode och skönhet:

http://www.beautyclub.se/johan/template_permalink.asp?id=289


SKOLAVSLUTNING MED AMANDA


Enligt Västerbottenskuriren kommer Amanda Jenssen till Lycksele för ett framträdande på skolavslutningen den 11 juni. Det meddelar Hans-Olof Dahlbom vid Lycksele kommuns fritidsgårdar. Varför just Lycksele bokat just Amanda till skolavslutningen framgår inte. Kanske har hela Lycksele fritidsförvaltning blivit amandafrälst?


AMANDAS HEMSIDA


Vad som tycks vara adressen till Amandas officiella hemsida står tryckt på singeln: http://www.amanda-jenssen.se/. Just nu finns det bara en länk för att köpa iTunes där. Troligen har man köpt upp domännamnet (adressen) för att kunna göra en riktig hemsida så småningom. Det är ju strykande åtgång på domännamn med amandakoppling just nu. Rätt domännamn ger hög pagerank (sökmotoroptimering) och är därför guld värt. En hemsida med många besökare innebär inkomster från annonser och olika typer av försäljning. På Amandas skivbolags hemsida finns i skrivande stund inga nyheter eller annat material om Amanda.


  


Billy Butts profetia om Amanda Jenssen

Idag var jag inne i en av de få återstående skivaffärerna. Bland singlarna stod en stor packe Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) på förstaplatshyllan. När jag tittade på en Absolute Winter Hits 2008, var Amanda Jenssen första spåret. Jag tog en av varje, det är något speciellt med runda skivor som har hål i mitten. Med tanke på vad som diskuterades för bara ett par månader sedan, så kändes hela situationen lite drömlik. Då var det vilda fantasier att Amanda skulle bli skivbutikernas drottning, men det blev hon. När det gäller nedladdning är hennes dominans ännu större. Och allt detta bygger alltså på en enda inspelad låt - Do You Love Me.


Om man ändå ska göra något, tycker jag man ska göra det ordentligt om man kan. Varför göra ett halvhjärtat försök till singel, med vissa hitkvaliteter? Ska man göra en singel, kan man väl lika gärna göra en som krossar allt motstånd på hitlistorna? Det har Amanda gjort. Jag hoppas verkligen att hon njuter i fulla drag av sin välförtjänta succé.


I den mardröm jag återgav igår, hade Amanda blivit cynisk och känslokall av sina framgångar. Naturligtvis var det inte den riktiga Amanda, utan en rymdödla som kopierat hennes utseende. Helt logiskt. Som jag skrivit tidigare kan kommersiell framgång öppna möjligheter för mer udda konstnärliga projekt. Det fungerade för Ingmar Bergman och borde kunna fungera för Amanda också. Ingmar Bergmans manus till Det Sjunde Inseglet refuserades av filmbolaget, men efter den kommersiella framgången med Sommarnattens Leende fick IB i princip fria händer. Utan Sommarnattens Leende hade det kanske inte blivit filmer som Det Sjunde Inseglet, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Persona eller Viskningar och rop. Pss kan Amandas kommersiella framgångar (som jag är övertygad om att vi kommer få uppleva) göra smalare projekt möjliga. Kanske ett elvisalbum, ett swingalbum eller ett singer-songwriteralbum? And now for something completely different.


Gör-det-själv-tidningen source.se bygger på ett kul koncept och är läsvärd, även om kvaliteten av naturliga skäl är ojämn. Skribenten Billy Butt är alltid rolig att läsa och har dessutom oftast något vettigt att komma med, en inte helt vanlig kombination i dagens media. När alla vill synas, citeras och länkas till varje pris, blir det extra roligt att läsa inlägg som (kanske) har verklig substans. Ett sätt att mäta denna substans är att se om det skrivna överlever ett fältmässigt test av tidens tand. Kappvändare som prisade Amanda ena idolfredagen och sågade henne nästa, framstår i tidens obönhörliga perspektiv som just så substanslösa, som de är. Om man tar en förutsägelse (profetia) från idoltävlingen, så är det alltså väldigt intressant att se hur mycket eller lite den slagit in.


De som sade att Amanda var överskattad och på sin höjd kunde bli trubadur på den lokala pizzerian hemma i Lund, ska jag inte ödsla tid på här. Istället ska jag titta närmare på de profetior Billy Butt gjorde under förra året. Den 16 nov 2007, efter gospelkvällen, skrev han så här:


"Därför är saken avgjort för min del. Amanda Jensen kommer att vinna Idol och i egenskap av musikproducent med 35 års erfarenhet i branschen vill jag nu hävda att en ny kvinnlig svensk stjärna är född. Det går inte att ens jämföra de övriga deltaganden med Amanda. De är mediokra medan hon har en egen stil och hon har den där "gnistan" som krävs för att bli stor artist."

  

1 dec 2007, några dagar innan finalen i Globen, skrev Billy Butt en riktigt, riktigt intressant artikel. (Läs hela här:  http://www.sourze.se/Idol_2007_Amanda_Jensen_vinnare_oavsett_finalen_10619661.asp)


Här är några godbitar ur artikeln:


"Med detta menar jag att om Marie Picasso skulle vinna nästa lördag så är det fortfarande Amanda Jensen som skivbolaget Sony/BMG kommer att satsa störst på. I det läget kommer Marie att ha ett "bäst före" datum och sakta försvinna ungefär som Daniel, vinnaren i 2004 Idol, medan Amanda såsom 2004s tvåa Darin kommer att sälja dubbel platina på sitt första CD album."

"Nu ska jag förklara varför Amanda Jensen är den som kommer att gå längst oavsett resultatet nästa lördag: Amanda har någonting som ingen av de andra (med undantag kanske av Daniel) har, nämligen en speciell annorlunda röst, en röst som skiljer sig markant från alla andra, som har egna nyanser, ungefär som Lisa Ekdahl hade när hon kom med sin första låt. Vemsomhelst kan sjunga bra, men att sjunga med en speciell egen röst - det är svårare och det har Amanda Jensen visat att hon har. Och det är inte så att hon på något sätt härmar någon artist... den rösten vi hör är hennes egen tillhörighet - den är naturlig - en del av personen Amanda Jensen."


"Marie Picasso ser ut som den klassiska svenska flickan, dock med några extra kilon (inte för att det gör någonting) medan Amanda Jensen totalt KNOCKAR med sitt utseende. Hennes ögon är fyllda av konstnärskap och hela hon d.v.s. hennes rörelser både på scen och under intervjuer visar att hela människan är artist."


"Amanda Jensen är årets stjärna. Jag tippar nu att hon kommer att vinna flera Grammys för sin första platta - "Bästa Nykomling", "Bästa album", "Bästa Låt" - bästa allting... You name it! Vänta ska ni få se att jag har rätt. "


"Och till alla er som kommer att kommentera och tala om för mig hur dum jag är, läs artikeln jag skrev om Darin redan efter första avsnittet av Idol 2004 "Darin Zanyar kommer att bli världsstjärna". Då fick jag svidande kritik av folk som inte fattar ett dugg om hur musikbranschen fungerar, men när Darin blev stjärna lyste alla dessa kritiker med sina frånvaron!"


Så skrev alltså Billy Butt, medan idoltävlingen fortfarande pågick. Ibland får den som sticker ut hakan dra in den efter ett tag. Nu tyder allt på att Billy Butts profetia är på väg att uppfyllas. Åtminstone jag väntar spänt på den dubbla platinan och alla Grammys!


Amanda Jenssen först på Absolute Winterhits 2008

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) med Do You Love Me är den första låten på den första CD:n i samlingen Absolute Winter Hits 2008. Det säger väl något om Amandas status i musikbranschen just nu...


Se mer på http://www.absolute.se/


Amanda Jenssen möter Sven Svahn

Galne Gunnar & Jag presenterar
AMANDA JENSSEN (aka Amanda Jensen) OCH SVEN SVAHN I


"EN DAG PÅ SKIVBOLAGET"


Sven Svahn (SS): God afton i stugan! Jag ska intervjua Er.

Amanda Jenssen (AJ): Ursäkta, med vem har jag nöjet?

SS: Sven Svahn, jag är ordförande i UFO-Sverige.

AJ: Tjena Mars!

SS: Men det är inte därför jag är här. Idag är jag här i egenskap av journalist. Är det många trista typer som har intervjuat fröken idag?

AJ: Nej, min herre är den förste. Apropå UFO, vet du att jorden kommer att krocka med en annan planet om hundratiotusen år?

SS: Hjälp! När då?

AJ: Om hundratiotusen år.

SS: (Lättat) Puh, jag tyckte precis du sade tiotusen år.

AJ: Förresten, vet du hur man ser skillnad på ett UFO och en igelkott?

SS: Nej.

AJ: Hur kan du då vara ordförande i UFO-Sverige?


SS: Nu glömmer vi det här med UFO. Är det sant som de säger att det finns kannibaler i skivbranschen?

AJ: Nej, vi åt upp den siste igår.

SS: Men det är väl en hjärtlös bransch?

AJ: Vad är hjärta?

SS: Det är det där som bankar under ditt axelhölster.

AJ: Verkligen? Jag undrade just vad det var.


SS: Har du streetcred för den här tuffa branschen? Växte du upp i ett tufft hood?

AJ: Mitt hood var så tufft så dagisbarnen hade maskingevär.

SS: Växte du upp under tuffa förhållanden?

AJ: Förhållandena var så tuffa så vi inte ens hade dusch. Vi fick ställa upp oss utanför husvagnen och sedan sköt morsan skiten av oss med hagelgevär.

SS: Och du har förstås suttit på kåken?

AJ: Självklart, men de var tvungna att släppa ut mig.

SS: Varför det?

AJ: De andra fångarna var rädda för mig.

SS: Varför det?

AJ: Jag sa: I kill for money. Yo're my friend, I kill you for nothing.


SS: Har du börjat tänka mer på pengar än på Konsten?

AJ: Hörru, hur mycket får jag egentligen betalt för den här intervjun?

SS: Är mutor fortfarande det enda sättet att bli spelad på radio?

AJ: Vad skulle det annars vara?

SS: Har du hört talas om kvalitet?

AJ: Nej, vilket skivbolag har han?

SS: Men hur kan du vara säker på att fansen applåderar det du gör?

AJ: Inga problem, vi har en applådmaskin.

SS: Applådmaskin?

AJ: Ja, det är som skratten på teve. Vet du att det är döda människor som skrattar? Inspelningen gjordes 1953.


SS: Men kan du fortfarande sjunga med känsla, när allt handlar om pengar?

AJ: Inga problem, jag blundar och tänker på stålarna.

SS: Men kan du fortfarande sjunga med självupplevd, äkta smärta?

AJ: Inga problem, producenten brukar göra "tusen nålar" på min arm när jag sjunger i studion. Men nu har jag inte tid att snacka med dig längre.

SS: Varför inte det?

AJ: Jag ska hjälpa skivbolaget att sätta ihop ett nytt pojkband. Häng med!


(Fotsteg. Dörr öppnas och stängs. Fotsteg. Ljud av trafik och sorl på gatan.)


AJ: Där går en snygg kille!

SS: Du verkar så förändrad, Amanda...vad är det som händer?

AJ: Du grabben! Ja just du! Kom hit!

Pojke: Nämen, det är ju du, Amanda! Vad vill du mig?

AJ: Kan du sjunga?

P: Nej.

AJ: Bra. Följ med här. Du ska bli stjärna i ett nytt pojkband. Flickfavorit.

P: Jippi! Jag visste det! I morse stod det i mitt horoskop att det här var en bra dag för min karriär.

AJ: Vad heter du?

P: Anton Svedberg.

AJ: Då heter du...Rudolf Valentino från och med nu.

P: Oh boy, vilket coolt namn! Jag har velat ha ett så coolt namn ända sedan jag började i showbiz!

AJ: Vänta ett tag, när började du i showbiz?

P: För ungefär en halv minut sedan. Men är det verkligen säkert att jag kan bli stjärna i ett pojkband?

AJ: Ja, du har allt som behövs: Ett snyggt fejs och en dokusåpafrilla.

P: Kommer brudarna att skrika när de ser mig?

AJ: Ja, vi har en skrikmaskin också. Tag och signera det här kontraktet nu. Med ditt eget blod.

P: Med mitt eget blod?

AJ: Ja, det blir väl bäst så.

SS: Amanda, vad håller du på med?

AJ: Hej då, Sven. See you later alligator. Baiiii!

SS: You're the cream in my coffee, You're the salt in my stew; You will always be my necessity-- I'd be lost without you.
AJ: Herr Svahn, Er närvaro här är inte längre önskvärd.


(Gatuljuden fade out.)


SS: Nu fattar jag ingenting. Du ser ut som Amanda, du talar som Amanda, du går som Amanda...men du är som en helt annan person. Du var så varm och empatisk, så söt och rar. Nu är ditt hjärta kallt som is och du är ärligt talat elak, eller som dom säger i staterna...


(Kuplettbelysning. Musik fade in. Sven Svahn sjunger:)


You're mean to me
Why must you be mean to me?
Gee, honey, it seems to me
You love to see me cryin'


It must be great fun

To be mean to me
You shouldn't, for can't you see
What you mean to me


(Musik fade out. Belysning fade in.)
 

SS: Du är inte Amanda, vem eller vad är du egentligen?

AJ: Jag är Döden. Jag har redan länge gått vid din sida.

SS: Vem är det som ska dö?

AJ: Hela mänskligheten.

SS: Varför beter du dig så känslokallt?

AJ: Det kan bero på att jag är en ödla, alltså en kallblodig reptil, under skinnet.

SS: Vad är det du håller på med?

AJ: Vi ska ta över den här töntiga planeten. Mänsklighetens tid är ute.

SS: Kan ni inte bara åka hem till er egen planet och låta oss vara ifred?

AJ: Vi ger inga uppskov. Er civilisation är finito. Ni har dömt er själva till undergång.

SS: Hur då?

AJ: Först skapade ni atombomben. Sedan skapade ni vätebomben. Sedan skapade ni...

SS: Claes af Geijerstam?

AJ: Just det.

SS: Finns det inget hopp?

AJ: Nej, ni förtjänar att utplånas. Vi finns överallt. Vi håller på att ta över. Vi gör kopior av er, en efter en.

SS: Var finns den riktiga Amanda?

AJ: Hon är på samma ställe som alla andra vi kopierat, nedfryst på Icas Centrallager.

SS: Jag börjar få en känsla av att det är jag som ska rädda mänskligheten.

AJ: Du får gärna rädda mänskligheten.

SS: Verkligen?

AJ: Ja, men jag tvivlar på att du kan göra det när...

SS: Vadå?

AJ: ...när jag ÄTIT UPP DIG! ROOOAAARRRGHHH!!!

SS: YIIIIIAAAAHHH!!!


Jag: OOOOAAAAAHHHH!!! Vilken fruktansvärd mardröm!



TACK TILL:


The old payola roll blues

Plan 9 from outer space

Invasion of the body snatchers

"V"

Det sjunde inseglet

Man on the moon

Pennies from heaven

Bröderna Marx

Drottning Victoria

Malte Lindeman

Robert Broberg


Om du vill läsa om UFO och andra mysterier är Clas Svahn den i särklass bäste författaren.

Amanda Jenssen = Pop i topp!

Så här ligger Do You Love Me med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) till den här veckan:


Singellistan (Försäljning/nedladdning. Presenteras av musikindustrin.)

Plats 1


Digilistan (Presenteras av P3 och visar de mest nedladdade låtarna.)

Plats 1


iTunes (Nedladdning, presenteras av Apple.)

Plats 1


Sverige Topp 40 (Presenteras av Rix FM. Försäljning/nedladdning samt spelning i teve och radio)

Plats 2

Svensktoppen (Presenteras av Sveriges Radio P4. Statistiskt urval 16-79 år röstar.)

Plats 3.


Realtones

Plats 3


Trackslistan (Presenteras av P3. Röstas fram av lyssnarna.)

Plats 3


Rix FM Topp 6 (Röstas fram av lyssnarna varje vardag.)

Plats 3


Amanda klättrar uppåt på Sverige Topp 40 och kommer snart kanske ännu högre på Svensktoppen. Dessa två listor är intressanta genom sättet de räknas fram på. När det gäller singelförsäljning och nedladdning krossar Amanda Jenssen fortfarande allt motstånd. 

  


Arja Saijonmaa försökte stoppa Melodifestivalen

Jag har idag hittat överväldigande bevis för att Arja Saijonmaa och 950 andra arga musiker försökte stoppa melodifestivalen i Sverige. Okej, det var 1975, så de kanske är förlåtna, men det är intressant svensk musikhistoria.


När ABBA vunnit eurovisions-schlager-tävlingen ESC 1974 fick Sverige arrangera ESC 1975. Detta fick kulturvänstern att försöka stoppa tävlingen, samt arrangera en motfestival. Alternativfestivalen 1975 var ett slag mot den alltmer kommersiella "musik"-tävlingen. Festivalen varade en vecka, den 17-22 mars 1975, och bakom den stod ett 40-tal organisationer. Det deltog musiker från 14 olika länder, totalt 950 musiker deltog och publiken uppgick till över 12,000 personer. Festivalen kulminerade på lördagen när 5,000 personer demonstrerade, samma dag som schlagerfestivalen sändes på teve.


På den dubbel-LP som gavs ut fanns dessa låtar, en tidstypisk blandning av svensk proletärkultur, progg och världsmusik:


Fungus: Kap'ren varen

Amerindios: Nixon

Sume: Imagagssak

Nynningen: Skuldkomplexet

Viltstråk: Schottis från Idre

Anton Swedbergs Svängjäng: Lützen (En mycket rolig waterloo-parodi.)

Konvljen & Slim Notini: Brevet

Margaretha Söderberg & Pojkarna på Storholmen: Kata Dalström

Harpan Min: Brännvinsmarsch

Turid: Visa om imperialismens taktik

Balkan: Dans Aagaard

Arja Saijonmaa: Moderns Klagosång (Ja, det är samma Arja Saijonmaa!)

Gunnar Thordasson: Flygmaskin
Ville, Valle och Viktor: Ljug mer

Adolf Fredriks Flickkör: Danslåt

Silverdalskören: Schlagerfestival i Sverige

3 på en pall: Krummavisa

Pokkabot: Solar ekvivi

Slim Notinis Blues Band: Älvens färd mot havet

Silvervagnen: Min husstandsreaktor (Dragqueen sjunger låt mot kärnkraft.)

Södra Bergens Balalajkor: Ack farstu, min farstu

Peggy Seeger & Ewan MacColl: Song of choice

Amtmandens Dötre: Smedevise anno 1974

Risken Finns: Gambia

Nationalteatern & Nynningen: Doin' the omoralisk schlagerfestival


Kampen mot Melodifestivalen kom att personifieras av Sillstryparn, sjungande sin enda hit Doin' the omoralisk schlagerfestival. Sillstryparn var ingen verklig person, utan en rollfigur som växt fram hos Nationalteatern. Många trodde att Sillstryparn var en självständig person och han bjöds in till olika evenemang.


(Talad inledning:)

Kära lyssnare, får jag för er presentera The One and only Sillstryparn från Göteborg
eller som spanjoren säger Garotta di Anjovis
sjungande till sin äkta Semperfizer Doin' the omoralisk schlagerfestival
i kören hörs de brummande busarna Björnligan och Gondolen
It's a One , It's a two
It's a One , two three four

Det rasslar av juveler och glittrar av guld
de sjunger om den spanska solen
men garotteringar och mord det skiter de i
och svänger på fascistkärringkjolen

Och här kommer ABBA i kläder av plast
lika döda som sillkonserver
de skiter också i allt vill göra snabba stål
det pyr i mina franska nerver

Doin' the omoralisk schlagerfestival
Doin' the omoralisk schlagerfestival

Och världens melodi, förtryck och slaveri
va fan rör det våra artister
de gör sin karriär och ler och snälla är

de har många korkade brister


De ställer upp på allt de tar det smörigt kallt
i fascisternas feta ister
de roar oss till döds i våran grammofon
sak vi fastna i dera klister?

Doin' the omoralisk schlagerfestival
Doin' the omoralisk schlagerfestival

Och Stikkan Andersson han tycker folk är dum
producerar romantik
Men kärleken är stark
så Stickan får en spark
som det passar ett cyniskt svin


men ni som jobbar hårt
och ni som har det svårt
sjung med i Sillstryparns melodi
Vi har vår egen sång
vi ger väl fan i dom
och deras fjöliga svärmeri

Doin' the omoralisk schlagerfestival
Doin' the omoralisk schlagerfestival


Idag kan texten kräva en del förklaringar: Spanien hade en fascistisk regering och avrättade folk genom garottering. Stikkan Andersson var ABBAS manager. Stikkan skrev även texter till svensktoppslåtar och var otroligt hatad av vänstern. "Folk är dum" syftar på ett citat av Sara Lidman. Smör är smäktande schlagermusik. Romantik sågs som verklighetsflykt och borgerliga svärmerier. Folkets kultur borde istället handla om kapitalets förtryck, arbetarklassens solidaritet och behovet av en snar revolution. Svensk folkmusik sågs som proletärkultur och var populär bland proggare. 1975 var det politiskt korrekt att hata kommersiell schlager. Den typen av musik ansågs vara av, med och för idioter.


Melodifestivalen - från djävulstecken till bondage

En gång i tiden måste man se Melodifestivalen i smyg, ungefär som man spelar sina loppmarknadsskivor i garderoben. Nu kan man se denna musiktävling helt öppet. För några år sedan var ett djävulstecken ett snäpp värre än det klassiska fingret. Sedan började de göra djävulstecken i Melodifestivalen. Idag gör min mormor djävulstecken. Vet folk vad det är för tecken de gör?


Vet folk att de går omkring i BOD-kläder? BOD står för Bondage-Obediance-Discipline och är den vanligaste formen av sexuella rollspel. BOD-kläder är oftast svarta, åtsittande, avslöjande och utmanande. Materialen är lack, läder, gummi och blanka syntetmaterial. BOD-kläder infördes i televisionen på 1950-talet, när Vampira skapade sin personliga stil. Vampira presenterade skräckfilmer och är mest känd för sin roll i Ed Woods kultfilm Planet 9 from Outer Space. På 1980-talet presenterade vampirakopian Elvira skräckfilmer i Sky Channel. Vampira stämde henne för stöld, men förlorade i rätten.


Visar Melodifestivalen vad som blivit mainstream, eller kan den rentav fungera som trendbarometer? Låt oss se på de åtta numren i den första omgången, för att (host) försöka förstå festivalens roll i den senmoderna populärkulturen.


1. Namnet The Poodles säger allt: 80-tals softmetal med glimten i ögat. BOD-kläder är en självklarhet. Kvällen till ära har man lånat fransjackan The Who använde på Woodstockfestivalen. Gästartisten E-type håller en låg profil med khakibyxor och t-shirt. För lite rockkänsla för att bli en ny hårdrockskräll, om den här låten mot all förmodan skulle komma till Serbien. ANDRA CHANSEN.


2. Det andra numret är det märkligaste och mest utskällda, som dessutom kom allra sist i omröstningen. Ett tjejband framför en BOD-fantasi om att ha män som slavar i en bur. Här skulle det alltså ha varit högst motiverat med BOD-outfits. Istället har tjejerna vad som kallats typisk konfektion, det är snyggt och fint men saknar "det". Fräckast är trummisens frisyr och basistens blondering. Framförandet är varken tillräckligt dominant eller tillräckligt oskuldsfullt, för att matcha den bisarra texten. Ändå måste jag erkänna att musiken berör mig. I versen låter de lite grann som ett pluttesnuttgulligt tjejband från 60-talet, typ The Poni-tails. Ackordföljden i "Är kärlek evig eller ej" skickar kalla kårar utefter min ryggrad. Tyvärr förstörs magin av refrängens dagispop. UTRÖSTAD.


3. En stordator har satt ihop de senaste årens eurodiscolåtar till en hit. Beda har varit och hämtat Carolas fläkt ur en påse uppå vinden.  Velvet är en snygg och duktig sångerska. Hon kan bära upp den urringade överdelen och de vida byxbenen fladdrar i vinden. Det är snyggt och duktigt, men berör inte. Sällan har något så bra fungerat så dåligt. UTRÖSTAD.


4. En söt pojke i beatlesfrisyr, klädd i hopplockade svartvita herrkläder, spelande rollen som medelålders crooner. Fungirer ikke. UTRÖSTAD.


5. En Andreas-kopia gör en imitation av en imitation. Bättre än så blir inte den här moderniserade beatlespastischen. Uppknäppt välkläddhet i grått-vitt-svart skär sig mot bandets tatueringar och rikets mest välsittande BOD-klänning. Låten är helt enkelt för trist. UTRÖSTAD.


6. Miljoner ljusår från Amy Winehouse är Amy Diamond kvällens stjärna. Förra årets rockboogie, nu med lättdisco och tjejpop som lyfter. Resultatet imponerar. Amy Diamond påminner om både Shirley Temple och Edith Piaf, men mest påminner hon om sig själv. Klädseln är designad sportjacka i guldmetallic och något som liknar BOD-byxor. Lagom fräckt utan att bli det minsta vulgärt. Till sin uppenbarelse påminner Amy en hel del om en tidig Britney Spears, som faktiskt också började som käck och oskuldsfull skolflicka. Diamond är på alla sätt raka motsatsen till den sensuella och mystiska Amanda Jenssen, men just därför kan Amy fungera i det här sammanhanget. Jag tror låten kan vinna i Sverige, men knappas i Serbien. Kanske, kanske, kanske ser vi här en ny Främling födas. TILL FINALEN.


7. Ursäkta damen, men Eva Dahlgren-imitatörernas kongress är ut genom dörren och till vänster. ANDRA CHANSEN.


8. Jag gillar Chrille. Den gamle geten, förlåt räven, är en kompetent och rutinerad sångare. Hans debut i Melodifestivalen är dock en mycket märklig historia. Fyrtioplussare, som tar sig själva på blodigt allvar i Melodifestivalen, blir lätt löjiga. (Inga namn.) Christer Sjögren försöker inte vara yngre än han är och gör ett nummer med avväpnande humor. Uppklädd och inte utklädd i sobert svart ser han bra ut. Christers Chorusgirls står för utkläddheten: Baddräkt, plymer och hög hatt. Die Blaue Engel 1930 möter Las Vegas 1962. Men så var det ju låten...Herr Sjögrens bidrag balanserar på den rakbladsvassa eggen mellan kult och katastrof. Den kan bli en upprepning av den tragikomiska "Beatles" med Forbes, som flirtade alldeles för mycket med UK. Den här låten flirtar sju resor värre med EU. Samtidigt är det här ett intressant bidrag, som kan bli en outsiderskräll. TILL FINALEN.


Bäst var pausunderhållningen med experimentell dans och elektronmusik. Finkultur när den är som bäst! Att sådant fungerar inom Melodifestivalens ram säger en hel del. Men jag vet inte om vad.


Djävulstecken och nakenchocker utbytta mot BOD och nostalgi. Rätt låtar vann. Yngst och äldst gick till finalen. Miljoner människor ser programmet i teve.  Amy dricker läsk på efterfesten. Kvällspressen framställer lite rampfeber som psykbryt och akut behov av krishjälp. Om det finns en trend, så är det nog att det unika är coolast. Att vara lagom gammal, lagom duktig och lagom sexig behöver inte fungera längre.


Det är mycket länge sedan anarkistkollektivet Nationalteatern spydde galla över Melodifestivalen:


Vi har vår egen sång

Vi ger väl fan i dom

och deras fjöliga svärmerier

Doing the omoralisk schlagerfestival

Doing the omoralisk schlagerfestival


Slut i rutan.


Amy Winehouse var bäst 2007

Amy Winehouse är en modeikon och designern Karl Lagerfeld har gett sina catwalkmodeller hennes frisyr. Kan man bli mer rätt än så? Den unga, vita brittiskan låter som en mogen, svart, kvinna och har verkligen "soul". Dessutom har Amy, trots att hon måste definieras som en tung och ganska finkulturell artist, lyckats bli ungdomsidol och superstjärna. Till råga på allt fick hon fem Grammys: Årets skivinspelning, årets låt, bästa nykomling, bästa kvinnliga pop och bästa popalbum.


Som alla vet grumlas lyckan av Amys drogberoende och ätstörningar. Som en ödets ironi har hon slutligen, trots att hon sjungit "no, no, no", äntligen sökt professionell vård för sina problem. Jag hoppas Amy ska komma ur knarkets helvete, så vi slipper se ännu en begåvad konstnär dö en förtidig död. Det kan verka som om konstnärer och artister är mer sårbara än andra. Många kända svenskar, från Ernst Rolf och Ulla Billquist till Ted Gärdestad och Micke Dubois, har lidit av depressioner och tagit sina liv. Åtminstone periodvis har knarket skördat liv och krossat lovande karriärer. Kanske är det så att hälsan tiger still, vi tänker inte på alla kändisar som lever och har hälsan. Den psykiatriska forskningen (läs tex Psykoser av Johan Cullberg) tyder på att åtminstone diktare har mer själsliga problem än andra.  Det kan alltså inte uteslutas att det ligger något i våra fördomar.


Beatles lärare Maharishi Mahesh Yogi död

De flesta minns nog  Maharishi Mahesh Yogi som Beatles meditationslärare. Få vet vilken enorm betydelse Maharishi haft för hela den västerländska nyandligheten. (Se ett tidigare inlägg.)

  

Den religiöse ledaren Guru Dev Shri Swami Brahmananda Saraswati Maharaj Jagadguru Bhagwan Shankaracharya av Jotir Math Himalaya dog 1953, åttiofyra år gammal. Lärjungen Maharishi Mahesh Yogi (troligen född omkring 1917) blev förkrossad och drog sig tillbaka som eremitmunk. Efter några år började han föreläsa i Indien och uppmuntrad av framgångarna bestämde han sig för att sprida kunskapen till västerlandet. Via Hong Kong och Hawaii kom han till USA 1959. Där togs han emot av rika kvinnor, som delvis dyrkade honom. Denna period finns beskriven i boken "A hermit in the house". Därefter fortsatte han till Europa. I början utbildade han inga lärare, utan stod själv för all undervisning i filosofi och meditation. Sedan började han utbilda lärare. Den första internationella lärarkursen hölls 1961. Hans ursprungliga målsättning var att tio procent av världens vuxna befolkning skulle initieras i meditationstekniken, som han kallade Transcendental Meditation eller TM, inom några få år. Senare ändrades denna målsättning till en procent.

  

Maharishis genidrag var att han så småningom anpassade sitt budskap till västerlänningarnas behov. I början var man tvungen att höra timslånga föredrag om indisk filosofi, innan man fick lära sig meditera. Språket var ganska religiöst med västerländska mått mätt. När Maharishi insåg vad folk ville ha lär han ha sagt: Om de vill ha ett botemedel mot sömnproblem ska de få det. Därefter lanserades TM som en enkel, naturlig och icke-religiös metod för att koppla av och må bättre. Dessutom förklarades allt i vetenskapliga termer och som bevis anfördes vetenskapliga undersökningar av meditatörers hjärnvågor och liknande. Den amerikanska TM-rörelsen anlitade professionella marknadsförare för att ge gurun den rätta säljande profileringen och sälja honom pss som man säljer en president.

  

Maharishi kom till Sverige första gången 1960. Efter tre föredrag i Åsö gymnasiums aula fick han initiera sjuttio svenskar. Året därpå kom han tillbaka och då bildades en liten förening med namnet Skolan För Indisk Meditation. Man bytte 1964 namn till det internationella Spiritual Regeneration Movement och då startades även Stockholms Meditationscenter. Stämningen mellan Maharishi och de första svenska TM-lärarna var familjär.

  

Meditationsrörelsen arbetade fortfarande i motvind. Få västerlänningar var intresserade och det hände inte mycket. Maharishi åkte omkring och höll föredrag och kurser på små orter i Skåne. På den tiden var det inget märkvärdigt om man skulle lära sig meditera och blev initierad av Maharishi personligen. Sedan blev det 1967 och The Beatles kom in i bilden. Maharishi träffade det sena 1960-talets ungdomsrevolt och allmänna frigörelse med perfekt timing. I media blev Maharishi beatles andlige lärare, flower-powerguru, ungdomsidol och superkändis. Alla trendmedvetna svenska ungdomar hade elefantbilden med The Beatles, deras fruar och Maharishi ovanför sängen. (En elefantbild var en stor affisch, som medföljde Bildjournalen, den tidens ledande livsstilsmagasin för ungdomar.)

  

Meditationsvärlden blev sig aldrig mera lik. Maharishi utbildade tusentals lärare och kom snart i sitt privata jetplan, med ett följe av livvakter (WYMS), sekreterare, kameramän och medarbetare. TM-rörelsen växte snabbt till en världsomspännande organisation med miljoner initierade och enorma mängder pengar sattes i rullning. I Sverige startades flera kursgårdar och det öppnades meditationscenter i många städer. I Stockholm fanns det två center, ett i Gamla Stan (på Stora Nygatan) för ungdomar och ett på Östermalm (på Skeppargatan) för äldre. Publiciteten var stor och ofta positiv, tex när wallraffande journalister gick TM-kurser och gav entusiastiska rapporter. För många sökande ungdomar blev TM ett bättre alternativ till haschrökning. Efter positiva artiklar i tidningar som Svenska Dagbladet med rubriker som Bättre chef med TM kom å andra sidan massor av slipsprydda män på VD-poster till de rökelsedoftande lokalerna för att lära sig meditera. Rörelsen lyckades snabbt bli av med hippiestämpeln, bla genom att kräva att TM-lärarna och de som arbetade på center och kursgårdar skulle ha vårdad stil och klädsel. De manliga TM-lärarna skulle tex raka av sig skägget, klippa sig och klä sig i kostym och slips. Konstnärer, bla medlemmarna i gruppen The Beach Boys, fick dispens från klädkoden.

  

Tiotusentals svenskar, både ungdomar och äldre, lärde sig TM. Indisk musik, indisk mat, indisk filosofi och vegetarianism var inte nödvändigt, men många blev intresserade av meditationens rötter. Knarket hade snart krossat flower-powerrörelsen, men TM fortsatte att växa. I mitten på 1970-talet kulminerade rörelsens framgångar i västvärlden. Att många kändisar (särskilt i USA) gick ut med att de mediterade ökade metodens popularitet. I slutet av 1970-talet började TM få konkurrens från annan nyandlighet, men ute i världen växte Maharishis rörelse ändå till ett  imperium. På 1980-talet gjorde Maharishi den gamla indiska hälsoläran Ayurveda känd i västvärlden. I en av sina första böcker berättar Deepak Chopra när Maharishi lärde honom Ayurveda.

         

Efter att ha bott i Indien (Maharishi Nagar) och hållit en låg profil i media under många år, ställde Maharishi 2002 upp på en intervju i tevekanalen CNN. De sista åren bodde han på rörelsens västerländska högkvarter i Holland och höll regelbundna presskonferenser. I januari 2008 sade Maharishi att han skulle dra sig tillbaka. Maharishi Mahesh Yogi blev troligen 91 år.


Jag träffade Maharishi en gång och fick prata lite med honom. Han var en cool snubbe, självsäker men ödmjuk.

Läs artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_844463.svd


Amanda Jenssen meets Andy Warhol

Igår skrev jag att Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) kan förväntas dyka upp på olika coola arrangemang den närmaste tiden. Redan idag läser jag att hon synts på invigningen av Moderna Museets Andy Warhol-utställning. Något coolare sammanhang kan man knappast tänka sig, men så hade Bianca Jagger hittat dit också. Andy Warhol gjorde stor konst av det mesta från soppburkar och tvättmedelspaket, till filmer med sovande eller extremt underliga människor. Andy Warhol är så rätt en konstnär kan bli, han räknas som high-brow och går hem hos kultureliten. Samtidigt rockar Andy och har inspirerat rockmusiker som Velvet Underground, Blondie, Dandy Warhols och många fler. Andy Warhols coolhet har överlevt alla trendbyten sedan 1960-talet och idag är han kanske mer rätt än någonsin. Amanda är också helt rätt och hade därför bjudits in för att ge vernissagen lite extra stjärnglans.


För ett par år sedan gjorde jag en warhol-sighting på Kulturhuset i Stockholm. Det visade sig finnas en naturlig förklaring, dubbelgångaren hörde till personalen. Andy Warhol har gett outsidern, popkonstnären och det excentriska geniet ett ansikte, som i sig blivit en ikon. Andy Warhols berömda frisyr var i själva verket en peruk, han hade en sjukdom som gjorde att han tappade håret. Detta vände han till något positivt och peruken blev en del av hans varumärke, så rätt att folk idag imiterar peruken med sina frisyrer.


Andy Warhol gjorde ett stort antal kultfilmer, som fortfarande är provokativa och udda. Själv föredrar jag trilogin Flesh (1968) - Trash (1969) - Heat (1972). Dessa filmer är regisserade av Paul Morrissey och mer mainstream än de tidigare filmerna. De handlar i princip om avvikande, knarkande och urballade människor. Samtidigt finns en rörande, sorgsen värme under den milt uttryckt skruvade ytan. Heat är mest "normal" och har visats på svensk teve. Min personliga favorit är Trash, kan inte beskrivas, måste ses. Ett märkligt inlägg i den feministiska debatten har transan Candy Darling i huvudrollen och heter Women in revolt (1971) (aka P.I.G.S). Slutscenen hör till det sjukaste och roligaste jag sett på film. They don't make 'em anymore! 


Läs mer om vernissagen på aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1791045.ab Ett bildextra visar minglande kändisar, bla Amanda i sällskap med sin storebror Jens. Länken till mingelbilderna (och en bild på Amanda) finns på nöjessektionens förstasida. Inte helt otippat säger Amanda att hennes favoritverk är Warhols skivomslag till Velvet Underground.


Ulla Billquist på Gaygalan

Nästa år kommer kanske Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) att kamma hem en massa priser på gaygalan, men det var inte det jag tänkte skriva om. Igår bestämde jag mig för att se gaygalan på teve och trendspana efter vintagemusik. Varför? Begreppen gay och mode har alltid hört ihop. Man behöver bara nämna namn som Versace och Gabbana. Man kan därför vänta sig att en gaygala, frånsett subkulturens gränsöverskridanden i form av dragqueens och annat, fungerar som en trendbarometer.


Det är inte trendigt att försöka leva i en svunnen tid. Det trendiga är att blanda nytt och vintage till en unik och personlig stil. Stefan Wåhlberg, som var Amanda Jenssens kostymör och designer i Idol, har sagt att man ska känna sig uppklädd, inte utklädd. Om samma princip gäller musik, borde det vara helt rätt att blanda hitlåtar och Ulla Billquist på ett sätt som känns rätt.


När de olika pristagarna presenterades spelade man musiksnuttar i form av modern musik. Så hände något: De' ä' grabben me' chokla´ i, Ernst Rolfs hit från 1927. Otippat värre. Efter några inslag händer det igen: Öppna ditt fönster, Ulla Billquists schlager från 1944. Slump? Övertolkning? Kanske, men jag tror inte det. Det kan inte bli mer rätt än om man blandar gammalt och nytt. Många var skeptiska till Amanda Jenssens Do You Love Me, men blandningen av samtida radiodänga och 60-tal har bevisligen fungerat.


En annan princip gaygalan kraftfullt demonstrerade var "coolhet smittar". En massa öppet heterofila kändisar var på plats för att smittas av galans coolhet. Att de blivit inbjudna visade samtidigt att galan ville smittas av deras coolhet. Ett givande och tagande i det varumärkesbyggande nätverkssamhällets tecken. Jag är helt säker på att den alltid lika coola Amanda kommer att få inbjudningar både hit och dit under 2008, särskilt nu när hon blivit listetta.


Under 1950-talet kopplades kändisar också till gayvärlden, men då var det högst ofrivilligt, genom skandaler som haijbyaffären och kejneaffären. Hur 1950-talets gaygalor såg ut beskrivs i boken/filmen Apelsinmannen. De var ungefär som 1990-talets rejvpartyn. Man träffades på en hemlig adress, krimmarna (polisens civilklädda spanare) fanns på plats och alla undrade om Karl Gerhard (respektive Gudrun Schyman) skulle dyka upp. Undergroundkultur när den är som bäst.


Om man ska tro på gamla sexologer som Davis, Hamilton och Kinsey var homosexualitet betydligt vanligare förr. Referenser i schlagertexter från 20- 30- och 40-talen är därför knappast inbillning:


JAZZGOSSEN 1922

Karl Gerhard sjöng om Sturegatans jazzgosse:


Då så kommer det en gosse, som har tusch på sina ögonlock...

Och i små synkoper vippar hans lilla stjärt, lilla stjärt, lilla stjärt. 


TEN CENTS A DANCE 1930 

Ruth Etting sjöng om fjollor (pansies):


Ten cents a dance, that's what they pay me
Gosh, how they weigh me down
Ten cents a dance, pansies and rough guys
Tough guys who tear my gown

Seven to midnight I hear drums
Loudly the saxophone blows
Trumpets are tearing my eardrums
Customers crush my toes

Sometimes I think I've found my hero
But it's a queer romance
All that you need is a ticket
Come on, big boy, ten cents a dance

MIN SOLDAT 1940

Ulla Billqist sjöng om en metrosexuell man i Min Soldat (1940):


Min fästman han var modelejon, dandy, charmör


Mest känd är refrängen:


Men det gör detsamma för han är min soldat

någonstans i Sverige.


Johnny Bode satte upp en nationalsocialistisk revy (!) i Oslo, på quislingregeringens begäran. Då handlade texten om en tysk soldat och Johnny ändrade refrängen till:


Men det gör detsamma för han är min soldat

någonstans vid fronten.


Johnny Bode blev aldrig förlåten för detta och resten av hans liv blev en bisarr tragedi.


Galne Gunnar: Apropå bisarr tragedi, är du klar med det där inlägget nu?

Jag: Ja, jag ska bara klicka på "publicera"...

GG: Tror du att folk börjar misstänka något?

J: Att vi är Space Aliens? Äh, de kan ändå inte bevisa något!

GG: Nej, det där andra.

J: Tyst, väggarna har öron!

GG: Vi är verkligen patetiska losers.

J: Tala för dig själv.

GG: Förresten är det fredag. Ska vi göra det-där-du-vet nu direkt?

J: Ja...det är väl lika bra. Är dörren låst?

GG: Check.

J: Fönstren stängda?

GG: Check.

J: Gardinerna fördragna?

GG: Check.

J: Telefonerna avstängda?

GG: Check.

J: Ljuset släckt?

GG: Check.

 J: Plastgrammofon?

GG: Check.

J: Lopp...(host)...loppmarknadsskivor?

GG: Check.

J: Okej, ska vi börja då?

GG: Vad sägs om en mjukstart: Flamingokvintetten och Jag går ut med hunden.

J: Ja, och sedan Klapp och klang med Gullan Bornemark.

GG: Guldgrävarsången med Lapp-Lisa.

J: Red Man med Don Curtis.

GG: Sedan sätter vi in storsläggan...

GG & J: PEKKAS LJUD-JAKT!

GG: Tänk om folk visste vilken musik vi egentligen gillar...

J: Åratal av värumärkesbyggande down the drain.

GG: Vi skulle bli portförbjudna på Mc Donalds.

J: Mc Donalds?

GG: Ja, det är väl enda stället där vi fortfarande kommer in!


  


Amanda Jenssen etta på singellistan

Äntligen har det Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) och hennes fans väntat på inträffat: Amanda Jenssens singel Do You Love Me har erövrat förstaplatsen på singellistan! Denna singellista kommer från musikbranschen och bygger på försäljning, dvs skivförsäljning (såna där runda med hål i mitten) och laglig nedladdning. Så här presenteras nyheten på http://www.musikindustrin.nu/:


Efter tre veckor som tvåa på singellistan bakom E.M.D. All For Love [Ariola/Sony BMG] tar nu Amanda Jenssen steget upp på tronen med sin Do You Love Me [Epic/Sony BMG]. Sony BMG dominerar kraftigt på veckans singellista då man har de sex överst placerade titlarna och hela sjutton titlar på listan.
Efter E.M.D. och Amanda Jenssen följer Michael Jackson feat Akon Wanna Be Startin' Somethin' 2008 [Epic/Sony BMG] som klättrar fyra steg, Lazee Rock Away [Sony BMG] som klättrar från plats 23 till 4, Leona Lewis Bleeding Love [Syco/Sony BMG] och Marie Picasso This Moment [RCA/Sony BMG].


Förstaplatsen bevisar att Amandas debutsingel blivit en hit och krossat allt motstånd. Folk inte bara gillar låten, de betalar tom för den! Om försäljningssiffrorna säger något om fansens ålder vet jag inte, men det behöver man inte fundera över. Vi har nämligen en musikalisk omröstning med ett statistiskt urval av befolkningen i åldern 16-79 år. Svensktoppen kallas denna socialantropologiska verksamhet och resultatet publiceras varje vecka via Sveriges Radio. Amanda gick direkt upp på Svensktoppens plats 3 och det bevisar att hon har fans i åldern 16-79 år. Att Amandas fans huvudsakligen skulle bestå av tjejer i 13-årsåldern, som några trott, är alltså helt orimligt.


Hitlåtar är för ungdomar, alltså en del av ungdomskulturen. Äldre gillar dragspelsmusik eller sin ungdoms hjältar Ernst Rolf och Karl Gerhard. Denna bild av den svenska musikscenen är inte helt uppdaterad. I själva verket har det som kallas ungdomskultur genomgått flera revolutioner sedan 1940-talet.


Om man ser filmen Swing it, magistern! (1940) så finns det ingen särskild ungdomskultur. Killarna i nian har slips och kostym, tjejerna har hatt och kappa. På kvällen går de på krogen och lyssnar på Thore Ehrlings swingorkester. Dörrvakten släpper in dem sedan de försäkrat att alla fyllt femton år. Att få vuxenkläder var ett tecken på att man inte var en barnunge längre. Man kan alltså säga att ungdomarna försökte vara coola genom att följa vuxenkulturen.


I mitten av 1950-talet upptäckte Marknaden tonåringen som konsument. Från USA kom en ungdomskultur med idoler som Elvis Presley, Tommy Steele (okej, han var engelsman), Fabian och Frankie Avalon. Många ungdomar föredrog dock fortfarande jazz. 1962 kom fyra långhåriga pojkar från Liverpool och världen blev aldrig mer densamma.


De hippa vuxna som idag gillar 60-talsmusik tänker nog inte på att 60-talets verkliga popdiggare var i åldern 10-15 år. På konserter med Hep Stars stod fans på drygt en meter längst framme vid scenen. En utsökt dokumentation av den svenska popscenen på 1960-talet finns i teveserien gogo-natt, som visades någon gång på 1980-talet.


60-talets vuxna, som lyssnade på poplistan Tio i Topp, blev retade. Då skulle vuxna lyssna på svensktoppsmusik, tex Du är den ende med Lill Lindfors. På motsvarande sätt blev ungdomar som lyssnade på Svensktoppen retade, sådan musik var för föräldrar och pensionärer. Filmen Gas-s-s med Country Joe & The Fish (1970) handlar om att alla över 25 år dör. Det ses som en förändring till det bättre, eftersom folk över 25 inte förstår sig på ungdomskulturen:


They wanted us to die
And they were always dead
They planned to kill the enemy
And killed themselves instead.

They were always evil
Teaching war and hate
They had their chance an' blew it
Now they've met their fate.

Come on cats an' chickies
You know what to do
Now there's no more adults
To try and bum trip you.

It's the world that we all dreamed of
Come on, now's our chance
It's the world that we all dreamed of
Come on, now's our chance
It's the world that we all dreamed of
Come on everybody, let's dance.


Idag talar somliga om det infantila samhället, att vuxna försöker vara coola genom att följa ungdomskulturen. Morsan gillar hårdrock och morfar har baseballkeps. Att det inte längre skulle finnas någon särskild ungdomskultur, stämmer ändå inte. Unga känner till nya typer av metal, som morsan aldrig hört talas om. Morfar må ha baseballkeps, men han förstår sig inte på de ungas klädkod och dess små signaler som visar vem man är, alltså vilken musik man gillar. Morsan undrar varför dottern snott hennes gamla omoderna örhängen. Morfar förstår inte varför barnbarnet hängt sitt kors om halsen uppochned!


Att ha en idol är inte på något sätt ett tecken på ungdomlighet eller barnslighet. I ett program om Ingmar Bergman satt medelålders representanter för kultureliten och diskuterade Mästaren. De såg på ett videoklipp, där han gick till kiosken på Fårö och köpte kvällstidningen. -Det känns väldigt konstigt att se Den Store gå och köpa tidningen som en helt vanlig människa, sade de.


Ibland går Amanda Jenssen på gatorna som en vanlig människa. (Då kallar hon sig Miss Walker.) Ett av många tecken på att Amanda börjar bli en riktig idol är de amanda-sightings, som dyker upp. I väntan på ett dedikerat forum med amanda-sightings kan ni läsa om elvisobservationer på: http://www.elvissightingbulletinboard.com/


Nu är det dags att sluta för idag och jag ska försöka skiljas från mina läsare på ett osentimentalt sätt. Tänk er en novachord (elorgel/synthesizer från 1940-talet) samt Amanda Jenssen, klädd i välsittande brittisk flygvapenuniform mod M/39. Cigarrettröken dansar i följeljuset när hon brister ut i sång:


We'll meet again

Don't know where,

Don't know when,

But I know

We'll meet again

Some sunny day

Keep smiling through

Just like you

Always do

Till the blue skies

Drive the dark clouds

Far away.


(spoken)

Good night children, where ever you are! 


Fakta om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) februari 2008

Här är lite fakta om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen, aka Amanda Bengtsson) uppdaterat februari 2007. Det mesta kommer från olika intervjuer med Amanda, vilka jag tycker bör vara relativt säkra källor. Här har jag plockat ihop lite uppgifter, som jag tror kan intressera Amandas fans. Så här ligger Amanda på diverse listor idag:


Digilistan plats 1

iTunes plats 1

Singellistan plats 2

Trackslistan plats 2

Svensktoppen plats 3

Sverige Topp 40 plats 3

Realtones plats 3

Bloggportalen.se mest sökta: Amanda Jensen plats 9, Amanda Jenssen plats 19


Amanda Jenssen är född 12 september 1988 och fyllde alltså 19 år under Idol. Amandas efternamn kan kräva en förklaring. Hennes föräldrar är skilda och egentligen har Amanda sin mors efternamn Bengtsson. Kanske för att få ett mer "catchy" artistnamn tog Amanda sin fars efternamn Jenssen. (Det ska alltså stavas med två "s".) Hennes far heter Halvar Jenssen och kommer från Stavanger i Norge. Amanda räknar sig därför som halvnorska. Hennes far har själv varit musiker (trubadur) och uppmuntrade Amanda när hon ville satsa på en framtid inom musikbranschen. Halvar har även varit skådespelare, nu arbetar han på managementföretaget MIL Institute.


Amandas storebror Jens Bengtsson (han med hakskägget) är med i rapgruppen Mad Props - Galen Rekvisita, som vunnit lokala musiktävlingar. Amandas mor är tydligen inte heller helt omusikalisk, när hon var ung körade hon på en skiva med ett proggband. Båda Amandas föräldrar har sagt att de är oerhört stolta över sin dotter och att hon gjort saker ingen trodde var möjliga. Om Amanda inte satsat på musiken hade det troligen blivit författare eller något annat kreativt yrke istället. Hon har sagt att hon aldrig skulle nöja sig med att vara hemmafru åt en lat man.


Förutom de två storebröderna, som syntes i Idol, har Amanda tydligen ett antal hel- halv- eller bonussyskon, som vi inte fått lära känna närmare. Jag tror det var dessa syskon som satt bredvid Amandas föräldrar i publiken under Idol, men det kan även ha varit vänner till Amanda och familjen.


Amanda skrev sin första låt när hon var 7 år och bildade bandet Showtime när hon var 10 år. När hon var 10 år insåg hon att hon kunde sjunga och när hon var 13 år bekräftades detta av andra. Då bestämde sig Amanda för att bli artist. Vid 16 års ålder startade hon bandet Kirsten and the Party Crashers, som spelade indie och pop. Hon har gått på musikgymnasiet Spyken i Lund och tog studenten den 11 juni 2007. Under sin gymnasietid medverkade hon i olika kabaréer och musikaler. Dessutom var hon vokalist i ett jazz- och bluesband på skolan, Old School Jazz and Blues. När Amanda gjorde entré som swingsångerska i Idol (Dream a little dream of me) var hon alltså redan förtrogen med den genren.


Amandas and The Papas var ett band bestående av Amanda, hennes far och hans kompisar. De spelade på lokala scener i Lund och på arrangemang som ordnades av MIL Institute. De spelade även för gamla, sjuka och hemlösa. Repertoaren var jazzstandards och andra gamla godingar. Här finns det alltså en möjlig förklaring till att Amanda tycker om och behärskar så många olika sorters musik.


Under 2007 ingick Amanda Jenssen (lead vocals) i bandet Oh Hollie Neverdays. Övriga medlemmar är Viktor Rinneby, Hampus Sundén, Carl Lundin och Erik Lundahl. De har många gamla förebilder som tex Velvet Underground och Jim Morrison. Bandet vann tävlingen Musik Direkt och priset var en resa till Afrika under 2008. Oh Hollie Neverdays är ett indierockband, vilket man kan se på att killarna har beatlesfrisyrer. När Amanda uppträdde med bandet såg hon ut ungefär som i Idol, med  små klänningar, stora blonda lockar och mycket ögonmakeup.

Amandas väninna Elina Nelson var med i Idol 2005, men varken Amanda själv eller Amandas familj trodde Idol kunde vara rätt väg till en musikkarriär. Det verkar som om Amanda kom med i Idol på det här sättet: Elina anmälde Amanda till tävlingen i smyg. Elina ringde även upp produktionsbolaget och berättade vilken stor talang Amanda hade. Produktionen ringde sedan till Amanda och övertalade henne att anmäla sig till tävlingen.


Redan vid den första auditionen, då hon sjöng Elvis första singel That´s Allright Mama, verkade Amanda målmedveten. Hon sade att hennes speciella stil och röst var det bästa kortet att spela ut. Hon sade även att hon medvetet spelade högt, antingen skulle juryn tycka hon var "skitbra" eller hata henne. Auditionen blev en succé och hon gick vidare.


Hur såg auditionen egentligen ut? Vi fick se olika versioner, i finalens inslag tog man med Peters replik att Amanda gärna fick vinna hela skiten. Det viktiga är att juryn helt säkert blev imponerade av Amanda och ville att hon skulle fortsätta till slutauditionen. På samma sätt verkar det klart att juryn verkligen tyckte hon var bra under tävlingen, även om juryn naturligtvis även skulle göra bra teve med dramatik och känsla i sina inlägg.


I september 2007 brakade mediacirkusen kring Amanda loss. Troligen kontaktades hon strax därefter av skivbolag. När det gäller insatsen i Idol var hon mest nöjd med framträdandena under de sista veckorna. Hon ångrade låtarna Tainted Love och Lovefool, tyckte att hon sjöng falskt i dem. Genom hela tävlingen satsade hon på att visa nya sidor av sig själv och göra allt på sitt eget sätt. Därigenom framstod hon som en unik och begåvad artist.


Amanda påstår att skräpmat har byggt hennes modellsmala kropp, men efter Idol har hon försökt äta nyttigt (tydligen mycket vegetariskt) för att få mer ork och energi. I ett inslag i Idol såg man hur Amanda åt pizza och spelade tevespel med sina bröder, något hon då sade var två av hennes stora intressen.

Amanda har sagt att hon är singel, heterosexuell och vill ha man och barn såsmåningom. Hon har haft flera olika pojkvänner, den första hette Arvid och då var hon 14 år. Sedan hon blev rikskändis har anbuden om äktenskap börjat strömma in och hon har kallats en av Sveriges mest eftertraktade singeltjejer. Hon föredrar den sjörövaraktige Johnny Depp (född 1963) och tyckte Christoffer var den snyggaste idolkillen. Amanda har sagt att hon vill satsa allt på sin egen framtid just nu och att det därför känns bra att vara singel.

Amanda tar avstånd från droger, har inte provat knark och är glad för att hon inte gjort det. Under en jobbig period i sina tonår festade (drack) hon för mycket, tycker hon idag.

När Amanda var liten hade hon en svår lunginflammation. Den gav henne ärrvävnad i luftrören och idag måste hon ta medicin för att kunna andas. Ingen trodde att den lilla flickan med skadade lungor skulle kunna bli stor sångerska. Amanda har klarat av andra svårigheter, tex när hennes far råkade ut för en olycka och blev allvarligt skadad. (Idag är han helt återställd.) Trots att Amanda växt upp i ett idyliskt radhus, så verkar hon ändå ha sett en del av livets mörka sidor, vilket gör hennes egna låtar mer trovärdiga. Hennes texter handlar ofta om död, sorg, ensamhet, sömnlöshet och andra svåra saker. Samtidigt har hon humor, självkänsla och en coolhet, som får många att uppfatta henne som en stark och självständig person.


Amanda har kallats både tiger och kissekatt. Hon har en förkärlek för djur av släktet feline och ovanför sängen i hennes rum hemma i Lund satt en bild på en gullig kattunge. I barndomshemmet finns det två katter. Om hon inte hittar någon bra man ska hon bo ensam med en massa katter. På hennes hotellrum under Idoltävlingen fanns en mycket speciell gosedjurskatt.


Liksom Marilyn Monroe och Elvis Presley färgar Amanda Jenssen sitt hår, riksblondinen är egentligen brunett.


Amanda Jenssen lyssnar mycket på gårdagens stjärnor som Edith Piaf, Billie Holliday, Elvis Presley och Johnny Cash. Amanda har jämförts med Janis Joplin, Betty Boop, Marilyn Monroe, Nina Hagen, Amy Winehouse och andra udda sångerskor.  Själv säger Amanda att hon helt enkelt tycker om musik från flera olika genrer och inte medvetet försöker vara annorlunda eller knepig. Hon har dock sagt att det värmde när hon sjöng annat än listlåtar i Idol och publiken uppskattade detta.


Amanda kom tvåa i Idol 2007, efter Marie Picasso. Amanda hade efter tävlingen flera skivbolag att välja på och valde Sony BMG, som hon trodde det skulle gå bäst att samarbeta med. (En obekräftad uppgift säger att alla idoldeltagarna måste skriva på ett kontrakt om att välja Sony BMG efter tävlingen.) Amanda flyttade till Stockholm, för att vara i händelsernas centrum och satsa allt på karriären. Amanda Jenssens debutsingel heter Do You Love Me (DYLM) och är en hitlåt med 60-talskänsla. Först lanserades DYLM i radio, sedan släpptes den för nedladdning. Amanda framförde DYLM live på Grammisgalan. Slutligen släpptes DYLM som skiva. DYLM gick snabbt upp i toppen på alla listor, tex Digilistan, iTunes, Singellistan, Realtones, Trackslistan, Svensktoppen och Sverige Topp 40. Den spelades ofta i radio, särskilt på de kommersiella hitkanalerna. Framåt våren 2008 ska hennes debutalbum släppas och till sommaren 2008 blir det turné på prestigefyllda scener, som passar till hennes coola image. Turnén arrangeras av EMA Telstar.

  

Slutligen en översikt av material med Amanda Jenssen, som finns just nu:

(Disclaimer: Följ den svenska lagen om upphovsrätt. Kontakta en jurist om du har frågor om upphovsrätt.)


1. "Hela" låtar i teve:


Dream a little dream of me (Idol)

What have they done to my song, ma

Tainted love

Love Fool

Don't hate on me

Born to run

Baby, can I hold you tonight

Disco Inferno

Suspicious Minds ver 1

You really got me

I'm just a girl

Hallelujah

No One

Unchain my heart

Suspicious minds ver 2

This moment

White Christmas (julvideo)

Do You Love Me (Live på grammisgalan)


2. Övrig teve:


Idol audition

Idol slutaudition

Idol intervjuer, repetitioner och andra inslag

Idol Allstars framträder i Idol

Idolerna önskar god jul

Kobra

Faddergalan

Prisutdelare P3 Guld

Nyhetsinslag signering på Sergels Torg


3. Utgivet på skiva:


Idol 2007 CD

Idol 2007 DVD (Inkl dokumentär om kvartsfinalen)

Do You Love Me singel


4. Av Amanda godkända låtar på nätet:


Amanda Jenssen Myspace (gratis)

Oh Hollie Neverdays Myspace (gratis)

Do You Love Me och What Have They Done To My Song, Ma kan laddas ner mot betalning


5. Ej godkända låtar:


Amanda Jenssens egna låtar på Youtube (Det är hon, men det är oklart hur de hamnat där.)


6. Webbplatser


Amandas myspace ligger nere, men ibland addar hon (kanske) vänner. Amandas Idolblogg på tv4.se ligger nere, men forumet (Amandas fanclub) där är öppet och det kommer in någon kommentar ibland. Det finns diverse privata och kommersiella webbplatser/bloggar, med inriktning på Amanda Jenssen. Det finns däremot (i skrivande stund) ingen officiell hemsida, som Amanda godkänt.


7. Bilder


Det finns mycket bilder av Amanda på nätet, men det är oklart vilka som får kopieras, spridas eller användas fritt. Skivbolaget lämnar ut bilder i högupplösning, men man måste tydligen vara journalist för att få dem. Jag tycker det vore väldigt bra med en officiell hemsida, där man kunde hämta garanterat lagliga och royaltyfria bilder. Förhoppningsvis kommer en sådan snart.



That's all folks! Skriv gärna en kommentar om du har fakta om Amanda eller hittar fel i den här texten.


Amanda Jenssen i fantasi och verklighet

När jag diskuterat och analyserat Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) både fram- och baklänges, tänker jag ibland: Det är nog bara övertolkningar och önsketänkande, så märkvärdig kan hon inte vara. Då brukar jag rensa skallen med ett videoklipp eller två. Varenda gång händer exakt samma sak: Det jag sagt eller skrivit känns enbart futtigt. När jag ser in i Amandas ögon ser jag hela universum och den känslan kan inte beskrivas i ord. Naturligtvis vet vi att våra idoler samtidigt är helt vanliga människor. Mediabilden eller fantasibilden är ändå lika verkliga som privatpersonen. Varför kommer ni strax att förstå.


Livet är att kunna få ihop en meningsfull helhet av den inre och den yttre världen. Normalt går detta så automatiskt att vi inte behöver tänka på vad som är intryck utifrån och vad som är tolkningar och bilder inom oss själva. Vi hoppar fram och tillbaka mellan den inre och den yttre världen, så vi tycker att vi lever i båda världarna samtidigt, eller att de bildar en helhet.


Ibland kan vi leka med en verklighet i flera nivåer. Dennis Potters teveserie (filmen är betydligt sämre) The Singing Detective har åtminstone fyra olika verkligheter parallellt. På något sätt kan vår hjärna få ihop detta och njuta av sådan konst.


Skådespelare i de tidiga tevesåporna kunde bli stoppade av folk på gatan som sade: -Vad du än gör, så gift dig inte med Soames! Skådespelaren hade blivit karaktären. Dessutom kan vi tycka att vi känner skådespelaren, att han eller hon är en kompis. Om man hejar och skådespelaren inte svarar kan man bli förbannad och tycka att han eller hon är högfärdig. En bekant till mig liknade en känd filmskapare. Mer eller mindre nyktra personer kom ibland och gav honom sina idéer till nya filmer. -Ursäkta, men jag är inte X, sade han. -Äh. larva dig inte X, jag känner väl dig!


Idolen spelar inte bara en roll på scenen. Idolen lever i våra hjärtan. Därför är det inte ens särskilt viktigt om en idol lever eller är död. Elvis har varit död länge men är ändå en av vår tids största idoler.


Vad händer egentligen när en idol googlar sig själv? Då konfronteras privatpersonen med mediabilden. Normalt är detta inget problem. Snarare är det en kick för egot att vara värdefull och märkvärdig i andras ögon, även om det bara är mediabilden folk beundrar. Att få gå förbi en krogkö är i vissa kretsar det yttersta beviset på att man är någon, att man syns, finns och är värdefull. Och det är förstås jätte-jättebra.


Alla eller nästan alla tycker om att få uppmärksamhet. Att tex bli imiterad är ett bevis på att man är känd. Enligt Bosse Parnevik kunde hans "gubbar" säga: -Du glömmer väl inte att göra mig ikväll?


Detta får mig att tänka på min gamle bekant Carl Jensen. (Ej släkt med Jenssen.) Calle och jag jobbade på ett företag där det fanns en del problem och stämningen var inte alltid den bästa. För att muntra upp oss själva, varandra och personalen började vi skriva små historier i företagets forum. Det var satiriska och humoristiska berättelser i dialogform typ:


Calle: Kör du upp på trottoaren för hundra spänn?

Taxichauffören: Aldrig i livet. Jag förnedrar mig inte för pengar.

Calle: Kör du upp för femhundra spänn?

Taxichauffören: För femhundra spänn står jag på ett ben och säger "jag är dum".


Dessa historier byggde på interna skämt, men fungerade just därför bra inom företaget. Alla älskade naturligtvis att läsa om sig själva. Jag skrattade så jag fick ont i magen åt Calles historier. När företagets VD sade att han läste mina historier var det en kul grej. När tjejerna på kundtjänst sade att de började dagen med att läsa mina historier högt för varandra, blev jag nästan rörd.


Det uppstod vissa intressanta effekter, när verkligheten och fantasin gled ihop. Någon kunde säga: -Det gäller att tänka på vad man säger, imorgon hamnar alla repliker i företagssåpan. Alla hade andra namn i såpan och kunde uppleva dessa karaktärer som alter egon eller delpersonligheter. -Ikväll är det Nisse Bertilsson, som skämmer ut sig på stan, kunde en glad och förväntansfull Bertil Nilsson utbrista. Och allt detta var förstås as-asbra.


När Amanda Jenssen häromdagen gjorde ett gästspel i Galne Gunnar & Jag, vet jag inte ens själv riktigt hur många nivåer av verklighet detta innebar. Galne Gunnar berättade en historia där någon variant av Amanda var någon sorts karaktär. Samtidigt var det ju jag som berättade om Galne Gunnar. Det enda jag är ganska säker på är att Amanda skulle få sig ett gott skratt, eller åtminstone inte bli sårad, om hon läste det. Alex Schulman säger att han börjar varje dag med att googla sig själv. (Hej Alex!) Jag vet inte om Amanda googlar eller bloggsöker sig själv, men möjligheten att hon läser det man skriver finns alltid. En del skriver därför små meddelanden direkt till Amanda: Hej Amanda, du är bäst och jag älskar din röst! Och det är förstås jätte-jättebra.


Goodnight children, Amanda Jenssen and Alex Schulman, where ever you are! 

(Sentimental stråkmusik tonar upp och försvinner.)

Amanda Jenssen - nu listigare än någonsin

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) erövrar i princip alla listor som kan erövras. Igår gick Amanda Jenssen med Do You Love Me direkt in på Svensktoppens tredje plats. Det betyder att Amanda susade förbi artister som Magnus Uggla, Marie Picasso och Sahara Hotnights. På första plats ligger BAO feat Tommy Körberg med Fait accomplit och på andra plats Lars Winnerbäck & Miss Lee med Om du lämnade mig nu.


Svensktoppen har sedan flera decennier ett grundmurat rykte som Sveriges stofilaste topplista. Röstningen till Svensktoppen sker idag med hjälp av en statistiskt utvald jury i åldrarna 16-79 år. Dessa får ett röstkort med en personlig röstkod och information om hur det går till att rösta. De röstande har möjlighet att vara med i fyra veckor men juryn fylls också på varje vecka med nya medlemmar. Allt enligt Sveriges Radios webbplats. En artist som hamnar på Svensktoppen går alltså hem i åldersgruppen 16-79 år och inte bara hos de sk kidsen. Se Amandas succé på http://www.sr.se/cgi-bin/p4/programsidor/index.asp?ProgramID=2023


Så här ligger Do You Love Me med Amanda Jenssen på listorna just nu:


Digilistan (Presenteras av P3 och visar de mest nedladdade låtarna.)

Plats 1


iTunes

Plats 1


Singellistan (Försäljning/nedladdning)

Plats 2


Realtones

Plats 2


Trackslistan (Presenteras av P3. Röstas fram av lyssnarna.)

Plats 2


Rix FM Topp 6 (Röstas fram av lyssnarna varje vardag.)

Plats 2


Svensktoppen (Presenteras av Sveriges Radio P4. Statistiskt urval 16-79 år röstar.)

Direkt in på plats 3.


Sverige Topp 40 (Presenteras av Rix FM. Försäljning/nedladdning samt spelning i teve och radio)

Plats 3.

  

Bloggportalen.se har en lista med de mest använda sökbegreppen. De sju vanligaste är sex och gummistövlar. Väldigt många söker på det felstavade Amanda Jensen, kanske är det folk som nyligen upptäckt Amanda Jenssen. Den korrekta stavningen har märkligt nog färre sökningar. Att sökningarna delas upp på två summor gör förstås att de hamnar längre ner än om alla lagts ihop till en post. Så här ser bloggportalens aktuella lista över de populäraste sökbegreppen ut. (För att se aktuell lista, gå till http://www.bloggportalen.se/ och bloggsök på något. Listan kommer då upp till höger.)

  

1. sexnovell

2. sexblogg

3. sex

4. swingers

5. blondinbella

6. carolina gynning

7. emilias mamma

8. ken ring

9. tito beltran

10. stay-ups

11. amanda jensen (sic!) (upp från plats 13)

12. axess

13. sexblogg*

14. gummistövlar

15. magnus uggla

16. amanda jenssen (upp från plats 18)

17. schulman

18. anorexia

19. sverigedemokraterna

20. katrin schulman


Jag har ingen aktuell statistik, men jag tycker radion spelar Do You Love Me stup i kvarten. Låten håller på att utvecklas till en landsplåga och somliga klagar: Ständigt denna Amanda! En annan trend jag tyckt mig se är att det börjar dyka upp Amanda-sightings, ungefär som Elvis-sightings. Att folk rapporterar amandaobservationer tyder väl på att Amanda börjar få stjärnstatus.

  

För mig är det en glad nyhet att fler bloggsöker på Amanda Jenssen, eftersom det innebär att de hittar hit. Det ska vi fira med ett exklusivt framträdande av komikerparet Galne Gunnar & Jag!



"DET ÄR INTE STOFILT - DET ÄR VINTAGE!"  


(Ljud av sorl  på restaurang. Barpianisten spelar White Christmas.)

  

J (Jag): Barklinkarn kan också spela White Christmas.

GG (Galne Gunnar): Vad bra han spelar!

S (Servitris): Kan jag hjälpa er med något?

J: I could think of a million things!

GG: Har jag sagt att fröken är väldigt lik Amanda Jenssen?

S (smickrat): Nej...

GG: Bra, för isåfall hade jag ljugit.

J: Jag ber om ursäkt för min oförskämde vän. I vilken stjärnbild har fröken hittat sina ögon?

S: I vilket potatisland har min herre hittat sin näsa?

J: (Harklar sig.) Fröken, får jag två White Christmas!

GG: Jag tar också två White Christmas!

J: Ta en White Christmas till barklinkarn också, om han kan spela med ena handen och dricka med den andra.


GG: Har jag berättat att jag blivit av med min cykel?

J: Nej.

GG: Jag har blivit av med min cykel.

J: Här kommer det dryckjom. Tack, fröken. Ja vi säger väl bu, sade spöket.

GG: Tack ska du ha, Galne Gunnar heter jag.

J: Putäll på er, grevar och baroner.

GG: Är det inte Paul Mc Cartney, som sitter därborta?

J: Nej, Paul Mc Cartney är död.

GG: Det är han inte, han rör ju på sig!

(trumvirvel)

J: Man kan hyra oss till barnkalas också.

  

GG: Fast Paul Mc Cartney är verkligen död, det har jag läst på Internet och då måste det vara sant.

J: Allvarligt talat, varför skulle The Beatles ersätta Paul Mc Cartney med en plastikopererad look-alike, för att hålla Pauls död hemlig, och sedan lägga in lågt räknat 87 ledtrådar på olika skivor?

GG: För att då tänker folk precis som du gör nu: Om han vore död skulle de inte vara så dumma att de lade in lågt räknat 87 ledtrådar på olika skivor.

J: Så det gäller att vara ett steg före?

GG: Ja, som i Idol-konspirationerna.

J: Vilka Idol-konspirationer?

GG: Juryn sade att Andreas borde åka ut, men då röstade folk på honom. Då sade de att han var bra, fast han var urdålig i Conga och...

J: Pop goes the weasel!

GG: Sedan ville de att Amanda skulle komma tvåa, så hon slapp stressa ihop ett album till julhandeln. Då sade de att hon var helt fantastisk och...

J: Pop goes the weasel!


GG: Jag undrar hur det gick till när Amanda började på sitt nya skivbolag?

J: Tjena Amanda, hur kom du till den här sidan av skivan?

GG: Då säger Amanda: Jag kom genom hålet i mitten.

J: Den var gammal.

GG: Ja, Elslie Carlisle körde den 1932.

J: Refuseras.

GG: Refuseras.

J: Chefen säger: Fröken Jenssen, vet Ni när på morgonen vi börjar i den här studion!

GG: Då säger Amanda: Nej, alla har alltid redan börjat när jag kommer.

J: Refuseras.

GG: Refuseras.

J: Vi får nog hitta på något bättre.

GG: Jag kan imitera George Bush.

J: Får jag se?

GG: Hej, jag heter George Bush och är USA:s president.

J: Den var bra, kan du göra Elvis?

GG: Hej, jag heter Elvis Presley och är kung av Rock 'n Roll.

J: Fantastiskt, både utseendet och rösten är exakt Elvis!

GG: Jag kanske kan köra lite imitationer om vi ska vara med på den här bloggen flera gånger.


J: Det är en ära att bli imiterad, då är man verkligen en kändis.

GG: Christer Lindarw är nog Amanda.

J: Ja, och Lasse Flinckman är Marie Picasso.

GG: En imitatör överdriver det som är typiskt hos någon. Vad är typiskt hos Amanda?

J: Hon är ung, vacker, kan sjunga, dansa, spela teater och tala flytande engelska med puertoricansk brytning.

GG: Är det verkligen Amanda?

J: Förlåt, jag tänkte på kravprofilen för en skådespelare i West Side Story...

GG: För övrigt såg jag att du hade en CD med Amy Winehouse. Hur kan du bedra Amanda med den där spacklade haggan?

J: Men jag gillar Amy bara för att hon påminner mig om Amanda.

GG: Bara därför?

J: Ja, och jag gillar Amanda bara för att hon påminner mig om sig själv.

GG: Men vad är egentligen riktigt typiskt hos Amanda? Ska vi bokstavera hennes namn?

J: A som i Attraktiv.

GG: M som i Mysig.

J: A som i...nej, nu får det vara nog, det är inte rätt att analysera sönder Amanda hela tiden. Vad skulle du säga om Amanda analyserade sönder dig hela tiden?

GG: (Suckar) Jag hade nog blivit världens lyckligaste Galne Gunnar.


J: (Drömmande) När jag ser in i Amanda Jenssens ögon ser jag hela universum.

GG: Bra, då kan du kanske se var min cykel finns? 


Fotnot: White Christmas är en cocktail med äggtoddy, vit kakaolikör och whiskeylikör. Naturligtvis drack Galne Gunnar & Jag den alkoholfria varianten av White Christmas, 8 cl Klorin och några stänk Tipp-Ex.

  


Amanda Jenssen möter Galne Gunnar

Igår kväll var jag hos Galne Gunnar och fikade. Vi startade Amanda Jenssen med Do You Love Me och diskuterade livets ljusa och mörka sidor över en Möllers Lyxmocka. Ungefär så här gick snacket framåt natten:


J (Jag): Jag undrar hur det gick till när Amanda träffade skivbolaget första gången.

GG (Galne Gunnar): Marknadschefen presenterade henne för VD och VD sade: Vilken typ av skiva vill Fröken Jenssen göra, nu när Ni ska börja här hos oss?

J: Då sade Amanda: Jag hade tänkt mig en rund med hål i mitten.


GG: Apropå fascinerande kvinnor, har du lyckats glömma Ulla-Bella?

J: Vilken Ulla-Bella?

GG: Jag förstår om det är svårt att glömma henne. Hon var ju så underbar. Hennes pigga, bruna ögon. Hennes mjuka, kastanjebruna hår. Hennes stora, vita tänder. Hennes ljuvliga...

J: Det låter mer som en ekorre!

GG: Ja, jag tänkte nog på Marie Ekorre... men Ulla-Bella var också en jättefin tjej.

J: Jag har tyvärr ingen aning vad du pratar om.

GG: Hette hon Knegoff i efternamn?

J: Nej, det var direktören som hette Knegoff. De var inte släkt, Ulla-Bella kommer från Ungern.


GG: Men Ulla-Bella var verkligen en fantastisk person.

J: Ja, det är därför jag hatar clowner.

GG: Clowner?

J: Ja, hon rymde med en clown på en kringresande cirkus. Jag hörde att hon uppträder som Den Itusågade Damen nu.

GG: Och om det skulle gå fel kan hon uppträda som Damen Utan Underkropp.

J: Ja du, Galne Gunnar...

GG: Varför säger du alltid ja du, Galne Gunnar?

J: För att du heter det.

GG: Jag träffade förresten Ulla-Bellas syster Britt-Allen igår. Hon har fått två ungar.

J: Hur gamla är dom?

GG: Jag frågade henne och då sade hon: Läkaren är fyra och advokaten två.

J: Ja tiden går...


GG: Ulla-Bella var ett hallelujamoment.

J: Jag blev lite kär.

GG: Varför anhöll du inte om hennes hand?

J: Jag tyckte väldigt mycket om Ulla-Bella, men jag tror inte det skulle ha fungerat mellan oss.

GG: Var det åldern?

J: Neeej! Det var mig det var fel på.

GG: Nååå, vad du är gullig!

J: Det var Ulla-Bella som lärde mig att kunna prata om vad som helst.

GG: Som du och jag alltid gör.

J: Just det.

GG: Det är nog för att vi har så bra kontakt med vår kvinnliga sida.

J: Tala för dig själv!


GG: Ulla-Bella var kvinna och hon visade alltid sina äkta känslor.

J: Första gången jag träffade henne sade hon: -Mina föräldrar är alkoholister. -Mina föräldrar är utomjordingar, sade jag. -Du vinner, sade hon.

GG: Var de utomjordingar?

J: Ja, jag var väl kanske fem år. Då sade de att jag var tillräckligt gammal för att få veta vilka de egentligen var. Sedan berättade de att de kom från Mars. -Ni ser inte ut som marsmänniskor, sade jag. -Det beror på att vi dödade dina föräldrar och gick in i deras kroppar, när de var tretton år gamla. Så nu vet du hur det är, sade de.

GG: Blev du rädd?

J: Nej, jag tyckte det var rätt coolt att ha päron från Mars, det var ingen annan i kvarteret som hade det. En dag när jag satt i sandlådan sade jag: -Min mamma och pappa är marsmänniskor. -Du ljuger! De är inte alls marsmänniskor! skrek de andra ungarna. Då förstod jag att mina föräldrar nog inte var några marsmänniskor.

GG: Tack för att du berättar det här, det förklarar väldigt mycket för mig!

J: Hur så?

GG: Jag undrade alltid varför jag kände mig så ovälkommen, om dina föräldrar var hemma när jag kom till dig och lekte. Jag hade ju inte gjort dem något illa. I alla dessa år har jag funderat på det och idag har jag äntligen fått ett svar.

J: Tror du inte att de skämtade med mig?

GG: Du, jag jobbade på psyket flera år. Sånt där är vanligare än folk tror.

J: Så de var helt enkelt sjuka?

GG: Kanske inte hela tiden eller så mycket, men åtminstone lite grann just då.

J: Så då behöver jag inte skämmas?

GG: En bildad och världsvan person som du skäms väl inte över att hans släktingar var sjuka, long ago and far away.

J: Så jag är inte helt fel då?

GG: Du är as-asbra!

J: Inte helt bakom flötet?

GG: Du är så dj-vla bra, helt fucking amazing!

J: Ganska bra för att vara människa?

GG: Jag beundrar dig! Jag ställer mig i din skola och går i din klass!

J: Jag skulle kunna hålla på så här hela natten!


GG: Det är skönt med ett sånt här enskilt och förtroligt samtal ibland.

J: Enskilt och förtroligt? Grabben, jag ska lägga upp vartenda ord på bloggen!


EPILOG


GG: Jaha, då var det klart.

J: En lyckad föreställning.

GG: Den var helt okej.

J: Vi fick in lågt räknat 32 referenser till olika kulturhistoriska källor.

GG: Jag gillade Groucho Marx-citaten.

J: Jag gillade Amanda Jenssen-citaten.

GG: Varifrån fick du det där med utomjordingarna?

J: Från England.

GG: Kan vi ta av oss lösskäggen nu?


   


Nyhetstorka drabbar Sverige

Inte en nyhet om Amanda Jenssen så långt ögat når. Amanda tycks ha fullt upp med att spela in sitt album, förbereda turnén och ligga på listorna. Därför ska jag istället berätta om min gamle skolkamrat Galne Gunnar.


-Amanda passar som idol, för hon är så snygg, säger Galne Gunnar. En idol ska inte bara kunna sjunga, hon måste vara ung och snygg också.


Jag håller med. Okej, Cyndee Peters ser inte direkt ut som Amanda, men visst blir en ung och snygg person mer trovärdig som idol. Omkring idolfinalen gick jag in i den lokala livsmedelsbutiken och då såg Amanda på mig från kvällstidningar, tevetidningar och kändispress. Kvällstidningarna körde med krigsrubriker och hela uppslag med bilder. Två blondiner i Globen var en perfekt mediahändelse. Vissa saker säljer lösnummer och åtminstone jag själv köpte ju samtliga tidningar.


Galne Gunnar visar en tidning som jag missat, den handlar om efterfesten på Café Opera. Tidningen påstår att Amanda verkade överförfriskad av all gratischampagne. Om jag gått igenom samma uppladdning, som finalen måste ha inneburit, skulle jag ha somnat efter ett enda glas. Om Amanda verkat opåverkad hade det väl varit mer anmärkningsvärt? När det blir en nyhet att en tjej blir påverkad om hon dricker alkohol, så måste hon verka otroligt snäll och fin. Andra sade att de var asfulla och tappat räkningen på hur många glas de druckit, men det var tydligen precis som det skulle. Å andra sidan är det nog precis så, Amanda verkar otroligt snäll och fin.


När Ozzy gick upp till sitt skivbolag var det som mest inne med fredsrörelsen. Därför hade han med sig en liten gullig vit fredsduva. Sedan bet han huvudet av duvan. Det finns ett foto där han sitter och skrattar, blodig runt munnen. Hans performance gjorde ingen succé, folk gick ut och spydde. Ändå upplevs sådant urartat beteende inte som någon större skandal. En helt vanlig festbild på Amanda räcker dock för att somliga ska tala om skandal. I motsats till folk som Carola, Runar och (en gång i tiden) Britney Spears, har Amanda aldrig framhållit sig själv som ett dygdemönster, utan istället berättat att hon gjorde dumheter när hon var yngre. Fast det gör väl Amanda ännu mer perfekt, hon är inte ens självgod, moralistisk eller hycklande! Jag tycker nästan synd om skvallerjournalisterna, som måste försöka göra rätt för lönen och hitta något skandalöst om den skandal-lösa Amanda Jenssen.


Galne Gunnar håller med. Han säger att Amanda verkar vara en sån där otroligt fin tjej, som alla bara måste tycka om och beundra. Jag har själv känt ett par sådana, säger jag. Märkligt nog hade de haft väldigt svår uppväxt och dessutom tidigt hamnat i dåligt sällskap, men ändå på något sätt klarat sig. Jag tror inte att allt som inte dödar härdar, men att klara av svårigheter kan nog vara karaktärsdanande. Även Amanda tycks ju ha mött svårigheter och gått ur kriserna som en mer mogen och insiktsfull människa. Hur som helst finns det inget i Amandas uppenbarelse i media, som verkar otrevligt på något sätt. Jag misstänker att hon dessutom medvetet avstått från det som Alice Cooper kallade Anything To Be In The Headlines, bra eller dålig publicitet till varje pris. Vid en jämförelse med den andra idolfinalisten har ju Amanda hållt en låg profil.


Galne Gunnar säger att han börjar förstå hur Amanda kunde göra entré i Idol som swingsångerska. Amanda var inte obekant med jazz, blues eller gamla godingar, när hon slog alla med häpnad i kvartsfinalen. Amanda var vokalist i ett jazz- och bluesband på gymnasiet och spelade liknande vintagemusik med Amandas And The Papas. Det senare bandet uppträdde bla på arrangemang anordnade av managementföretaget Mil Institute 2007. Amandas far, som ingick i bandet, arbetar på detta företag, men har tidigare varit både skådespelare och musiker. De andra medlemmarna i bandet var hans musikaliska kompisar.  Amandas And The Papas har även uppträtt på lokala scener i Lund.

Jag säger att jag läst att de även uppträdde för gamla, sjuka och hemlösa. Galne Gunnar säger att det låter som något man kan vänta sig av Amanda. 


Som sagt var, nyhetstorka har drabbat Sverige och det finns inget att skriva om.


RSS 2.0