Idolen vår tids guru och ängel?

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) blir bara större och större som idol, mediakaraktär, framgångssaga och förebild. Vilken roll spelar idolen i ett samhälle som slutat tro på änglar, tradition och gamla ledare? Ett samhälle där varje individ ska börja från början och skapa sin egen livsfilosofi?

Den förtjusande Sibel berättar att hon hade en svår barndom. Dels var hon sjuk och tillbringade en stor del av sina första år på sjukhus, dels blev hon mobbad och utfryst när hon började skolan. Därför uppträder hon gratis till förmån för Ronald McDonald, som bygger övernattningslokaler åt föräldrar bredvid barnsjukus. Häromdagen träffade hon för övrigt Amanda Jenssen på ett kändisparty.

Ystads Allehanda 2008-08-29 Sibel visar att drömmar kan bli verklighet http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080829/YSTAD/654386919 

Även Amanda Jenssen har besegrat svårigheter och förverkligat sina drömmar, även hon var sjuk när hon var liten och även hon tyckte det var svårt att växa upp.

Ett ännu bättre exempel är den framstående regissören Lars Mullback. För några år sedan var det ett teveprogram om honom. Svenska sjukgymnaster sade att han aldrig skulle kunna lära sig äta och dricka som folk. -Du kommer i alla fall aldrig ha sådant bordsskick att du kan äta på en fin restaurang. Ha ha ha ha!

Andra hade blviit ledsna och deprimerade, han blev istället förbannad och åkte till en klinik i Ungern, känd för att göra underverk med CP-skadade. Filmen slutade med att han satt ensam på en riktigt fin restaurang och åt med kniv och gaffel. Visserligen på sitt eget sätt, men han åt med kniv och gaffel på en gourmetrestaurang. Skrattar bäst som skrattar sist.

Häromdagen mötte jag en ovårdad och illa klädd kvinna på trottoaren. Hon verkade aggressiv, pratade och svor för sig själv, helt inne i sin egen verklighet. Då kom jag ihåg en fest för länge sedan, där jag träffade en söt men alldeles för berusad sjuttonårig flicka. Det var samma person! Man kan inte föreställa sig hur hennes liv har sett ut under åren som gått, men det kan inte ha varit något liv man själv skulle vilja ha. Lika omöjligt är att veta vad som gick snett och varför.

Självklart funderar jag ibland på varför jag sitter här och bloggar, när en del av mina gamla klasskamrater och andra kompisar från förr istället sitter på kåken, är psykiskt sjuka, missbrukar eller vilar bakom kyrkogårdsgrinden. Är det tur, skicklighet, slumpen eller något annat, som avgör hur det går för oss?

Hur det går för oss är nog inte bara en fråga om karaktär och förmåga att stå emot frestelser. Förmodligen är mycket helt enkelt slump, tur eller otur. Förmodligen spelar det stor roll vilka människor vi umgås med när vi är unga och hur vi påverkas av dem. Som jag skrivit tidigare, så har vi ibland turen att träffa rätt personer vid rätt tillfällen. Kanske är det vår avförtrollade tids änglar, som dyker upp i olika gestalter för att hjälpa oss när det är som mest kritiskt. Vem vet, kanske är idol en bra gestalt att ta i vår tid, när "känd" är det finaste man kan vara?

Man behöver inte nödvändigtvis vara filantrop, aktivist eller debattör, oavsett om man är idol eller inte. Poesi, konst och humor kan ha lika stor betydelse och har genom historien förändrat världen. Även instrumental musik har bidragit till revolutioner och förändringar, budskapet måste inte ligga i texten. Budskapet måste inte heller vara politiskt eller socialt, det kan ligga på konstens abstrakta nivå. Det som är abstrakt innehåller per definition en massa abstraherade detaljer och är, på en nivå, därigenom kraftfullare än det konkreta.

Även en sjuk läkare kan skriva ut ett recept. Även en sjuk eller ledsen idol kan skapa konst som ger andra nytt hopp eller en glimt av en högre verklighet.

Allt detta och framgångssagan därtill.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0